Havet

Havet

Kultwatch har fått äran att samarbeta med en grupp konstnärer som kollektivt ställer ut sin konst på Konstfack. Utställningen Havet presenterar 25 konstnärer från olika genrer som tillsammans utgör en kraft mot egoism och elitism. 491 kvm kärlek och konst skapat av oss, för oss. Havet är en utställning som manifesterar den kollektiva kraften och en motrörelse till den enskilda konstnären som det vita ensamme geniet. Ett sätt för att erbjuda plats i rum som annars är stängda för många. Det är konststudenten Emma Dominguez som, istället för att göra en soloutställning inom ramen för hennes kandidatarbete, bjuder in till ett kollektiv take over.

I ett samarbete med utställningen Havet på Konstfack, 25 oktober – 3 november 2018, publicerar Kultwatch en digital utställningskatalog i fem delar där fem konstnärer presenteras i varje inlägg.


 

Mi Tjio

Mi Tjio, En vecka, 2018. Installationsbild från utställningen Havet, Konstfack 2018.

Mi Tjio arbetar med utgångspunkt i det personliga, vilket oftast flyter in i samhälleliga eller kollektiva ämnen. Det är ett politiskt konstnärskap där den kreativa processen till stor del består av dagboksskrivandet som ett sätt att bearbeta händelser i vardagen och historien. Konstnären intresserar sig för samhälleliga strukturer vilka skapar skillnadstänkande, marginalisering och exkludering. Hon intresserar sig för politisk konst och konstnärer som använder konst för att påverka samhället.

I arbetet med gestaltningen är det viktigt för konstnären att känna av det kroppsliga arbetet, det kreativa arbetet måste vara fysiskt. Det innebär, bland annat, att arbeta med olika typer av medier såsom fotografi, textil, video, ljud och keramik. Att få kroppens olika sinnen aktiverade. I konstverket En vecka bearbetar Mi Tjio en specifik händelse, den sista veckan i hennes mammas liv. Vissa detaljer från denna erfarenhet kom att fastna och skapa minnen. Med En vecka vill konstnären ge sig själv plats att vara personlig och inte politisk, att få uttrycka en intim och personlig sorg över döden. Verket är ett digitalt tryck med pigmentfärg på viskossatäng där Tjio har målat partier på den tryckta textilen som formar grafiska färgfält.

I verket tillhör även en audioguide, den tar du del av här.

Mi Tjio har en kandidat i fri konst från The Chinese University of Hong Kong. Hon tog sin master i textil på Konstfack 2015. 

 

 

Fernando Illezca

Fernando Illezca, Nationell Kris, 2018. Foto: Fernando Illezca.

Fernando Illezca undersöker hur den dominerande mediediskursen bidrar till hur människor i samhället konstruerar sin identitet. Boende från storstädernas miljonprogramsförorter framställs ofta enligt stereotyper där männen är kriminella och där kvinnorna gestaltas som offer och/eller exotifieras. Illezca växte upp i ett område som rymde tusen berättelser på olika språk, något han aldrig såg återges på TV eller i film. Det har medfört att Illezca är intresserad av motberättelser och arbete med ett mångfacetterade narrativ. Han strävar efter att beskriva sin samtid och bygga nya referensramar.

Kortfilmen Nationell Kris tar avstamp i skjutningarna som flera ungdomar och vuxna har fallit offer för de senaste åren. Kortfilmen härrör från frustrationen av att majoritetssamhället ignorerar detta och att staten inte hanterar det som den nationella kris det faktiskt är. I arbetet med kortfilmen har det varit viktigt att inspelningen har genomförts på platser där de unga drabbats och mördats vilket oftast är bostadsområden. Platserna blir därför viktiga symboler för att tala om hur våldet befinner sig nära familjens hem och barnens lekplatser.

Nationell Kris är en hybridfilm där elementen poesi, musikvideo och konst samspelar. Med en surrealistisk känsla lyckas Illezca fånga betraktaren, vi får ledtrådar som sedan utmynnar i en uppmaning till organisering. Med en symbolladdad gestaltning synliggör Illezca klasskillnader, segregation och rasism. Olika former av förtryck som många känner av i samhället och som blivit alltmer accepterade. Under arbetet har Fernando Illezca inspirerats av gräsrotsrörelser som Megafonen och Förorten Mot Våld, exempel på organisationer som synliggör dödsskjutningarna med syfte att regeringen ska erkänna det som en nationell kris.

 

Munira Yussuf

Munira Yussuf, Tahriib, 2018.

Munira Yussuf gör digital konst med fokus på kvinnor och intersektionalitet. Hon intresserar sig för att gestalta delar av sin somaliska kultur och sina föräldrars födelseland. Verket Tahriib gestaltar berättelser om flyktingbåtar i havet. Betraktaren står bakom en hög gallergrind som symboliserar gränser och murar. På andra sidan finns en båt på ett öppet hav fullt av människor som närmar sig strandkanten. Men själva kanten till land, gränsen för överlevnad, är på betraktarens sida av grinden. Vi ser hur människor drunknar i havet och även om de kommer fram möts av en grind utan öppningar. Tahriib betyder migration på somaliska och ingår i serien Among Monsters and Men.  

Munira Yussufs arbete syftar till att illustrera faktiska och fiktiva situationer med hjälp av digital vattenfärg, symboler och färgharmonier. Just användandet av färg i Tahriib leder tanken till romantiska solnedgångar vilket utgör en stark kontrast till själva händelsen som utspelar sig framför våra ögon. En metod som först skapar en harmonisk känsla för att direkt växla till ett våldsamt scenario.

I utställningen visar hon fyra illustrationer som är del av en serie. Tre utav dem utforskar de negativa aspekterna av krig, svält och migration. Den fjärde utforskar begreppet mellanförskap, ett begrepp som handlar om att befinna sig mellan två eller flera kulturer och inte helt känna att en tillhör någon av dem. “Var kommer du ifrån?” är en fråga som många med flera kulturtillhörigheter får höra alltför ofta. En fråga som inte ställs endast i födelselandet där Yussuf är uppväxt, utan även i landet hon annars kallar för sitt riktiga hem.

Munira Yussuf har skapat digital konst sedan 2012 på sin fritid. Hon är utbildad socionom men drömmer om att skapa konst som yrkesverksam konstnär. Verken har tidigare ställts ut i utställningen Aragti Wadaag vid Soomaal House of Art, Minneapolis, Minnesota i USA under september 2018.

 

 

Atorina Adam

Atorina Adam, Särade ben, 2016.

Atorina Adam arbetar med politiska frågor som miljö och feminism, specifikt hur det är att vara kvinna i ett mellanförskap. Hon skapar med olika material och tekniker, allt från keramik till illustrationer. Naturen är dessutom en viktig inspirationskälla som Adam undersöker. Skulpturen Särade ben är skapad i keramik och tar upp sexuellt våld och sexuella trakasserier i samhället. Inspirerad av trädstammens knölar skapar konstnären en associativ skulptur där naturen och människans kropp bär liknande former.

För två år sedan började Atorina Adam öppet diskutera sexuella övergrepp och trakasserier med andra kvinnliga bekanta i olika åldrar. Ett sätt att bearbeta skam och skuld men också för att förstå hur vanligt det är att kvinnor blir utsatta för sexuellt våld. Adam förstod att även de äldre kvinnorna kunde berätta liknande historier, de hade också blivit utsatta. Särade ben är ett verk som vill lyfta fram dessa historier. Skulpturen kan flyttas och placeras vart som helst, ett sätt att manifestera att sexuellt våld kan ske när som helst, var som helst och drabba vem som helst. Det är ett strukturellt problem.

Atorina Adam läser vid BI på Konstfack och är aktiv i konstnärsföreningen Detroit Stockholm.

 

 

Raúl León Alvarez

Raúl León Alvarez, Monólogos (Monologer), 2017. Bilden är beskuren.

Raúl León Alvarez har sedan barndomen varit en introvert person. Skapandet har blivit hans främsta kommunikationsform vilket ger honom utrymme till att utforska känslor och upplevelser. Det är också en flykt från vardagens måsten, vilket för honom innebär att förhålla sig till ett ständigt krav på anpassning i Sverige, något som definierar hans tillvaro som invandrare.

I sitt konstnärskap har Raúl León Alvarez skapat en parallell inre värld befolkad av former, figurer, karaktärer, färger, gester och symboler. Denna värld består av  reaktioner på upplevelser som översätts till konstnärlig gestaltning. Konstnären arbetar med olika tekniker och ofta i storformat, vilket ger upplevelsen av en oändlig arbetsyta och en känsla av frihet.

Raúl León Alvarez är född i Kuba och utbildad vid konstskolan Samuel Feijoo, Santa Clara, Kuba. Efter sin examen 2001 arbetade han, vid sidan av sin konst, under många år som konstlärare vid olika skolor. León Alvarez har under sex år bott i Mali och Senegal. I Mali undervisade han vid det nyöppnade konsthögskolan Conservatoire des artes et matières multimedia (CAMM). Han har ställt ut i en mängd gallerier och deltagit i både  konstbiennalen Dak’Art och FESMAN (World Festival for Black Arts) i Dakar, Senegal.

Sedan 2011 bor Raúl León Alvarez i Sverige och vid sidan av sitt konstnärskap har han varit konstnärlig ledare och producent vid olika konstnärliga och kulturella projekt.  

 

 


Grafisk form: Mr Bricks.

 

För mer information om utställningen Havet besök Konstfacks hemsida här.

Redaktörer: Macarena Dusant och Afrang Nordlöf Malekian

 

AV