Kreolpoesins plats: möjligheter

Kreolpoesins plats: möjligheter

Funderar kring vad en litteratur är för en kultur, för ett språk. Funderar över hur människor kommunicerar. Hur vi blir till i mötet med den andre. Hur språket kanske är den främsta mötesplatsen. Där det växelvisa givandet och tagandet bygger och bygger, oss. Och varför en litteratur för ortens särskilda språk, suedikreolen?

 

En litteratur är en plats att växa i

Tänker hur musiken och litteraturen är två kanaler genom vilka ett särskilt uttryck kan spridas bortom en mindre grupp. Hur de precis som mötet är en plats där språket som det alltid gör, kommunicerar, men också en plats där ett språk föds för en mottagare, en plats där ett språk kan växa. Tänker hur hiphopen för ortens särskilda språkvarianter tvärsöver detta land varit ojämförbar som sådant språkligt rum, och hur litteraturen tyvärr varit obetydlig.

Dom säger att Shakespeare skapade över 1700 nya ord för det engelska språket. Tänker att detta som jag pratar om inte är ett riktigt språk än, och tänker att det inte spelar någon roll. Tänker att en lingvist sitter och slår näven i bordet, drar i sitt gråa hår, skriker högt att det inte är en riktig kreol jag kallar för suedikreol. Jag ler, och tänker att det inte spelar någon roll. Tänker att poängen inte är att benämna korrekt, utan skapa ett utrymme för ett uttryck att växa och synas i all dess glans.

Tänker att en litteratur ger vikt åt ett språk, för att vi värderar det skrivna språket högre här. Att det som inte är skrivet inte är lika fint. Att det som inte får skrivas inte ses som lika fint. Men att det som förvägras det skrivna rummet också är den svenska litteraturens förlust, dess fattigdom.

Tänker att handlingen att skapa en litteratur är att bygga ett språkligt rum, en inbjudan till delaktighet som gynnar alla. Inte enbart en handling där något som redan finns ges utrymme, utan också en handling som bygger ett nytt rum för detta språk att växa i och befästa sig i på sina egna villkor, som frammanar dess skapelse genom att det ges en plats att bygga på. Denna plats har för suedikreolen till stor del återfunnits i hiphopen, och utöver det i enstaka romaner och noveller. Denna plats bör nu öppnas upp i litteraturen på riktigt. Att det också skulle vara ytterligare en nivå på ett samtal mellan olika orter, precis som ett samtal med innerstaden, behövs.

 

 Symbolberättelser och den allmängiltiga litteraturen

Bland alla de hinder som finns på vägen för detta hägrar idén om en symbolberättelse – en berättelse som får tala för alla andra som kan tänkas tillhöra samma kategori. Idén om att när en sådan historia givits ut, så behöver inga fler ges ut. Kanske en av förklaringarna till varför så få historier från den moderna svenska förorten gets ut. Och litteraturen kommer fortsätta misslyckas om den antar att en historia räcker. Det är en idé som reflekterar bilden av förorten som en ourskiljbar folkmassa utan individuella särdrag, det är en förvägran av att erkänna komplexa säregna subjekt.

Varför unga i förorten inte har samma intresse för lyriken som deras motsvarigheter i innerstaden är delvis en följd av denna brist på spegling. Någon brist på kärlek för språkets musik och dess förmåga att förmedla och förvandla har det aldrig varit fråga om, då skulle hiphopen inte finnas. För det är otvivelaktigt så att när människor ges en chans att berätta sina historier så tar de ofta den. Att deras historier och det språk de förmedlar dom på inte ges status och som “god litteratur” anses allmängiltiga för det mänskliga tillståndet är också ett obestridligt faktum.

Däri döljer sig den djupare frågan om vem som i vårt samhälle anses vara mänsklig, i den mån att dess historia är något som kan tala till alla människor på ett eller annat plan. Något som sägs vara utmärkande för bra litteratur.

Omvänt blir litteraturens misslyckande att nå dessa främst unga personer i förorten aldrig föremål för en diskussion om litteraturens misslyckande att vara allmängiltig. Kanske på samma sätt som ett valdeltagande på 50% i vissa orter aldrig beskrivs som ett demokratiskt haveri för hela landet. Med vissheten om att förortens röstande inte kommer beskrivas som en demokratisk kris på tidningssidor än på länge, så kan man kanske våga tro att förortens poetiska röster på suedikreol ska pryda många boksidor snart. Vilket förlag ska bli först att satsa på en samling dikter på suedikreol?


Toppbild: Alex Valencia Rodallec

AV

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.