hej kroppen
det var ett tag sen
jag fick ett brev från anova förra veckan
och därför känns det som att vi kanske borde prata…
jag vill eventuellt ändra på hur du ser ut,
snälla ta det inte personligt,
it’s not you… and it’s not me…
det är alla andra som läser in en jävla massa saker när de ser på dig / mig / oss
aaha okej du är sur nu… du undrar varför det har tagit såhär lång tid att få hem det där brevet? varför nu? det känns svårt att inte ta det personligt? för varför inte för fem år sen när jag kom ut?
jo för jag har varit rädd, ÄR rädd, för det finns oskrivna regler för hur en “ser ickebinär” ut
en ska se “androgyn” ut
och det betyder
vit
lång
platt bröstkorg
kort hår
maskulint kodade kläder
och tro mig
jag har försökt
jag har försökt binda mina knappt existerande bröst
jag har försökt med platåskor (men jag kan typ bara bli 168cm annars är det jävligt svårt att gå plus det förstör lite att platåskor sällan kodas som maskulint)
och vit
kan jag aldrig bli
även om jag försökt det också
försökt anpassa mitt språk efter vem jag pratar med
prata lugnt och tydligt
inte höja rösten
vara pedagogisk och tålmodig
vara extra trevlig
jag kan göra mitt bästa för att inte göra andra obekväma och medvetna om sina egna privilegier
för det är så jobbigt…
att vara vit
ju
och kläderna
de spelar inte så stor roll om jag inte kan checka av allt annat som är på listan
hej kroppen
jag vet att du också är less på att hela tiden vara medveten om hur du ser ut och bara för att vi har fått en kallelse från anova betyder det inte att allt löser sig (dessutom är det 6-8 månaders väntetid innan första besöket så du kan oroa dig för en massa andra saker – i luuugn och rooo)
men kanske
kanske om de faktiskt skulle lyssna och vi skulle kunna få den hjälp vi behöver och få till exempel hormoner och folk skulle vara ännu mer undrande-men-lägga-skulden-på-oss-och-kalla-oss-könsförvirrande- ja då!
då kanske vi bara skulle bli gjord till ett översexualiserat objekt typ varannan dag?
och det kanske vore skönt
att få andas ibland
… men oavsett kö och oavsett väntan och oavsett den inre striden mellan din kropp och din hjärna
så ska det ju inte spela nån roll
att du inte är så kallat “androgyn”
hur du ser ut
vem du har en relation med
hur du betedde dig under din barndom
hur du rasifieras
OAVSETT
ska du få den hjälp du behöver
det ska inte ta dig fem år av ångest att våga be om hjälp
men det här
har ju inget med rasism att göra…
för
ni säger att ni inte ser skillnad
ni säger att ni inte ser färg
betyder det
att ni inte ser
mig
Toppbild: stillbild från videoverket hej kroppen
