Årskrönika Kultwatch

År 2015 närmar sig sitt slut: Kultwatch har frågat författare, skribenter, poeter, dramatiker och skådespelare om året som har varit, och vad det finns för förväntningar på det kommande året.

 

A-M_Ljungberg_2 copy

 Ann-Marie Ljungberg

Vilken var din bästa läsupplevelse?

Vore att ljuga om jag inte sa Karin Bryggers diktsamling Vi kom från överallt,. Men jag är helt klart jävig, eftersom jag var redaktör för boken, så jag får säga två. Då tar jag dikten av Kristian Lundberg som börjar med raden: ”Kristus, det kommer nu … ”

Men eftersom jag glider så på gränserna nu, så får jag ta tre, och då tar jag en bok av Jo Nesbø: Gengångare som golvade mig och jag var oförberedd. Tonen mellan tonåringarna och den där förlåtelsen. Kunde inte läsa på flera veckor efteråt, hittade inget som kunde mäta sig.

Vilken var din bästa filmupplevelse?

Silent Mountain, en österrikisk film om första världskriget som utspelar sig i Alperna. Kanske inte så väldigt originell men temat var ändå ovanligt och den var välspelad, stillsam och spännande.

Vilka tre serier har varit årets bästa?

Här kan jag ju inte fylla i Ettor och nollor, för det var ohjälpligt 2014. Men den var bäst. Men Viva Hate kanske går, det är åtminstone på gränsen (julhelgen förra året). Den älskade jag, för temats skull, så banalt och samtidigt så djupt. Kärlek.

True Detective, blev totalt knockad av skådespeleriet.

Vilken kulturhändelse följde du med spänning?

Om det är en kulturhändelse, följde jag artiklarna om och av Roland Paulsen, och tyckte de var väldigt intressanta. Jag är förstås på Roland Paulsens sida.

Vilken kulturhändelse var pinsam?

Det finns några som jag tycker är pinsamma. Jag vill inte skriva dem här är rädd att någon ska bli ledsen. Jag har ju för övrigt själv bidragit med en del pinsamma kulturella saker under åren. Det är sådant som händer. Eller jo förresten en sak. Kulturmannen-debatten. Så meningslös och fånig. Eller. Det grävande reportaget om papparättare av Maciej Zaremba, gode gud.

Vilken kritiker har levererat intressanta texter?

Jag tycker om att läsa Björn Werner, Göran Greider, Cecilia Verdinelli och Niklas Orrenius.

Vad har du saknat på kultursidorna?

Kanske utländsk teater och utländska böcker. Det kräver en del förstås. Till exempel språkkunskap. Har inte hittat någonting på någon svensk kultursida om till exempel den legendariska teatern Schaubühne i Berlin.

Vad hoppas du få se mer av på kultursidorna?

Miljöpolitiska debatter i samband med kultur. Miljörelaterad konst finns det en del, men inte särskilt många böcker som handlar om varken klimatkris eller miljön i övrigt. Jag är säker på att det kommer att handla mer om flyktingar i framtiden. Det är bra om det händer, det handlar om global fördelningspolitik.

Vad har du saknat kulturpolitiskt?

Jag förstår kultur och politik men jag förstår inte begreppet kulturpolitik. Jo, jag vet att det handlar om biblioteksersättning och stipendier och mycket mer och det hoppas jag ju alltid att det ska bli mer och högre och bättre, men samtidigt …

Vad hoppas du ska hända kulturpolitiskt under 2016?

Som jag påpekade är jag inte bra på kulturpolitik. Kanske hoppas jag på en politik som möjliggör ett annat sätt för förlagen att vara förlag på. Något som gör det där jag alltid hoppas, en sorts ansamling eller gemensamhet om skrivande, och politiskt skrivande, eller en sorts trevande experimenterande verklighetssyn. Någonting annat, en baksida som visar sig vara den verkliga framsidan. En politik som gör att en roman eller dikt kommer och förändrar allt.

Ann-Marie Ljungberg, bor i Göteborg. Givit ut fem romaner och en lång essä, senast juni 2015: I fallinjen. En essä om prekärfeminism.

 

Mats 5

 Mats Söderlund

Vilken var din bästa läsupplevelse?

Harry Martinsson, Aniara. Språket och idéerna i den här episka science-fiction dikten är så utsökt sammanflätade, läskigt aktuella (som alltid med klassiker) och hjärtskärande, gripande. Visserligen är Aniara en dystopi men med en hoppingivande lyskraft. Mänskligheten i människorna glöder i varje mening. Våra kroppar är bräckliga farkoster i en annan bräcklig farkost. Aniara är allas vårt hem.

Vilken var din bästa filmupplevelse?

Selma, filmen om Martin Luther King och den afroamerikanska befrielsekampen. Sällan en film tränger så djup in i kroppen, ända in i cellkärnorna, till själva mitokondrierna, kände mig både bedövad och stärkt.

Vilka tre serier har varit årets bästa?

Älskade barnmorskan i East End. En vardagsnära skildring av arbetarfamiljer och deras villkor tio år efter andra världskriget i London. En serie utsökta kvinnoporträtt och miniatyrberättelser. Dessutom en lysande berättelse om barnmorskeyrkets framväxt. Stor bedrift.

Tyckte också mycket om Weissensee som utspelar sig i Östtyskland åren runt Berlinmurens fall. En skickligt berättad politisk historia med flera spännande individuella människoöden.

Också glatt överraskad av Jordskott som jag följde med stigande spänning. Den svenska dramaproduktionen med inslag av folklore och mystik. Trodde knappt de skulle ro det i land men efter ett par avsnitt var jag fast. Mycket tack vare skådespelaren Moa Gammel.

Vilken kulturhändelse följde du med spänning?

Debatten om kulturmannen. Eftersom jag hoppades att debatten plötsligt skulle lyfta sig själv i håret och se det möjliga landskap som Ebba Witt-Brattström målade upp.

Vilken kulturhändelse var pinsam?

Kulturmansdebatten eftersom den befriande möjliga slutsatsen aldrig kom.

Vilken kritiker har levererat intressanta texter?

Annelie Brännström Öhman. Följer henne på Västerbottens Kuriren. Klarögda och intelligenta analyser och reflektioner ofta levererade med språklig elegans. En av de kulturskribenter som vågar lita på sitt eget språk och låter det svälla ut i metaforer och bilder som hjälper oss att förstå det där lilla extra som ett aldrig så akademiskt vokabulär annars missar. Dessutom har hon en politisk skärpa som jag skulle vilja se oftare.

Vad har du saknat på kultursidorna?

En eller ett par kultursidor till, åtminstone i de större tidningarna.

Vad hoppas du få se mer av på kultursidorna?

Om det fanns större utrymme skulle samhällsdiskussionen ha plats för längre resonemang och större komplexitet. Debatten blir lätt fördummad när alla bara söker konflikt. Vore fint med mer resonerande och prövande texter. Mer dialog än slapstick.

Vad har du saknat kulturpolitiskt?

Pengar. Kulturen är det sista stora reformområdet för allmän välfärd. Enligt Regeringsförklaringen skall den vara prioriterad. Dags att visa det i handling. Kulturbudgeten har sackat efter länge. Alice Bah-Kuhnke fick en trög start på grund av budget debaclet. Nu har hon visat att hon har ambitioner. Men jag vill se en nolla till på varje tusenlapp.

Vad hoppas du ska hända kulturpolitiskt under 2016?

Att regeringen höjer anslagen till kulturbudgeten med ett par miljarder. Det är ett av de billigaste sätten att skapa fler jobb och en nödvändig medicin mot enfald och tvärsäkerhet. Det behövs bildning för att man skall kunna värdera och analysera den medieflod som vi dränks i dagligen. Utan bildning är det större risk att förenklade resonemang, förklaringar och lösningar vinner mark. Bildning är att våga gå över gränser och testa andra människors perspektiv. Kultur är ett sätt att träna på det. Vi måste satsa på kulturen. Det skrämmer mig att Sverigedemokraterna vill registrera utrikesfödda, dra in bidrag till provocerande konst och stryka allt som handlar om kulturell mångfald i kulturpolitiken. Och att Gävlemoderaterna vill styra kommunen tillsammans med dem. Det skrämmer mig också eftersom det var samma Gävlemoderater som promt ville dra fristadssystemet inför domstol. Visserligen läxades de upp av förre kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth. Men nu har de faderpartiets stöd.

Drömmer om att det blir självklart med gratis kulturskola och utbildade lärare för alla barn som vill. Det fungerar i lilla Ragunda i Jämtland med omkring 2 500 invånare. 98 procent av deras ungar är inskrivna i kulturskolan. Svenska kommuner kan.

Mats Söderlund är författare och poet. Aktuell med diktsamlingen ”Årorna i Flocktjärn”, som kommer i februari 2016. Han har tidigare publicerat 8 diktsamlingar, romanen Observatoriet och essäböckerna ”Göra kärlek” och ”Göra män”. Före detta ordförande för Sveriges Författarförbund och KLYS. Mats Söderlund har även skrivit ”Handbok för en ny kulturminister”, tillsammans med Stina Oscarsson, för Katalys (2014). För närvarande skriver han på en serie personliga kulturpolitiska essäer för Arena Idé, som kommer att publiceras efter sommaren 2016.

 

beata bokmässan

 Beata Hansson

Vilken var din bästa läsupplevelse?

Jesper Weitzs vintersystrar. En underbart varm och intelligent roman, som utan att darra på den politiska manschetten, ändå känns avspänd.

Vilken var din bästa filmupplevelse?

Trevligt Folk. För att jag älskar modiga människor. För att jag älskar humor. För att jag älskar  kamp mot främlingsfientlighet och för att jag älskar lyckliga slut.

Vilka tre serier har varit årets bästa?

Bron: ny typ av karaktärer och underbar filmmusik.

Ängleby: skruvad och märklig men med ett fantastiskt skådespeleri.

Fröken Frimans krig: lite närtidshistoria med en varm, närmast naiv ton, tillräckligt ofarlig för att älskas av nästan alla, samtidigt som den har ett klös.

Vilken kulturhändelse följde du med spänning?

Debatten om Kulturmannen, Det var många spännande krönikor som dök upp i dess kölvatten,uppenbarligen kände sig många träffade och provocerade. Det blev rolig och ofta intressant läsning om normer och tolkningsföreträden.

Vilken kulturhändelse var pinsam?

Poddaren och satirikern Kristoffer kringlan Svensson när han skämtade om att mörda och våldta Åsa Linderborg i sitt poddprogram.  Att använda sin yttrandefrihet till vulgärskämt på fyllan är alltid pinsamt.

Vilken kritiker har levererat intressanta texter?

Johan Croneman. Han är nästan alltid arg på något. Och kan oftast leverera ilskan på ett ganska skönt sätt.

Vad har du saknat på kultursidorna?

Historiska reflektioner, Det är som hjulet ständigt behöver uppfinnas på nytt.

Vad hoppas du få se mer av på kultursidorna?

Klassanalytiska texter. 

Vad har du saknat kulturpolitiskt?

Politik. Kultur och politik verkar glida isär mer och mer. 

Vad hoppas du ska hända kulturpolitiskt under 2016?

Vi ska våga använda våra kreativa förmågor mer när vi vill uttrycka åsikter om samhället och det som sker omkring oss. Att vi ska prata mer om ideologi. De flesta partier verkar rädda för det idag och de (t) som inte är rädd(a) plockar poäng.

Beata Hansson är journalist, författare och redaktör för tidskriften Klass.
 11960005_444995315683483_2820594526163828968_n

Agnes Vittstrand

Vilken var din bästa läsupplevelse?

Jag kan inte gradera så här är tre av de bästa, men jag känner mig helt otrogen mot flera som inte nämns.

Lolita av Vladimir Nabokov, för att den är så insatt och oförlåtande om pedofili och samtidigt spännande och skön att läsa.

Alfabet av Inger Christensen. Den knyter liksom ihop verkligheter, vardagen, historiska skeenden och inre världar.

I Ching. En tretusen år gammal orakelbok, ingen författare. Vissa av årets råd/spådomar har plockat mig upp ur vansinne. Skönt ibland att inte vara utlämnad till sitt eget värdelösa omdöme.

Vilken var din bästa filmupplevelse?

Begotten kanske. Skitgammal, och jag gillade inte den särskilt när jag såg den, men jag har gått tillbaka till den, och hämtat ur den, hela året. Liv och reproduktion är i grunden grymt, smutsigt och våldsamt. (Gott nytt år!)

Vilka tre serier har varit årets bästa?

Har det inte varit ett dåligt år för tv-serier? Jag har kännt mig så ljummen inför det mesta. 

Jag gillade verkligen Hotwives of Las Vegas och Hotwives of Orlando. Har aldrig sett kvinnor driva/leka med femininitet på det sättet innan. Befriande faktiskt.

Ingen serie, men datorspelet Cibele rekommenderar ja verkligen. Nina Freeman har gjort ett spel av sin första kärlek utan att försköna. Det är hjärteknipande att spela henne när hon fiskar efter komplimanger och söker bekräftelse.

Vilken kulturhändelse följde du med spänning?

Det var roligt och frustrerande att läsa de snurriga diskussionerna om kulturmän och pedofili.

Vilken kulturhändelse var pinsam?

Jag tycker att det där med pinsamhet är oerhört intressant. Det som är pinsamt är ofta harmlöst och ärligt. Ändå undviker vi det som om det var skadligt, och är rädda att förknippas med det.

Det blir tydligt när man är psykiskt sjuk och inte alltid förmår att prestera normalitet, att pinsamhet ofta straffas hårdare socialt än elakheter och handlingar som får faktiska negativa konsekvenser för människor. Varför är det så?

Rädslan för att vara pinsam är det som gör att vi döljer våra töntiga sidor, trots att stora delar av våra känsloliv består av pinsamt tönteri. Vi visar upp det svalaste och smartaste. Det handlar om status och prestige antar jag, och om rädslan för att falla i hierarkierna. Jag dör av tristess och ensamhet.
Pinsammast i år var det fantastiska datorspelet Cibele. Jag är så himla tacksam över att jag fick vara med om hur löjligt och gulligt det kan vara att förlora oskulden. Barnsexualbrottsoffer är ju liksom aldrig riktigt oskulder, så jag har aldrig förstått den där tonårssårbarheten innan.
Vilken kritiker har levererat intressanta texter?

Jag kommer faktiskt inte ihåg.

Vad har du saknat på kultursidorna?
En djupare förståelse för vårt behov av kultur. Jag provoceras av ytliga och ekonomiska försök till att motivera kulturens existens och meningslöst intellektuellt poserande. Vi gjorde grottmålningar, sjöng, dansade och berättade historier långt innan vi uppfann pengar och blev civiliserade. Behovet av att uttrycka oss och ta del av andras inre världar är grundläggande. Det är inte ett fritidsnöje för medelklassen, så varför ser det ut så? Varför syns det så sällan att vi behöver den för att leva?
Vad hoppas du få se mer av på kultursidorna?
Jag vill se hur människors liv påverkas av kulturella upplevelser. Jag önskar att folk kunde dela med sig av hur de förändras och utvecklas. Även om det är lite pinsamt.
Vad har du saknat kulturpolitiskt?
Revolution.
Vad hoppas du ska hända kulturpolitiskt under 2016?
Jag försöker att inte ha några politiska förhoppningar eftersom mitt utrymme för besvikelsehantering är överfyllt.
Agnes Vittstrand är en författare som skriver om sexuellt våld mot barn, psykisk sjukdom och annat blandat elände.
1610937_10152898000968575_6853853940137066410_n

Hassan Loo Sattarvandi

Vilken var din bästa läsupplevelse?

Viktigast var nog Stefan Zweigs Världen av igår, men språkligt så var Zweig ganska tråkig. Yaya Hassans diktsamling Yaya Hassan var med Knausgårds En tid för allt länge det bästa, men så började jag läsa på årets sista bok: Xenophons Anabasis/The Persian Expedition och en 2400 år gammal text blir min bästa och intressantaste läsupplevelse 2015.

Vilken var din bästa filmupplevelse?

Jag har inte sett CreedRevenant eller The Hateful Eight än, så årets bästa film för mig blir Taxi Teheran.

Vilka tre serier har varit årets bästa?

Transparent, har du inte sett den så se den, årets bästa serie. De andra två får bli BoJack Horseman och Game of Thrones.

Vilken kulturhändelse följde du med spänning?

Ingen, faktiskt ingen.

Vilken kulturhändelse var pinsam?

Vet inte. Kommer inte på någon.

Vilken kritiker har levererat intressanta texter?

Har ingen aning.

Vad har du saknat på kultursidorna?

Jag vet inte, de har väl sett ut som de brukar göra.

Vad hoppas du få se mer av på kultursidorna?

Jag hoppas att de inte får mindre sidor, jag hoppas att kultursidorna inte marginaliseras mer – de behövs.

Vad har du saknat kulturpolitiskt?

Har ingen aning.

Vad hoppas du ska hända kulturpolitiskt under 2016?

Vad mer kan man önska och hoppas av politikerna än att de satsar mer på kulturen?

Hassan Loo Sattarvandi är författare. Han debuterade med romanen Still 2008 och 2011 kom hans andra roman Belägring. Han var även med och skrev manuset till den första Snabba cash-filmen.

 

wahldén_christina_8

Christina Wahldén

Vilken var din bästa läsupplevelse?

Stina Stoors novellsamling bli som folk berörde mig starkt, både i sin form och till sitt innehåll. Så befriande att läsa om människor vars verklighet ligger långt från storstaden. Hon beskriver ungas utsatthet och beroende av vuxna med stor närvaro. Blommor och växter ger texten doft, älgört och skvattram. Och så de västerbottniska orden jag inte riktigt vet vad de betyder; ströcken. Och som hon sätter sina punkter. Så. Jo. Väldigt uppfriskande läsning.

Vilken var din bästa filmupplevelse?

Den japanska filmen Under körsbärsträden av Naomi Kawase. Om ett gatukök och vänskapen mellan några människor som av olika skäl hamnat bredvid samhället. Jag gillar filmer och böcker som ger andra perspektiv, från oväntade håll och med andra erfarenheter än mina egna. Filmen påminde om min resa till Japan förra året. Kyoto i körsbärsblom är helt magiskt.

Vilka tre serier har varit årets bästa?

1) Indian Summers, om brittisk kolonialism i sönderfall, skildrat både genom britterna och indierna. Fantastiska miljöer och kläder, men där man vet redan från början att allt kommer att gå åt skogen. Kolonialism och hur européer lämnade länder i kaos bakom sig intresserar mig mycket. Jag har sett det i Kenya, Kongo, Australien och Indien. Indien är ett fantastiskt land, kanske var det därför jag gillade den här serien så mycket.

2) And Then There Were None, miniserie av BBC baserad på Agatha Christies bok. Tio personer bjuds in till en ö och en efter en mördas. Välspelat, snygga miljöer och obehagliga hemligheter. Bland annat med Sam Neill.

3) Dr Who. Denna serie impregnerar vårt hem sedan länge, genom våra barn. Denna besatthet fick oss att besöka Dr Who-museet i Cardiff i år (rekommenderas!) och vi har numera en Tardis i granen.

Vilken kulturhändelse följde du med spänning?

Att Svetlana Aleksijevitj fick Nobelpriset i litteratur var väldigt glädjande. Hon är en förebild när det gäller synen på dem hon intervjuar (“hjältar”) och också när det gäller de svåra händelser och minnen som hon ständigt rör vid. Att gestalta svåra erfarenheter litterärt är väldigt viktigt. Det kan trots allt ha en läkande effekt. Jag hörde henne prata hos svenska PEN och hon gav ett lågmält och vänligt intryck trots all uppståndelse.

Vilken kulturhändelse var pinsam?

Upprördheten runt min debutbok Kort kjol och Hammarö kommuns beslut att ta bort den från undervisningen efter att boken använts på högstadiet i tio år. Detta skedde efter att föräldrarna hört av sig till kommunen och menat att boken,som är 17 år gammal, var olämplig.

Våldtäkter upphör inte bara för att vi inte pratar om dem.

Jag kan leva med att de byter bok i undervisningen. Mer allvarligt är vilket inflytande föräldrar ska tillåtas ha över undervisningen i skolan. Även Suzanne Ostens pjäs Medeas barn drabbades under hösten av att skolor ställde in sina planerade besök på föreställningen efter att föräldrar larmat om att den också skulle vara olämplig.

I fallet med Kort kjol innebar bråket att boken laddades ner 3 000 gånger och att den trycktes på nytt, så effekten blev att den nådde flera läsare än den annars skulle ha gjort.

Vilken kritiker har levererat intressanta texter?

Det finns flera som är bra, som försöker se avsikten bakom texten och inte den bok de själva hade velat skriva. Jag gillar särskilt Josefin Holmström i SvD. Hon skriver om en text med ett slags omsorg och förklarar varför hon är kritisk till olika saker och vad som inte fungerar. Av sådant kan man som författare lära sig något och bli bättre. Kritiker som briljerar och trycker till utan att konkretisera är bedrövliga.

Vad har du saknat på kultursidorna?

Den nedlåtande synen på litteratur för barn och unga retar gallfeber på mig. Böckerna recenseras endast undantagsvis och program som Babel tar i princip aldrig upp författare som skriver för barn eller unga vuxna. I kombination med den upprörda debatten om varför barn och unga läser så lite och så dåligt förstår jag inte att ingen ser kopplingen: om vi inte diskuterar och lyfter böcker för barn och unga i det offentliga samtalet betyder det ju rimligen att vi inte tycker att det är viktigt. Det fattar barn. Det blir ett slags dubbelmoral att sedan vara förskräckt över hur svårt det är att få barn att läsa.

Samtidigt säljer böcker för barn och unga väldigt mycket bättre än böcker för vuxna, men det avspeglar sig inte alls i bevakningen.

Den senaste tiden har flera stora redaktioner tipsat under rubriken Årets böcker. Mycket sällan finns det någon enda barn- eller ungdomsbok med där. Det är okunnigt och väldigt nonchalant.

Jag delar också Jessica Schiefauers uppfattning som hon förde fram när hon fick årets Augustpris: priset för barn- och unga bör delas i två.

Vad hoppas du få se mer av på kultursidorna?

Bättre och mer bevakning av barn- och ungdomskultur på ett seriöst och kunnigt sätt. Se ovan.

Vad har du saknat kulturpolitiskt?

Ett kulturliv tillgängligt för alla oavsett funktionsförmåga.

Vad hoppas du ska hända kulturpolitiskt under 2016?

Som medlem i svenska PEN hoppas jag att fristadssystemet får ännu mer stöd. Yttrandefriheten naggas i kanten i många länder nu, också nära oss, och det är viktigt att utgöra en fristad för olika röster. Vi har den möjligheten.

Så hoppas jag att man i högre grad än nu ska satsa på att använda konstnärer av olika slag för ökad och snabbare integration av de nyanlända personer som kommer till Sverige. Musik, bild, dans och texter på lättläst svenska kan vara genvägar in i språket och samhället. Jag tror att 2016 blir ett intressant och bra år för böcker på lättläst svenska, där målgruppen är vuxna, ämnena angelägna men språket är enkelt. Det är en demokratisk fråga, att kunna delta i samhällsdebatten.

Christina Wahldén är författare och journalist som skrivit över 40 böcker, främst för unga vuxna. Under 2015 kanske mest uppmärksammad för sin debutbok Kort kjol från 1998, om våldtäkt, som förbjöds i undervisningen i Hammarö kommun efter att föräldrar protesterat mot den.
10710703_10152777203585960_6230134880602815466_n

Torbjörn Elensky

Vilken var din bästa läsupplevelse?

Michel Houellebecqs Underkastelse var den bästa skönlitterära boken, medan den intressantaste fackboken jag läst nog var Johann Chapoutots La loi du sang (Blodets lag) som handlar om den nazistiska rättsuppfattningen.

Vilken var din bästa filmupplevelse?

Inte den bästa filmupplevelsen egentligen, men skräckfilmen It follows var en av de bättre jag såg under hösten, kan varmt rekommendera den. Förenar amerikansk förortsrealism med tonårsangst och sexskräck på ett ovanligt lyckat sätt.

Vilka tre serier har varit årets bästa?

 Modern FamilyModern FamilyModern Family.

Vilken kulturhändelse följde du med spänning?

Egentligen ingen, fast jag med stor oro följer den nuvarande regeringen ökande politisering av kulturlivet, tendenserna till kvotering, Filminstitutet osv. Det är destruktivt och kommer att slå tillbaka.

Vilken kulturhändelse var pinsam?

De alltmer personfixerade och substanslösa debatterna är pinsamma hela tiden.

Vilken kritiker har levererat intressanta texter?

Håkan Lindgren och Jenny Maria Nilsson är alltid intressanta och läsvärda.

Vad har du saknat på kultursidorna?

En på allvar fördjupad kulturkritik, som vågar tro att läsarna verkligen bryr sig och har tillräckligt stora kunskaper för att inte behöva få så mycket färdigtuggat och ytligt. Kultursidorna i Sverige är unika, men de tas alldeles för dåligt tillvara.

Vad hoppas du få se mer av på kultursidorna?

Kunskap, sakfrågor, verkligt engagemang

Vad har du saknat kulturpolitiskt?

Insikten om att kulturen måste få stå fri för att vara värdefull.

Vad hoppas du ska hända kulturpolitiskt under 2016?

Jag hoppas att konstnärer, författare, tonsättare såväl som kritiker och skribenter återfår sitt självförtroende, och står upp för att det vi sysslar med är betydelsefullt bortom alla diskussioner och debatter, att det inte behöver fjäskas vare sig för den politiska makten eller marknaden, att kultur vare sig går att reducera till ett instrument för uppfostran av folket eller ren underhållning för den enskilde konsumenten.

Torbjörn Elensky är författare och kulturjournalist.

39854b
 Annelie Bränström Öhman
Vilken var din bästa läsupplevelse?

Den bästa läsupplevelsen är ofta också den som stör och berör mest. I år blev det två: Patti Smiths M Train och Karin Johannissons Den sårade divan. Två äldre bildade kvinnor som gör svindlande kosmisk teori av sorg – och befriar de galna, kreativa kvinnorna ur patriarkatets fadershus.

Vilken var din bästa filmupplevelse?

När popcornknastret tystnade, tio minuter in i Sanna Lenkens urstarka debutfilm Min lilla syster. Så mycket mer än en ”anorexiafilm” – inte minst genom de likaså urstarka skådespelarinsatserna av Amy Deasismont och Rebecka Josephson, som filmens systrar.

Vilka tre serier har varit årets bästa?

Senare än de flesta upptäckte jag briljanta The Fall. Att få höra Margaret Atwood-citat vävas in i en seriemördarthriller är förstås julafton för en feminist! – Och Gillian Anderson därtill, smartast av alla, med fläckfria sidenblusar att drömma om. Och apropå äldre bildade kvinnor: Marta Kaufmans Grace & Frankie – med paradroller att briljera i för Jane Fonda och Lily Tomlin. Samt naturligtvis: andra säsongen av Fröken Frimans krig, Sveriges egna suffragetter.

Vilken kulturhändelse följde du med spänning? 

En av de minst omtalade, men kanske mest sensationella: möjligheten att drottning Nefertitis gravkammare finns bakom Tutankhamons – och är än mer praktfull. Om det visar sig vara sant måste historien skrivas om. Cherchez la femme!

Vilken kulturhändelse var pinsam?

Försöken att bortförklara skandalen med komikern Kristoffer ”Kringlan” Svenssons våldtäktshot mot Aftonbladets Åsa Linderborg som ”humor”.

Vilken kritiker har levererat intressanta texter?

Den frågan passar jag på. Jag kan bara svara genom att citera titeln på Sara Granérs senaste bok: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera.

Vad har du saknat på kultursidorna?

Äldre bildade kvinnor.

Vad hoppas du få se mer av på kultursidorna?

Äldre bildade kvinnor.

Vad har du saknat kulturpolitiskt?

Kärlek, feminism och solidaritet.

Vad hoppas du ska hända kulturpolitiskt under 2016?

Om jag får drömma – i Sverige: en utmaning av Stockholmscentrismen i både kulturpolitik och kulturkritik. I världen: en utmaning av västerniseringen. Det finns annan frukt än apelsiner – och annat bröd än Fabriques surdegsbröd.

Annelie Bränström Öhman är kulturskribent och professor i litteraturvetenskap och genusvetenskap vid Umeå universitet.

 

11156345_10152766684195911_4948593656194825551_n

 Sara Abdollahi

Vilken var din bästa läsupplevelse?

Jag har svårt för listor och att gradera vad som är bäst baserat på aktuella utgivningar – litteratur har inget bäst-före-datum. Tycker det är lite hetsigt att allt ska gå så snabbt hela tiden. Man gör listor över “vilka som var årets bästa böcker” istället för “vilka böcker var de bästa du läste i år”. Jag räknar upp några av mina bästa läsningar utan att bry mig om utgivningsdatum. Jag drabbades hårt av Julie Otsukas När kejsaren var gudomlig och Augustin Erbas Blodsbunden. En annan läsning som drabbade mig var Ann-Marie Ljungbergs I fallinjen. En essä om prekärfeminism. Jag inser att samtliga av mina val har en sak gemensamt trots sina många olikheter: de lyckas med konsten att skildra orättvisor istället för att agitera. Tar inte patent på varken tolkningsföreträde eller den stora sanningen, tar istället patent på rätten att skildra erfarenheter och backar inte för att berätta vad som måste berättas.

Vilken var din bästa filmupplevelse?

Tycker filmen blivit mindre intressant sedan medelklassångesten kommit att dominera skildringar av klass på vita duken. Kanske är det därför jag inte kan minnas “årets bästa” filmupplevelse. Men jag tycker dokumentärfilmen om Leif GW Persson på SVT är väldigt intressant – trots den tröttsamma besattheten av klassresan.

Vilka tre serier har varit årets bästa?

The Affair, en serie som skildrar hur klass och kön påverkar våra relationer till varandra på ett högst intressant sätt. Den blir inte desto mindre intressant av att en av huvudpersonerna, författaren Noah, besitter ett ego inte helt olik de kulturmän som Ebba Witt-Brattström kritiserar.

The Following, en föredetta litteraturprofessor startar en mördarsekt där medlemmarna drar ut och mördar människor för konsten och lustens skull, ibland klädda i Edgar Allan Poe masker. Ni hör ju hur spännande det låter!

Penny Dreadful, kvinnor, häxor och historiska figurer från berättelser som Dr Jekyll och Mr Hyde samsas i serien som blandar gotik med en rejäl dos av humor och skräck. Jag gillar att kvinnorna (ovanligt nog) har aktiva roller i serien.

Vilken kulturhändelse följde du med spänning?

Jag kan inte minnas att någon särskild kulturhändelse varit så intressant att följa. Tyvärr.

Men för oss som plattform var det stort att bli tilldelade vårt första kulturtidskriftsstöd.

Vilken kulturhändelse var pinsam?

Att teaterkritiken av pjäsen Vitsvit var så opåläst och fylld med unkna och exotiserande föreställningar. Man luftade egna åsikter istället för relevant analys av föreställningen. Där misslyckades många av kritikerna med rollen som kritiker.

Även Montergate var pinsam: finns det något som är mer ointressant än när privata fejder som involverar kräftor och vin får utrymme på kultursidorna? Tänk om vi istället hade kulturfejder om, gud förbjude, kultur.

Vilken kritiker har levererat intressanta texter?

Finns så många bra kritiker vars texter jag har läst och läser med stor behållning. Några av dessa utan inbördes ordning är: Therese Eriksson, Isabelle Ståhl, Hanna Nordenhök, Anneli Jordahl, Anneli Öhman Brännström, Lidija Praizovic (som jag förövrigt saknar på kultursidorna), Martina Lowden, Nina Björk (som jag också saknar på kultursidorna), Ylva Lagercrantz Spindler, Moa Matthis, Viola Bao, Jenny Högström, Annina Rabe och Åsa Beckman. Jag hoppas någon kultursida fångar upp poeten och ETC krönikören Felicia Mulinari snart.

Vad har du saknat på kultursidorna?

Kultur. Samtal som kretsar kring film, litteratur, teater – samtal som sätter något på spel. Operarecensioner som är öppna för sin samtid och samtidigt har historisk koll på berättelserna. Var ju pinsamt att beskåda den icke-pålästa och konservativa kritiken mot Folkoperans La Traviata till exempel.

Saknar också kulturdebatt om kulturpolitiken och hur resurserna fördelas och inte fördelas när det kommer till kulturen.

Vad hoppas du få se mer av på kultursidorna?

Texter som vågar sätta något på spel. Redaktörer som använder sin roll som möjliggörare istället för gate keepers.

Tycker det är rätt trist att läsa kritiker som applicerar samma analys på allt, då känns det som att man läser samma text om och om igen – hoppas på fler perspektiv och vinklar.

Vad har du saknat kulturpolitiskt?

Resurser så att inte alla kulturarbetare går in i vägen – utan kulturarbetare blir ingen kultur gjord. Jag undrar också: varför är det så att de som skriker högst om att kulturen är fin och bra inte förstår att kultur precis som andra områden behöver resurser för att kunna upprätthållas och byggas upp? Tänk er själva: om man plötsligt skulle dra in massa pengar från ett byggnadsbygge skulle byggnaden till slut rasa eller tvingas rivas ned. Samma sak gäller kultur: går inte att bara dra in resurser och tro att kulturen kommer hållas upp.

Vad hoppas du ska hända kulturpolitiskt under 2016?

Att man slutar klumpa ihop kultur med demokrati och idrott. Det slutar alltid med att kulturen avkrävs att vara pedagogisk, att den förväntas utföra det jobb som politiken har ansvar över (kulturen har inte ansvar att lösa samhällets oanständighet), eller att kulturen får mindre pengar då den till skillnad från idrotten inte kan mätas efter kvantitet, mål och prestation.

Jag önskar mig politiker som verkligen förstår vad kultur är: kanske borde alla politiker som får ansvar över kulturpolitiken ha erfarenhet av att själva jobbat med kultur? Med det sagt tycker jag drevet mot Alice Bah Kuhnke som tog fart innan hon ens hunnit göra något var både sexistisk och rasistisk. Jag tycker hon växer mer och mer och ser fram emot att följa vad hon gör med kulturpolitiken.

Sara Abdollahi är skribent, kattoman och en av initiativtagarna bakom Kultwatch. 

 

IMG_0460

Charlotte Qvandt

Vilken var din bästa läsupplevelse?

Dikterna som kommit till den antologi jag delat redaktörsskapet för tillsammans med Anna Jörgensdotter. Om det här sjunger vi inte ensamma heter den och ges ut på ETC förlag i början av 2016. Om detta är skamlös reklam får jag ursäkta mig, men flera av de dikter som de medverkande poeterna skickat in har gett mig gåshud. Tårade ögon. Varma stötar i min mage. Samtiden blöder och vi behöver verkligen varandra.

Vilken var din bästa filmupplevelse?

Jag kan faktiskt inte sätta fingret på en enda. Är i huvudsak en väldigt dålig filmkonsument.

Vilka tre serier har varit årets bästa?

Nyligen sedda Fröken Frimans krig! Jag inser mer och mer hur viktigt systerskapet är för mig. Hur avgörande för mitt välmående. Därmed är Orange is the new black mitt andra val. Top of the lake var en fin upplevelse att se. Lika delar skavande som vacker.

Vilken kulturhändelse följde du med spänning?

Petra Mölstads skrivprocess. Jag har en känsla av att den pågår på flera plan samtidigt. Ickelineärt. Ojämt. Med friktion men med riktning.

Vi har haft en levande chatkontakt och byggt vänskap över Facebook där vi delat vardag och leda, men också det skrivande livet. Att ha fått vara med i tillblivelsen av såväl den nyutkomna Omloppstid (nr 11 i Svavel-serien från Trombone förlag) samt en kommande titel har betytt mkt för min egen process eftersom den är helt annan.

Poesidebatten i somras följde jag också med ett öga. Det är viktigt att poesin tillåts bryta mark och framförallt ta plats.

Vilken kulturhändelse var pinsam?

Konst och kultur är egentligen för viktigt för skam, om inte skammen i sig själv är en del av ett verk.

Personligen skäms jag väldigt sällan

Vilken kritiker har levererat intressanta texter?

Aase Berg. Den kritik hon skriver får mig alltid att tänka, och det värdesätter jag högt.

Vad har du saknat på kultursidorna?

Jag söker alltid efter det litterära samtalet. Litteratur är en komplex diciplin och rymmer oss alla. Det borde rimligtvis också ge ökat antal spaltmeter också.

Vad hoppas du få se mer av på kultursidorna?

Nyskriven poesi. Det mesta som är svårt att sätta fingret på gör sig bra i lyrisk kostym. Exempelvis smärta. Frustration. Och liknande.

Vad har du saknat kulturpolitiskt?

Mer konkreta anslag för en levande litteraturscen. En annan inställning till kulturen än den marknadsekonomiska. Skulle önska mig fler litteraturfestivaler. Mer scener att läsa dikt på. Utökade resurser för bibliotek att visa upp svensk samtidslyrik. Möjligheter för oss poeter att kunna samtala om det vi gör. Riva föreställningar om att poesi skulle vara något svårt och otillgängligt.

Vad hoppas du ska hända kulturpolitiskt under 2016?

Mer av allt.

Charlotte Qvandt bor i i Stockholm. Verksam som poet. Debuterade 2007 med Söka min mors ro. Aktuell med diktsamlingen Vi, Tigerhjärtat (Holmstrand böcker) och i början av 2016 släpps Epikris på Sadura förlag.

 

12002077_10153192102457852_4139716559761525078_n

Bahar Pars

Vilken var din bästa läsupplevelse?

Araben av Pooneh Roohi och Stoner av John williams.

Vilken var din bästa filmupplevelse?

Kornel Mundruczó gjorde en film som vann Cannes som heter Revolten. Det är en hund som har huvudrollen, ovh den är sjukt polistisk….sååå bra nyskapande och gripande film. Det är runt 200 hundar med i filmen.

Vilken kulturhändelse följde du med spänning?

Kulturmansdebatten givetvis.

Vilken kulturhändelse var pinsam?

Kulturmän som vill yxa och kulturmän som skriver om cykloper. Men mest pinsamt är alla som inte fattar identitetspolitik och känner sig censurerade.

Vilken kritiker har levererat intressanta texter?

Sara Abdollahi, jag tycker hon är vass orädd och sätter huvet på spik.

Vad hoppas du ska hända kulturpolitiskt under 2016?

Att alla som känner sig censurerade ska fatta kampen.

Bahar Pars är skådespelare och regissör. Hon är Dramatenaktuell med Marodörer, Ungefär lika med, och filmaktuell med En man som heter Ove.

josefine_7

Josefine Adolfsson

Vilken var din bästa läsupplevelse? 

De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg.

Vilken var din bästa filmupplevelse? 

Benny Brun och hans överläppsfjun av Magnus Carlsson.

Vilka tre serier har varit årets bästa? 

BoysNarcosFåret Shaun.

Vilken kulturhändelse följde du med spänning? 

Menar inte att verka putt, men ingen. Faktiskt. Skulle möjligtvis vara Yahya Hassans olika utspel.

Vilken kritiker har levererat intressanta texter? 

Rakel Chukri.

Vad har du saknat på kultursidorna? 

Initierade och modiga texter eller analyser om fenomen som rör sig utanför fåran av ”det som diskuteras just nu”.

Vad hoppas du få se mer av på kultursidorna? 

Porr. Nej, jag är inte ironisk.

Vad har du saknat kulturpolitiskt? 

Radikalitet. Det kan man trots allt unna sig när man jobbar med visioner.

Josefine Adolfsson är författare.

 

1233348_10151961562471349_899816135_n

Astrid Menasanch Tobieson

Vilken var din bästa läsupplevelse? 

Utan tvekan var min bästa läsupplevelse munkavlelagen som spanska regeringen röstade igenom 1 juli (som inskränker yttrandefriheten och demonstrationsrätten). Då definierar jag “bästa läsupplevelse” som den lästa text som haft störst inverkan på mig i läsandets ögonblick, inför läslandet samt i efterhand. Skulle säga att den texten ofta står i direkt relation till min kropp.

Vilken var din bästa filmupplevelse?

Dheepan. Förutom sista scenen där de lyckas sabba hela filmen.

Vilka tre serier har varit årets bästa? 

Homeland för skådespeleriet och det skickliga manuset. Crematorio (Krematoriet) en spansk serie om korruptionen och pengarna. Jag uppskattar också Orange Is The New Black och The Affair.

Vilken kulturhändelse följde du med spänning?

Just spänning saknade jag i relation till kulturen i år.

Vilken kulturhändelse var pinsam? 

De var många och ofta.

Vilken kritiker har levererat intressanta texter? 

Jag håller precis på nu att upptäcka Andreas Cervenka som skribent. Kritiker i en vidare bemärkelse. Big up!

Vad har du saknat på kultursidorna? 

Internationella influenser. Jag tycker att texterna ofta kommer från en snäv fåra skribenter, med få internationella referenser.

Vad hoppas du få se mer av på kultursidorna? 

Mod.

Vad har du saknat kulturpolitiskt? 

En kulturpolitisk uttalad riktning.

Vad hoppas du ska hända kulturpolitiskt under 2016?

Kulturpolitiskt hoppas jag att 2016 kommer med tydlig politik som når ut till mig som jag antingen kan känna mig manad att backa upp eller sätta mig i opposition mot. Att inte märka av den kulturpolitiska riktning urvattnar också min position som tänkande, kännande, varande kulturarbetare och konstnär.

Astrid Menasanch Tobieson är dramatiker, regissör och skådespelare. Senast aktuell med I landet som aldrig brann brinner nu träden.

 

image

Anna Axfors

Vilken var din bästa läsupplevelse?

Nina Bouraoius Standard kom nog ut 2014 men jag läste den i början av året. Den är en perfekt mansskildring. Om nån som läser detta planerar att skriva en artikel eller anordna ett panelsamtal vid namn “Manlighetens kris” eller liknande så kan jag rekommendera den boken som utgångspunkt.

Vilken var din bästa filmupplevelse?

I förrgår såg jag Jag är Ingrid, den var bra. Man föreställer sig hennes liv som lite tragiskt precis som Marilyn Monroes eller nån annan kvinnlig superstjärnas liv. Men det var ju inte alls tragiskt om man ska gå efter filmen, inte mer tragiskt än nån annans i alla fall. Man kan ju se det som lite tragiskt att hon inte var en närvarande förälder i och för sig, men vilken förälder är närvarande? Hehe. Intressant att man ofta lyfter upp kvinnliga konstnärers liv som “tragiska” medans om man gör en dokumentär om till exempel Ingmar Bergman så handlar det om hans konst – och ångest, visst, men man skulle inte säga att hans ångest gjorde hans liv tragiskt. Vilket den kanske egentligen gjorde? Var inte Ingmar Bergmans liv jättetragiskt om man tänker efter? Så många fruar och barn han inte kunde stanna hos, precis som Ingrid inte kunde stanna hos sina familjer. Intressant att “Jag är Ingrid” väljer att lyfta fram Ingrids liv i ett ärligt men positivt ljus. Den avslutas med en fantastisk låt, Filmen om oss av Eva Dahlgren.

Vilka tre serier har varit årets bästa?

 Jag ser inte så mycket på serier, jag har kollat på Spung på SVT:s Öppet arkiv men den kom ju 2002 så jag antar att den inte räknas. (Men det börjar snart bli dags att skildra åren kring millennieskiftet, det finns nåt intressant där. Den tiden är inte retro eller nostalgisk riktigt än så som 90-talet nu börjat bli, men jag tycker 00-talet är spännande. till exempel att barn och unga härjade fritt på internet eftersom alla vuxna förutom pedofilerna fortfarande var rädda för det. Idag har tonåringar inte så många egna rum på internet dit föräldrar inte hittar, så man använder sig av typ Snapchat som fungerar på ett annat sätt än vad Lunarstorm eller Bilddagboken gjorde. Ungdomskulturen som fanns på internet förut är förlorad och det kanske är lika bra. Men lite sorgligt. 00-talet känns verkligen som ett övergångsdecennium, se bara på hur Nicole Richie klädde sig de första åren. 00-talet var smärtsamt, som en förlossning, man födde framtiden och begravde 1900-talet på samma gång. Tips till tv-producenter där ute: gör en serie som utspelar sig på 00-talet. Annars såg jag hela Ängelby på SVT Play, jag vet inte varför, det kändes lite mysigt. Men det var inte särskilt bra. Boys såg jag också, det var okej.

Vilken kulturhändelse följde du med spänning?

Jag vet inte, månlandningen? Skoja, det var ju på 60-talet. Jag är intresserad av hur kulturen skildrar växande klassklyftor och rasism, inte bara hur den gör motstånd utan hur kulturen överlag omedvetet formas, hur ord förändras och sånt där. Men det är ju en process som pågår hela tiden. Jag längtar tills de som lever mitt i orättvisorna kan sätta ord på det, och då hoppas jag att någon lyssnar (Se svar på nästa fråga).

Vilken kulturhändelse var pinsam?

Det är pinsamt att redaktörer på kultursidor inte gör mer maktanalys: vilka får skriva här och varför? Man låter skribenter skriva på grund av att de redan är ett namn, och då kan det stå lite vad som helst, det behöver inte vara så himla genomtänkt eller bra. Och hur blir man ett namn? Kanske inte genom att skriva de bästa texterna. Så det är en ond cirkel.

Vilken kritiker har levererat intressanta texter?

Jag vet inte, jag gillar Lyra Ekström Lindbäck.

Vad har du saknat på kultursidorna?

Kultur.

Vad hoppas du få se mer av på kultursidorna?

Angelägna, smarta och roliga texter men även KONSTNÄRLIGA texter. Och behöver man nåt att fylla ut med kan man använda kulturen själv; dikter eller annan konst istället för mediokra funderingar och spaningar om typ snö. Eller om man ska skriva en text om typ snö så kan en poet eller konstnär göra det.

Vad har du saknat kulturpolitiskt?

Har det funnits någon kulturpolitik 2015? All politik har väl handlar om “invandringen” och “flyktingfrågan” (låter som “judefrågan”). I alla fall i media, och jag är inte precis den som går in på riksdagens hemsida och kollar vad olika politiker lagt för förlag och budgetar. Så jag vet inte vad jag saknar. Kanske mitt eget engagemang.

Vad hoppas du ska hända kulturpolitiskt under 2016?

Jag är som sagt inte så insatt, men det är viktigt med pengar till folk som håller på med kultur, oavsett uttryck och oavsett om resultaten syns i media eller inte. Kultur är räddningen på många sätt, för människan som producerar den (då har man nåt att göra), för de som nås av den (människan är ju väldigt vilsen och behöver vägledning) och bara att den finns är ett sundhetstecken (eftersom det betyder att vi ännu inte blivit djur). Och precis som allting annat i vårt samhälle så behöver kulturen pengar för att kunna finnas eftersom kultur skapas av människor och människor behöver pengar för att leva. Detta är nånting jag tycker vi ska ta med oss in i 2016: alla människor behöver pengar. Att pengar inte gör en fri tror jag är en kapitalistisk myt för att ekonomisk trygghet ska framstå som ett särintresse istället för mänsklig rättighet. 2016 kommer jag fortsätta drömma om pengar och intressera mig för kultur som skildrar detsamma.

Anna Axfors, poet och receptionist bosatt i Malmö. Bloggar på Nöjesguiden med poeten Elis Burrau. 

unnamed

Malin Nord

Vilken var din bästa läsupplevelse?

Skriv Kerstin skriv, Kerstin Strandbergs utopiska skrift från 1978 (som kom i nyutgåva i form av E-bok i år). Kerstin Strandberg skriver om att komma loss från en förödande skrivkramp, om hur barndomens demoner påverkar och ger kraft åt skapandet, och hennes prestigelösa texter gör mig både modig och hoppfull om att en annan värld är möjlig. De innehåller en exakthet som jag ofta letar efter i litteraturen.

Vilken var din bästa filmupplevelse?

Jojk (Juoigan) av Maj Lis Skaltje. I filmen berättar hon jojkens historia, hur den i generationer har tystats och skambelagts av staten och kyrkan, och beskriver vad som händer när människor berövas sina uttryck. Skaltje gestaltar den betydelse som jojken haft och fortfarande har för den samiska identiteten, i livet och i relation till naturen.

Vilken kulturhändelse följde du med spänning?

Shima Niavarani! Hon är cool och smart och unik, och jag blir trygg och upprymd av att mitt barn får växa upp med henne, att hon finns i Barnkanalen och i Julkalendern, och att hon i sina rolltolkningar blir en grindvakt i populärkulturen mot patriarkatet.

Vilken kritiker har levererat intressanta texter?

Tycker mycket om att läsa texter av Magnus Bremmer för att han är så nyfiken och allvarlig och öm och aldrig överger sin respekt och lojalitet för texten och författaren.

Vad har du saknat på kultursidorna?

Fler fördjupande texter om litteratur, större bredd bland recensioner, läsningar av författarskap som inte är kritik, analyser om världen med utgångspunkt i litteraturen bortom Sveriges gränser, till exempel hur svarar den arabiska poesin på den flyktingkris som pågår i världen just nu?

Vad hoppas du få se mer av på kultursidorna?

Se ovan.

Vad har du saknat kulturpolitiskt?

En större diskussion i kulturdebatten om hotet mot de samiska språken samt den samiska kulturen.

Vad hoppas du ska hända kulturpolitiskt under 2016?

Att Sverige skriver under ILO:s konvention nummer 169 som värnar om ursprungsfolks rättigheter. Av de fyra länder som inbegriper Sápmi är Norge det enda som ratificerat.

Malin Nord är författare och skribent. Gav ut romanen Stilla Havet 2012. Arbetar med en ny roman som kommer 2017, samt med en bok om gränser i Norden.

AV

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.