Sländan

Människan säger att vi existerat i ca 542-251 miljoner år innan vår tid, tiden kallas enligt människan för Devonperioden. Jag kan inte svara på det själv, vi har inte det sättet att se på historia eller tid, tiden verkar inte existera på samma sätt för oss som för människan, det är överlevnad som är viktigt för oss.

Jag föds som en larv, jag är endast en del av något som är över min kontroll. Jag lever i existens minimum, lever inte med överflöd, lever som larv i 2-3 år för att kunna utvecklas, så att jag en dag ska kunna flyga, det vill säga om jag lyckas kläckas, många av mina artfränder dör innan dem ens har fått vingar och lämnat larvlivet. När jag väl lämnar larvlivet så utvecklar jag vingar, jag är då i några timmar ”fri” och kan flyga runt, men ständiga hot lurar bakom varje hörn. Jag har själv inte utvecklats till slända än, men jag ser fram emot den dagen även om det endast kommer vara för timmar, kanske kommer de kännas som en evighet. Jag talar nu i mänskliga termer, det finns inga tidsuppfattningar i vårt liv, vi lever för att överleva. 

Mitt liv tycks vara ett liv för andra arters överlevnad. Jag är en föda trots att det finns gott om gröda, mitt liv är hotat av både naturen, djurlivet och människan. Alla dessa utgör ett hot mot min arts existens, jag är av en fredlig art, utgör inte ett hot mot andra arter, kanske är de därför som vi är ett lätt byte.  Men jag skulle inte vilja missa flygandet för att leva som larv i all evighet. Mitt liv fyller en mening och funktion för mig även om den verkar vara betydligt viktigare för andra arters överlevnad.

Jag lever i symbios med allt levande.

 

DSC01732

Mitt namn är Shwan Hedayaty, är 32 år, kan inte identifiera mig efter kön, etnicitet eller nationalitet, ”min etnicitet” kurd har ingen nation. Jag har flytt från en verklighet som jag lyckats glömma av traumatiska skäl, har få minnen från livet innan flykten.
Jag är en flykting, en flykting som är rotlös, även om jag åker tillbaka är jag inte längre hemma utan endast på besök, jag är ständigt på besök, är en vandrare, söker därför alltid efter ny kunskap och nya erfarenheter.

Mitt livsprojekt är att förflytta diskursen där vi pratar om saker på det sätt som vi idag gör som jag erkänner som människofientlig. Menar att människan har ett objektivt värde, som inte går att diskutera eller debattera, för när detta ifrågasätts så ger vi människor olika värden, efter olika subjektiva tolkningar som är farliga oavsett ”goda” intentioner. Det får inte vara upp till majoriteten i form av demokrati eller upp till en diktator att bestämma människors värde eller rättigheter, de måste vara universella och objektiva.

Foto: Yvonne Larsson.

 

AV

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.