För att skapa det offentliga rummen avgudar arkitektkåren det gamla Greklands agora, Mellanösterns meidan eller Italiens piazza. Det demokratiska torget fyllt av diskussioner, rörelse och handel. Men hur skapas dessa rum i ett klimat där kyla och mörker dominerar? Kvinnors Byggforum anser att det är viktigt att på djupet inkludera fler uttryck – för att fortsätta bygga en demokratisk framtid i ord och handling.
Det offentliga rummet är mer än utrymmet mellan byggnaderna. I en idealisk värld är det där användare har möjligheten, viljan eller kunskapen att delta i stadsplaneringsprocesser och offentliga konstprocesser och skapa sitt gemensamma utrymme, oavsett ålder, socioekonomisk situation, etnicitet, trosuppfattning eller sexuell läggning. Rätten att delta i att forma staden och offentliga rum är en viktig aspekt av demokratin. I praktiken finns det sociala, strukturella och ekonomiska regler som definierar vem får bidra. Skriftliga regler, såsom riktlinjer för urban konst, krav på konstnärens kvalifikationer, rekryteringsprocesser, oskrivna regler och sociala koder påverkar vem som kan vara en aktiv del av skapandet av det offentliga rummet och på vilket sätt. Idag skapas många offentliga rum genom planeringsprocesser som bara skrapar på ytan av behovet och viljan hos stadens användare. Dessa processer görs ofta utan erkännande eller acceptans av individer som avviker från det förväntade, från normen.
Stadsplanerare och konstnärer behöver balansera de privata och allmänna intressen som driver processer i stadsbyggandet, samtidigt som de arbetar med små budgetar och korta tidsplaner. Ofta nedprioriteras allmänintresse genom medborgardialog, workshop och gördetsjälv-arbete då tekniska knäckfrågor och snabba processer anses viktigare. Detta förstärker och befäster de roller stadsplanerare, konstnärer, byggaktörer, fastighetsägare och andra som arbetar som plan- och konstbeställare får, vilket resulterar i att individer som avviker från normen inte blir hörda. Dessa typer av planeprocesser och konstnärliga processer saknar demokratisk kärna och alla ekonomiska och sociala fördelar som följer med mångfald och representation. Kvinnors Byggforum anser att det är viktigt att inkludera fler uttryck för att fortsätta bygga en demokratisk framtid i ord och handling. Så, hur ska vi göra?
För att skapa det offentliga rummen avgudar vi det gamla Greklands agora, Mellanösterns meidan eller Italiens piazza. Det demokratiska torget fyllt av diskussioner, rörelse och handel. Men i internets era, i Sverige där det är mörkt och kallt 9 av 12 månader om året, har det offentliga rummet fått en ny användning och mening. För det mesta av året är det offentliga rummet till för de som har råd att sitta under privatägda kaféers infravärmare. Resten passerar kvarteret med snabba steg klädda i flera lager av ytterkläder och blicken ner för att inte halka. Rummen upphör att fungera som en plattform där vi blir informerade om medborgerliga och politiska frågor.
Vad dagens offentliga rum och beskrivningar av historiska offentliga platser har gemensamt är hur de laddas med symboler.
Vad dagens offentliga rum och beskrivningar av historiska offentliga platser har gemensamt är hur de laddas med symboler. Dessa symboler skapar gemenskap och samhörighet. Men bristen på representation skapar också utanförskap och exkludering. Det offentliga rummen borde vara, och är delvis, en plats för tolerans. Men för att prata om tolerans måste vi prata om Chantal Mouffes agonistiska demokrati. Hon beskriver att olika aktörer i samhället har olika behov och att det är omöjligt att tillgodose allas behov samtidigt. Därför måste vi vara överens om att det finns flera motstridiga prioriteringar inom stadsplanering, arkitektur, bygg- och kultursektorn samt olika behov hos ett spektrum av sociala grupper. Vi bör använda denna friktion som ett medel för social och ekonomisk utveckling. Då skapas en mångsidig och därmed produktiv diskussion. Det är också viktigt att observera att inte alla deltagare i diskussionen har samma erfarenhet, drivkraft, fysiska förutsättningar eller ekonomiska och sociala intressen att vara delaktiga. Kvinnors Byggforum vill att beslutsfattare ser över sina interna och externa riktlinjer, tillgängliggör information, kunskap och gör språket tillgängligt för att göra det lättare att delta i diskussionen. Varje aktör inom stadsplanering behöver ifrågasätta sina egna insatser och komplettera dem istället för att skjuta över ansvaret till andra.
De som inte håller med kan säga att ett mer tolerant perspektiv på konst i det offentliga rummet är fulare eller rörigare. Men offentligt utrymme fyllt med representativ, engagerande konst kan användas för att främja identitet, samhällsengagemang, social sammanhållning och göra miljön mer behaglig och trygg. Urban konst är ett visuellt och alltid närvarande medel för att skapa tillhörighet. Det är en byggsten i vårt kollektiva minne och ett sätt att skriva historia. Därför bör vi vara uppmärksamma på retoriken kring vad som är vackert och ordnat och istället uppmuntra införandet av en bredare grupp deltagare. Stadens konst är idag beställd konst, annars anses den oftast vara olaglig. Konst som inte räknas som laglig tvättas eller skrapas bort. Några få verk som anpassar sig till miljön eller missas av fastighetsägarna håller sig undan från nuvarande regler. I Bagarmossen har konstverket ”Vila i frid Hakim”, som skapades efter att två unga pojkar mördats, målats vid Bagarmossens torg av en för allmänheten okänd konstnär. Marken under fylldes på med ”Hermon RIP”. Ett obeställt konstverk som en del av en gemensam sorg. Verket är nu borta. Lyckligtvis har vi inte lika strikta regler som begränsar icke kommersiell aktivitet på offentligägda platser, därmed är performancekonsten en konstform som anses laglig så länge den följer det offentliga rummens regler och inte skapar motvilja. Där ser vi vad som händer när reglerna för urban konst löses upp. Kan mer tillåtande regler kring urban konst innebära aktivare och mer engagerade invånare? Vi tror det.
Stadens konst är idag beställd konst, annars anses den oftast vara olaglig. Konst som inte räknas som laglig tvättas eller skrapas bort.
Vårt samhälle är mångsidigt och den mångsidigheten bör speglas i det offentliga utrymmet och i byggandet av staden. Ett mångsidigt samhälle kan bara uppnå sin fulla potential om vi ser till att aktivt bjuda in och stärka närvaron av stadens användare oavsett ålder, socioekonomisk situation, etnicitet, trosuppfattning eller sexuell läggning. Den mångfald som finns bland de aktörer som har intresse av att vara en del i att skapa staden borde användas av makthavare och beslutsfattare genom att aktivt bjuda in och ge ansvar åt ett bredare spektrum av samhället – för att fortsätta bygga vår demokratiska framtid.
Kvinnors Byggforum genom Ays Alayat och Vilde Stampe
Kvinnors Byggforum är ett riksomfattande nätverk för kvinnor, icke binära och transpersoner inom byggbranschen. Över yrkesgränser delar vi erfarenheter och diskuterar plan-, bygg- och förvaltningsfrågor ur ett maktkritiskt perspektiv.
Ays Alayat är stadsplanerare på Stockholm Stads Stadsbyggnadskontoret och konstnär. Ays driver även eget företag där den föreläser om frågorna kring inkludering, mångfald, representation och social hållbarhet.
Vilde Stampe är inredningsarkitekt och konstnär. Vilde driver Kristallmatrixen, en arkitekt- och konstgrupp som arbetar med rumsligheter och offentlig plats utifrån maktkritiska och normkreativa perspektiv.
Syntolkning toppbild: Två mån sitter på ett torg på två bänkar, som var och en bara är bred nog för att en enda person ska få plats. På ryggstödet på en av bänkarna står skrivet med sprejfärg ordet KONST, samt lite längre ner med spritpenna “Ruso”.
