Liberalfascismens bruna skjorta

Liberalfascismens bruna skjorta

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Sverigedemokraternas opinionssiffror uppgår till nästan 20 %, Danmark beslutar om att låta staten konfiskera flyktingars ägodelar och våldsamma fascister drar ut på Stockholms gator för att ’jaga flyktingbarn’.

Vad fan händer, Sverige och världen? Själv börjar jag allt mer luta mot att förbereda en flyktväg ut ur Sverige för valet 2018, alternativt en befäst position i svenska Sápmi, där vi progressiva kan leda ett sista försvar av den liberala demokratins ideal om mänskliga rättigheter, jämlikhet och tolerans.

Jag har i dagarna läst ett flertal vetenskapliga artiklar som pekar mot det ofrånkomliga faktumet att den växande förekomsten av drakoniska invandrings- och integrationspolicies inte bara stammar från en återgång till den traditionella europeiska xenofobin. Påståendet, som många av oss vänsterut slänger oss med, om att dittan och dattan är rasister håller alltså inte i fall bortom de renodlade nyfascistiska rörelserna som Sverigedemokraterna. Istället är ett djupare, mer komplext skifte på gång, där liberala rörelser i allt större utsträckning är beredda att ta till så kallade illiberala medel för att söka uppnå liberala resultat. Ett lysande exempel är Holland, som har infört ett ”integrationstest” för människor innan de ens anländer till landet. Detta för att avgöra huruvida den ansökande är kompatibel med landets samlade ”liberala värderingar”. Människor stängs ute och hunsas av statsmakterna i allt större grad.

Liknande policyförändringar sker över hela Europa, i olika utsträckning. Förbud av viss mån av religiöst knuten klädnad på olika offentliga platser, språktest och filmer med budskap om ”nationell kultur”, rullas ut över världen, framdrivet av växande nationalistiska rörelser i allianser med konservativa och liberala partier. Bränslet som göder denna eldhärd stammar från de liberala demokratiernas växande fasa över upplevelsen av att de samlade ”liberala värdena” är ansatta av främst fundamentalistisk islamism. För att undvika att dessa värden hotas skall fundamentalisterna påtvingas förändring av sina värderingar. En välkänd doft av kolonialism ligger i luften; vildarna skall tämjas och upplysas. Den icke liberala individen skall tvingas genom illiberala medel att bli liberal. Jag är nog inte ensam i att se stora problem i detta.

Till liberalernas försvar bör nämnas att vänstern helt tappat greppet i denna debatt. Dels går det inte att diskutera problem med migration eller bristande integration utan att bli kallad rasist inom stora delar av vänsterblocket. Istället målas en rosenskimrande bild upp, så långt det går. Dels finns det definitivt krafter i världen som gärna hade omkullkastat de liberala demokratierna, utan tvekan, om än de långt ifrån alltid bär ansiktet av islamistisk fundamentalism. Dessa syntes ute på Stockholms gator i lördags, förenade i deras strävan att driva Sverige mot en homogenitet, definierad av deras egna uppfattning om vad det innebär att vara svensk, istället för den liberala tolkningen byggd på mänskliga och medborgerliga rättigheter. Dessa krafter har idag 20 % av opinionen i ryggen.

Liberalism och respekten för mänskliga fri- och rättigheter kan inte uppnås genom auktoritära medel. Genom att driva den linjen kommer vi istället att alienera människor som kommer hit. Istället är min, och flera forskares uppfattning, att integrationen i samhället och respekten för varandra byggs gemensamt i en tvådelad process där både invandrare och infödingar måste vara beredda att ge och ta. Detta innebär inte att Sverige ska förändra sina fri- och rättigheter, utan att vi svenskar måste bli bättre på att möta våra medmänniskor. Idag är vi rädda, vågar inte hälsa i lägenhetshusets trappa och börjar till och med flytta när vi uppfattar att området fått ”en för stor del” invandrare. Vi fnyser åt människor som bryter på andra språk och vågar inte anställa människor med ”märkliga efternamn”. Vi målar upp en ängslig bild av främlingskap istället för att mötas som likar.

Det vi behöver i Sverige är ett ökat samspel mellan olika grupper människor, istället för segregation och hårdare regler. Det är i den fria, demokratiska miljön och i det gemensamma deltagandet i samhället och demokratin som den liberala demokratin stärks och underminerar hot från fundamentala krafter av alla de slag. Att skapa nya plattformar för människor att mötas och utvecklas tillsammans är den nuvarande regeringens största utmaning. Jag hoppas verkligen att de lyckas.

Och för fan vänsterblocket, ni måste fatta att det här är bredare än skaran skinnskallar som heilar och sjunger om att de skjutit Olof Palme på sina fester. Kom igen nu!

Profilbild2015

Oscar Sedholm är samisk politiker, sociologistudent i Umeå och norrländskt lokalodlad debattör.

AV

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.