Den svenska kultursektorn #EfterCorona

Den svenska kultursektorn #EfterCorona

Vad kommer att hända i samhället och kultursverige när Coronaviruset är besegrat? Kultwatch använder sina patenterade analysmetoder för att förutspå hur framtiden ser ut #EfterCorona.


Det är som att något långsamt kommer gå sönder. Nästan omärkligt börjar människornas ögon att vända sig mot nya vidder. Instängda i sina isolerade rum kommer de att sitta och fundera på hur de kan lita på varandra. När ingen längre kommer ha köpt någonting, utom masker och toalettpapper, kommer luften pysa ur konsten som vara. Varför, när världen slets i stycken, kändes det så fruktansvärt relevant att hålla det där utvärderingsmötet med den överbetalda mångfaldskonsulten på Zoom? Det kommer kännas som det är dags för en ny politik. Det kommer kännas som att mycket måste ändras. Plötsligt kommer en ny konsensus att uppstå, en som självklart kommer anses opolitisk. Plötsligt händer det.

 

  • Medborgarlön implementeras i samhället vilket gör att konstnärer kommer att ha utrymme för att utveckla sitt konstnärskap.

 

  • Titlar som konsult, utvecklare, strateg, entreprenör och annat odefinierbart hämtade ur trollkarlens liberala hatt finns inte längre. Istället anställer myndigheter de kompetenser som behövs och sparar skattepengar.

 

  • Statliga kulturinstitutioner som inte representerar samhällets olika grupper i organisationsstrukturen riskerar att bli av med stöd från Kulturdepartementet.

 

  • Arbetsmiljöverket tar psykisk ohälsa bland personer som rasifieras, svarta anställda, transpersoner eller andra som bryter mot normer på allvar, inklusive när de blir utsatta för obetalt emotionellt arbete som att t.ex vara ofrivilliga mångfaldskonsulter. Psykisk ohälsa på grund av att bli utpekad eller tystad när personer lyfter rasistiska strukturer i en vit självgod organisation ses som ett allvarligt arbetsmiljöproblem.

 

  • Vid statliga, regionala och kommunala projektstöd behöver ingen redogöra för x antal nådd publik för ett evenemang eller utställning längre. Kvantitetstänkandet får inte ens en minnesstund. 

 

  • Utförsäljningen av hyresrätter stoppas. När kommuner ökar utbyggnaden av hyresrätter planerar de in lokaler i byggandet av bostäder där kulturorganisationer kommer att ha låga hyror från de kommunala bostadsbolagen. Ingen gör vinster på fristående kulturverksamheters behov av lokaler. 

 

  • Estetiska ämnen blir obligatoriska från grundskolan till gymnasiet. Dessutom tillkommer fler ämnen inom estetiska ämnen såsom arkitektur, poesi.

 

  • Undervisning om Sveriges koloniala historia blir obligatorisk i grundskolan.

 

  • Undervisning om Sveriges fascistiska historia blir obligatorisk i grundskolan. 

 

  • Kritikerverksamheten blomstrar på kulturredaktionerna och nya plattformar för kritik startas tack vare satsning från Kulturdepartementet, regioner och kommuner. 

 

  • Ett forskningsämne implementeras på universiteten för att ta fram ny kunskap om migration, diaspora och kulturskapande.

 

  • Vita “globala” kultursuedis vaknar äntligen från sin självgoda dvala och inser det självklara: de bidrar till den rasistiska strukturen i Sverige. 

 

  • Vita normativa och homogena institutioner slutar använda rasifierade och svarta som alibis för mångfald. 

 

  • Vita curatorer slutar använda urfolk, svarta och rasifierade konstnärer i syfte att klättra uppåt i sina karriärer.

 

  • Vita slutar använda urfolk, rasifierade eller svarta människors erfarenheter av migration, diaspora eller rasism för att göra konst.

 

  • Eller vafan, vita slutar helt använda urfolk, rasifierade eller svarta människor i sin konst.

 

  • Konstinstitutioners anställda som rasifieras som icke-vita finns inte endast bland värdar och pedagogisk verksamhet så att institutionen kan hävda mångfald.

 

  • Begreppet mångfald slutar att användas. 

 

  • Kulturorganisationer slutar med att driva inkluderingsprojekt formulerade av vita och börjar istället adressera rasism, elitism och exkluderingsmekanismer inom kultursektorn.

 

  • Svenska journalister slutar bidra till häxjakten på unga rappare från Orten. 

 

  • Myndigheter och kulturverksamheter slutar att bjuda in vita vänsterliberala kulturaktörer som bjuder in nazister och rasister för att provprata. Dessa skattepengar kan gå till bättre och mer demokratiska program. 

 

  • De olika partierna gör en ansats för kulturpolitiken. Detta bidrar till att fler börjar engagera sig i kulturfrågor och så att kulturen inte används i propagandasyfte av rasistiska partier som SD.

 

  • Biblioteken får ökade resurser istället för att militariseras.

 

  • Folkbildningsverksamheterna och ungdomsorganisationerna i Orten får ökade medel så att verksamheter kan växa och nya generationer kan organisera sig.

 

  • Fritidsgårdarna får uppgraderad verksamhet med längre öppettider och bredare uppdrag.

 

  • Våra politiker inser hur viktigt det är med kultur i samhället. Därför tillkommer det en regel som säger att vid varje ny- eller utbyggnad av ett bostadsområde ska en kulturhus med tillhörande konsthall byggas.

 

  • Kulturdepartementet har en autonom avdelning som endast arbetar med den samiska kulturkulpolitiken utifrån samernas egna villkor och bortom svensk byråkrati. Denna avdelning drivs av samiska kulturaktörer.

 

  • Universitet och högskolor börjar aktivt omarbeta deras konstkanon eftersom historia görs parallellt i hela världen och inte bara i det anglosaxiska väst. Med det kommer personer som rasifieras få fler tillsvidareanställningar och inte endast projektanställningar etc.

 

  • Allt fler släpps in i kulturens rum, och tidigare elitistiska vita strukturer där alla känner alla och ger varandra tjänster försvinner. Det första man gör för att åstadkomma det är att sparka alla konsthalls- och teaterchefer. Hej då nepotism!

 

  • Begreppet New Public Management försvinner plötsligt ur vokabulären. Ingen vet var det tog vägen. Vi kanske ska göra en utvärdering? 

 

  • Projektismen inom kulturen avskaffas. Istället för småduttande projekt som varar ett år och sen försvinner skapas förutsättningar för nya typer av långvarighet.

 

  • Kulturaktörer i innerstan slutar göra projekt i Orten som bara ytligt engagerar lokalbefolkningen. Istället ges stödet direkt till grupper som redan finns på plats och inte kommer in med tricken från Årsta.

 

  • Nya queerklubbar revitaliserar varietén och den småskaliga scenkonsten. Små biografer som visar specialiserad film blir plötsligt ekonomiskt hållbara igen.

 

  • Elitismen dör en snabb död och särskiljandet mellan amatörkultur och “professionell” kultur finns inte längre. Det gör att det skapas nya scener, plattformar och att fler kan försörja sig på att producera kultur. Vissa gör det deltid eller tillfälligt, men bygger samtidigt upp kunskaper som de tidigare uteslutits ur genom att inte passa in i exakt den högskolesnobbigga mallen som tidigare krävdes för alla jobb och bidrag.

 

  • Institutionerna börjar efter hand tyna bort. Kooperativ, samarbeten människor emellan och nya långsiktigt drivna kulturcentrum dyker upp och tar över. De begränsas inte av den senaste ansökningsperioden eller av redan existerande system, utan lyfter blicken mot horisonten och bygger nya och bättre.

 

  • Minst 3% av statsbudgeten går till kulturen.

 

  • Leila K blir tilldelad konstnärslön.

 


Punkter skrivna av redaktionsmedlemmarna Macarena Dusant, Johan Palme, Samuel Girma och Afrang Nordlöf Malekian. Texten är en del av initiativet #EfterCorona i samarbete med bland andra Kontext Press, Nyhetsbyrån Järva, Feministiskt Perspektiv, Snaaacket och Arbetaren. Läs mer här.

Toppbild, syntolkning: “#EfterCorona” skrivet med röd text på vit botten.

Toppbild: Kontext Press

AV