Som samisk politiker får jag träffa en uppsjö av intressanta och inte sällan mäktiga människor i min vardag. Ambassadörer, ministrar, kommunalråd, företagsledare och folkrörelseikoner dyker upp på allt ifrån möten i styrkommittéer, invigningsceremonier och formella middagar. Ofta är det briljanta och bildade människor med stor social kompetens och inflytande över en rad olika frågor på alla möjliga politiska nivåer. Samtidigt återkommer en fråga frekvent, som en evig plåga och salt i såren, oavsett om det är en lokalpolitiker från Malmö, en ambassadör från ett annat land eller en regional norrländsk ledare: ”Vilken Sameby kommer du ifrån då?”. Varje gång frågan ställs blir jag lika chockad och i slutändan förargad.
Jag har inget emot att någon frågar mig var jag har mina samiska rötter, det berättar jag jättegärna om. Men det är inte vad de frågar. Anledningen till att frågan är fruktansvärt sårande för mig och många andra är för att den visar på en oerhörd oförståelse för det samiska samhällets djupaste skador efter kolonialstaten Sveriges politiska härjande. Ni förstår, en Sameby är inte en fysisk plats, det är en typ av ekonomisk förening skapad av staten för att förvalta rennäringen inom ett område. Man kan alltså inte ”komma från en Sameby” och av Sveriges 80 000-100 000 samer är enbart ca 10 % förunnade att ens få vara medlem i en Sameby! Medlemskapet är också förutsättningen för att man som same ska få ta del av urfolksrätten, som idag av någon outgrundlig anledning kopplats till rennäringen istället för en allmän urfolksrätt!
Detta innebär alltså att när makthavaren frågar mig vilken Sameby jag kommer ifrån så lyser personens fullständiga okunskap igenom. Jag kommer inte från någon Sameby, jag är inte medlem i någon Sameby och jag har inga rättigheter som same. Istället får jag kämpa som en varg i Sametinget, Sveriges mest maktlösa och osynliggjorda politiska institution, för att försöka tillförsäkra mitt folk de rättigheter som Sverige fortsatt nekar alla samer, trots återkommande kritik från FN. Jag hade kunnat leva med att en lokalpolitiker från Skåne inte skulle ha koll på det men flera kommunalråd från övre Norrland?
Sverige slet det samiska folket i stycken med införandet av Sameby-systemet och knytandet av urfolksrätten till rennäringen. Renägarna, de 10 % som får vara medlem i en Sameby, har kallats Sveriges sista adel. Det finns sanningshalt i det, vilket bland annat syns i att över hälften av Sametingets budget går till rennäringens ändamål. Inte nog med det utan inom de politiska krafter som skyddar Sameby-systemet finns det vissa som talar om stora grupper av samer i ordalag som halvsamer & nysamer med stort förakt; de menar att människor som tvingats överge sitt språk och samiska näringar är mindre samer och därmed mindre värda. De har internaliserat kolonialstatens snäva definition om vem som är same vilket har skapat oerhörda konflikter i Sametinget i över 20 år. Med rädsla och konservatism värjer de sig mot sina bröder och systrar, svältfödda av statens hårdföra exploatering och knappa finansiella stöd.
När exploatörerna kommer till bygden med sina glittrande statliga tillstånd att riva upp marken i jakt på storkovan måste de samråda med samer i området. Med all sans och vett vore detta att föra samtal gentemot Sametinget, som är vårt främsta samiska demokratiska organ, men så är det självfallet inte. Istället måste rovkapitalismen samtala med den påverkade Samebyn. Huruvida andra samer i området sedan berörs, det spelar dem ingen roll, för de har minsann ”samrått med urfolket samerna”. Alla andra samer diskvalificeras från att vara riktiga samer.
Det finns bara en vettig väg framåt: Riv upp den förkastliga Rennäringslagen och skriv en Samelag där hela det samiska folket får tillgång till urfolksrätten. Reformera Sametinget och bevilja ett ökat självstyre och inflytande över Sápmi. Annars kommer det samiska samhället att tyna bort på grund av Sveriges utstuderade passivitet och lealöshet.
Vilken djävla ekonomisk förening kommer du ifrån då? Du hade lika gärna kunnat spotta mig i ansiktet. Det hade varit ungefär lika förolämpande.
Oscar Sedholm är samisk politiker, sociologistudent i Umeå och norrländskt lokalodlad debattör.
3 kommentarer
En liten rättelse, min siffra på samisk befolkning i Sverige är gammal och snäv. Numera räknas bl.a. Umeå Universitet med att det finns 80 000-100 000 samer i landet. 🙂
Själv har jag vuxit upp i en finsktalande/meänkieli hem. och sedermera växte jag upp i Finland..
Min mors släkt är från finska lappmarker, men i Finland är man Lapp, om man bor i lappmarken, samma rättigheter till renskötsel, fiske och skog. för mig var det en kulturkrock som 16åring att flytta till Storuman/Vilhelmina.. Visste inte om, att i Sverige gjordes det skillnad, vilken ett ett/släkt man kom i från, för att ha sina grundläggande rättigheter.
Kolonialism javisst..
Känslan är, att systemet är för att skapa spänningar mellan folk..
Tack för att du tog upp en del av det, som jag fortfarande känner att jag inte begriper mig på systemet.
Ja, det är stora skillnader mellan de olika nationerna som omfattar Sápmi. Värst situation är det i Ryssland, så klart. Samtidigt håller jag med dig, det känns som ett medvetet system skapat för att söndra och härska. Hur som helst så är det fullständigt ovärdigt en modern stat som säger sig värna folkrätten.