Murales en poesía: José H Romero

Murales en poesía: José H Romero

José H Romero es un poeta boliviano, residente en el barrio de Hammarkullen en la ciudad de Gotemburgo, Suecia. Los siguientes poemas han sido inspirados en cuatro de las obras de artes creadas en el marco del festival de Arte Urbano ”Hammarkullen Urban Arts 2017”. Los poemas han sido escritos en español y traducidos al sueco por Alex Valencia Rodallec, redactor de esta publicación En förort i färg.


Foto: Lennart Navarrete

Desgarrar

Febrilmente unos desgarran,
en busca del ansiado oasis
de uvas bien aventuradas.
Sueños desgarrados de dos mundos

toma mis manos entre la avalancha
noches confiscadas por pedir pan,
penumbras desahogadas entre lamentos y suspiros,
Hoy desgarran las manos
el muro de la infamia,
xenofobia y racismo.

No serán truncadas las esperanzas
de pueblos que buscan a aspirar conquistar un poco
de Paz y Libertad.


Nacer Mujer

Te entrego viajero del mundo,
el lugar solariego de mi alma,
los pensamientos, píntalos en el desnudo pecho gris.

Pinceladas, un arcoíris de vida y luz
semblantes solidarios se plasman en mi soledad.
Naces mujer del vergél,
una aurora de esperanza.

Austera y orgullosa
brías en la esquina de la utopía
Naces en un barrio bravío,
abrumado por azotes de la vida,
naces empapada y cobijada
por una multifacética cultura milenaria.
Bienvenida mujer de libertad hecha realidad.


Mi barquito de papel

Hija predilecta de un mundo insólito
a pesar de tu quinquenio
responsable sos de tus caprichosas estaciones.

Molinos de viento se atrevezaron en tu destino
compartidos en una quijotesca cena.
Bienvenidos son los que de allende mar
ansiosos de libertad se apresuran
trajinar las estepas grises de solidaridad y paz.

A navegar en balzas de sardínas.
les impusieron mercenarios
Las acciones inhumanas y trasnochadas,
de feroces hambrientas hienas marinas,
mutilando las esperanzas en alta mar

Placenteras destituyendo el sueño…,
navegan
Extraños fugitivos del universo,
mesen sus entreverados cabellos
cuales fuesen olas furiosas
mutilados de la madre tierra.

Su próxima estación, el túnel de Hammarkullen,
cual fuese un cordón umbilical
extraviado en la última batalla por la vida,
retoma enjambres humanos en su seno.

Espíritus capéan a Neptuno,
navegando en un barco de papel,
hasta alcanzar orillas de esperanza,
van en pos de paz y libertad.


Foto: Lennart Navarrete

Puño rebelde

Unidad emblemado en un puño
aferrado a la fuerza rebelde de un pueblo
quien combate en la barricada contestaria
miles marchan en conquista del pan,
con el puño en alto.

Puño de masas
olvidadas en el estante de la vida,
símbolo de rebeldía y pujanza
encrispada al dolor
de un pueblo que lucha.

Puño hecho hembra bravía,
que dió luz al grito de gloria
de ser libres de cadenas,
a la alborada de octubre.

Puño hecho hombre de campo,
quien ara la Madre Tierra,
frutos utópicos de unidad
bajo un manto de paz.

Puño africano
que emana de un cuerpo
mutilado en las celdas del racismo.

Una rebelde paloma
Puño rebelde de aquellas almas
que pugnan en vibrar en las calles
enmohecidas de xenofobia
puño sangriento del herido en combate,
puño ausente del presente.

No siempre es blanca, las más, negra.

Puño unitario avalancha del descontento,
solemne te encumbres en la marcha por la vida,
a construir Paz, Justicia y Libertad.
Puño nuestro.

Muraler i dikt: José H Romero

Muraler i dikt: José H Romero

José H Romero är poet och Hammarkullebo. I de följande dikterna har han inspirerats av fyra verk som skapades under Hammarkullen Urban Arts 2017. Dikterna är skrivna på spanska och översatta till svenska av Alex Valencia Rodallec som en del av artikelserien En förort i färg.


Foto: Lennart Navarrete

Att riva

De river febrilt,
i jakt på den efterlängtade oasen
av lyckosamma druvor.
Rivna drömmar från två världar.

Ta mina händer i lavinen
nätter beslagtagna för att be om bröd,
halvskuggor som lättar mellan klagan och suckar.
Idag river händerna
vanärans mur,
främlingsfientlighet och rasism.

Det kommer aldrig kuvas, hoppet
hos folket som strävar efter att erövra lite
fred och frihet.

 


Foto: futuro berg

Att födas kvinna

Till dig ger jag, världsresenär,
den soldränkta platsen i min själ,
tankarna, måla dem på det nakna gråa bröstet.

Penseldrag, en regnbåge av liv och ljus
solidaritetens ansikten återspeglas i min ensamhet.
Du föds som kvinna i fruktgården,
en gryning av hopp.

Sträng och stolt
glänser du i utopins hörn
Du föds i ett modigt kvarter,
överväldigad av livets slag,
du är född stöpt i och omfamnad
av en mångfacetterad tusenårig kultur.
Välkommen kvinna av frihet förverkligad.


Foto: futuro berg

Min pappersbåt

Märkliga världs favoritdotter,
trots dina femtio år
bär du ansvar för dina nyckfulla årstider.

Väderkvarnar korsade ditt öde,
delades under en donquijotisk middag.
Välkomna är de som från bortom havet,
ivriga efter frihet tvingas
korsa de gråa stäpperna av solidaritet och fred.

Legosoldater tvingade dem
att segla på sardinflottar.
De svultna och vilda havshyenornas
omänskliga och föråldrade handlingar
som lemlästar hopp efter hopp ute på det stora blå.

Glada att avvisa drömmen
seglar de,
universums underliga flyktingar,
vaggandes sitt trassliga hår,
vilket var rasande vågor,
Moder Jords lemlästade.

Din nästa station, Hammarkullens tunnel,
vad som var en navelsträng
förlorad i livets sista kamp,
tar nu åter mänskliga svärmar i livmodern.

Själar som uthärdar Neptunus,
seglandes på en pappersbåt,
tills de når hoppets stränder.
De ger sig ut efter fred och frihet.

 


Foto: Lennart Navarrete

Rebellnäve

Gemenskap fångad i en knytnäve
knuten till ett folks rebelliska anda
som kämpade på protestens barrikad.
Tusentals marscherar för att erövra sitt bröd
med näven i luften.

Folkmassornas näve,
de som glömts på livets hylla,
symbol för uppror och styrka
som reser sig mot smärtan
hos ett folk som kämpar.

Näve gjord till modig kvinna,
som gav ljus till härlighetens rop
över att vara fri från kedjor,
i början av oktober.

Näve gjorde till fälthand,
som plogar Moder Jord.
Utopiska frukter av enhet
under en kappa av fred.

Afrikanska näve
som kommer från en kropp
som lemlästats i rasismens celler.

En upprorisk duva
Rebelliska näve från dessa själar
som kämpar för att skaka om gatorna
Rostad med främlingsfientlighet
Blodiga näve hos den som sårats i strid,
näve frånvarande från nuet.

Det är inte alltid vitt, det mesta, svart.
Enhetliga näve, den missnöjdes lavin,
högtidligt befinner du dig i marsch för livet,
för att bygga fred, rättvisa och frihet.
Vår näve.

 


 

Översatt/tolkat av Alex Valencia Rodallec.

Toppbild av futuro berg.