Intervju med Victoria Escobar - Changers Hub och mötesplatser för unga vuxna

I november 2018, bara ett par månader efter valet, tog kommunstyrelsen i Botkyrka kommun ett chockerande beslut som kom som en blixt från klar himmel för de flesta inblandade: att utan förvarning lägga ner alla kommunens tre mötesplatser för unga vuxna, och att den planerade fjärde inte skulle öppna. Kultwatch har träffat medgrundaren och operativ chef Victoria Escobar på Changers Hub, en ideell förening som arbetar för ungas utveckling i Botkyrka, för att prata om vikten av mötesplatser, om potential som förbises och vad som skulle kunna göras annorlunda.

Att det skulle bli en förändring för unga vuxna-verksamheten i kommunen stod klart när den nya kommunstyrelsen träffades för första gången den 14 november 2018. En konsultfirma hade på uppdrag från Botkyrka kommun tagit fram en rapport som hävdade att mötesplatserna hade misslyckats med att få unga vidare till studier eller arbete. Kultur– och fritidsförvaltningen hade utifrån den skapat ett förslag om att lägga ner en mötesplats och göra vissa förändringar i de andra.

Men arbetet med mötesplatserna hade pågått under en längre tid, hade ungdomarnas förtroende och det hade lagts mycket resurser och personalkraft på – det arbetet förbisågs som värdefullt arbete. Det fanns inneboende värden långt bortom de rent praktiska, att mötesplatserna fungerade som samlingsplatser, som språngbrädor för Botkyrkas välkända kulturverksamheter, som utgångspunkter för nya drömmar och projekt.

Istället bestämde sig den nya politiska majoriteten, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Centern och Liberalerna, att helt lägga ner verksamheterna. Beslutet fattades utan dialog med ungdomarna själva.

Reaktionen hos många var först chock – hur kan man ta ett så stor beslut på ett så drastiskt sätt – och sedan ilska. Beslutet möttes av massiv kritik från både unga och vuxna i området, för att använda sig av ett stigmatiserande språk, fatta beslut över ungdomarnas huvud och för att avsaknad av konkreta åtgärder.

Nedläggningen kommer inte i ett politiskt vakuum. I flera kommuner har politiker – ofta med ursäkten att förebygga kriminalitet och “stök”– riktat in sig på just fritidsgårdar och mötesplatser för unga vuxna i ytterstäderna. Ett antal uppmärksammade nedstängningar och nedläggningar den senaste tiden är till exempel Norra Hisingen i Göteborg, Husby i Stockholm och Seved i Malmö. Ofta får det fatala konsekvenser. Den självorganiserade mötesplats som var under uppbyggnad i Sätra i Stockholms kommun fick inga kommunala resurser och fick läggas ner – en händelse som direkt kan kopplas till att ungdomars faller offer för rekrytering till kriminalitet.

I batongliberalismens tidevarv blir de politiska prioriteringarna istället ofta poliser, ordningvakter och så kallade trygghetssatsningar. De öppna mötesplatserna byts bort mot konkreta verksamheter för att så snabbt som möjligt få in människor i slitsamma låglöneyrken, så kallade “jobbskapande aktiviteter”. Samtidigt försvinner också ungkulturhusen, viktiga platser som utgör en viktig funktion i det unga civilsamhället.

Under hösten 2016 närvarade jag tillfälligt på ungkulturhuset Porten i Jordbro som ligger söder om Stockholm. På nära håll såg jag engagerade och kompetenta kulturpedagoger och ledare. Jag stötte på unga som ville känna sig delaktiga i samhället och känna att staden även tillhörde dem, att de har en plats där de kan vara invånare oavsett födelseland, födelseort eller klassbakgrund. Ungkulturhus utgör viktiga platser för områdets unga där de kan få utrymme att pröva sig fram i livet. Detta vågar jag säga är en klassfråga, vilka unga vuxna har möjlighet att resa runt, ta så kallade “brödjobb” eller pröva sig fram utan att bli ifrågasatta eller tvingade i “jobbskapande aktiviteter”? En sådan viktig plats för unga är Lava i Stockholm som välkomnar unga mellan 14 och 25 år. Där kan unga ägna sig åt kreativ verksamhet eller få stöd att förverkliga sina projektidéer. Många av dagens kulturarbetare har någon gång besökt Lava i sin ungdom. Ungkulturhuset Porten i Jordbro tvingades stänga ned trots konsekvensanalys som påpekade faran med att unga inte hade en kreativ plats för egen utveckling.*

Men det finns andra möjligheter och andra drömmar. Till exempel Changers Hub. Det är en ideell förening med bas i Alby, Stockholm, och som driver kurser, events, föreläsningar och coaching för unga vuxna mellan 16-25 år. Det är en organisation som arbetar för att möjliggöra en bättre fritid och framtid för unga vuxna i Botkyrka. Changers Hub har två “hubbar”, en Alby och ett co-working space i Stockholms innerstad. Förutom att ordna aktiviteter måste Changers Hub ses som en viktig organisation där unga kan engagera sig utan krav på prestation. En plats där unga kan ordna kulturevenemang. En plats där unga kan hitta sin grej och utvecklas. En plats där unga inte endast är siffror i politikers enögda kvantitetstänkande, ett tänkande där mätbarhet är viktigare än unga med egen agens och tillgång till resurser.

Mitt under nedläggningen av mötesplatserna hösten 2018 träffade jag Victoria Escobar som arbetar på Changers Hub i Alby. Men sitt engagemang har Escobar arbetat outtröttligt för unga och ungas villkor i Botkyrka. I våras mottog hon priset 2019 K P Arnoldspriset som delas ut av Mångkulturellt centrum i Fittja.

Hej Victoria! Jag tänker att vi kan börja med att du berättar vem du är.

— Jag är 26 år gammal, uppväxt och bor i Norra Botkyrka. Utbildad pedagog och idag medgrundare till organisationen Changers Hub som startade 2015. Sedan jag var 15 år har jag varit delaktig och arbetat med ungdomsfrågor i ytterstaden. Allt från ideellt engagemang inom föreningsliv till frågan om ungas mötesplatser.

Berätta om Changers Hub!

— Changers Hub demokratiserar framgång så att alla unga ska kunna förverkliga sig själva oavsett startsträcka. Våra hubbar är specialanpassade för våra medlemmar. Utöver att hubben är en plats där du kan sitta och jobba, kan du även gå våra kurser eller program, bli idécoachad, hänga på våra events och gå på våra inspirationsföreläsningar.

Hur fungerar verksamheten?

— Alla är välkomna att sitta med oss under tiden vi har öppet, det är från klockan 9.00 till klockan 17.00. Sen är vem som helst välkommen att göra projekt eller utställningar tillsammans med oss. Vi har avsatta datum för varje aktivitet. Vi jobbar jättemycket med låga trösklar, för att inkludera flera. Vi tror någonstans på att demokratisera framgång, oavsett om du vill göra din förälder lycklig eller om du vill bli ekonomiskt framgångsrik. Jag coachar även ungdomar som del av verksamheten.

Hur många är det som jobbar på Changers Hub?

— Idag är vi sex stycken heltidsanställda. I Alby är vi tre stycken heltidsanställda. Vi är en ideell organisation som samarbetar med Botkyrka kommun. Allmänna Arvsfonden är vår huvudbidragsgivare, sen har vi andra stiftelser som stöttar oss. Men mellan 2015-2018 jobbade vi ideellt. 2018 fick vi finansiering för att jobba heltid med vår verksamhet, med lön. En dröm gick i uppfyllelse när vi fick igenom det.

Hur många besöker verksamheten?

— Idag har vi ungefär 1 500 medlemmar. Beroende på aktivitet har vi allt från 30 till 100 gäster. Antal besökare beror på vilken aktivitet det är och om vi erbjuder mat eller om det händer något annat samtidigt, som en utställning till exempel. Under våra kurser och program har vi ett maxantal på 20 personer. Vi har även ett co-working space inne i stan som är fullsatt hela tiden.

Vad är co-working space:t i stan för något?

— Co-working space:t i stan är i stort sett en plats där du kan sitta och göra din grej. Allt från att jobba med din idé, ditt frilansande arbete eller ditt plugg. Du ska inte behöva betala varje gång du vill byta till en kreativ och skön miljö. Idag finns det många co-working spaces som kostar pengar för att vara där vilket blir omöjligt för många. Vi vill även tillgängliggöra staden för flera, skapa en plats i innerstaden där fler känner sig trygga och representerade.

Vilken målgrupp vänder ni er till?

— 16-25 år. Men vi har föräldrar, vuxna och barn som kommer hit till Changers Hub i Alby. Vi stänger inte dörren för någon. Så länge det är en aktivitet som folk känner tilltalar dem så är det ok att andra målgrupper besöker oss.

Vad tycker du är det viktigaste med ditt arbete?

— Det viktigaste med mitt arbete är att jag möjliggör för unga vuxna att förverkliga sig själva. Många gånger har jag mött unga som har en drivkraft att vilja göra något. Som önskar att jobba med sin idé, som önskar att få sitt drömjobb men aldrig får det. Att få bli möjliggöraren som öppnar eller ger lite ljusglimt till öppna dörrar, är det viktigaste med mitt arbete. Jag vill inte bara ge hopp, jag vill ge verktyg.

Hur fungerar det praktiskt?

— Ja, när vi startade Changers hub hade jag tidigare varit i kontakt med en ung kille som sa: ”Vicki, jag har länge velat jobba med barn och unga men vet inte hur jag ska göra. Jag vet att jag vill skapa lovaktiviteter, jag vill att det ska vara gratis, jag vill kunna erbjuda utbildningar…” Jag ba, ok shit, låter som värsta verksamheten typ. Så jag coachade honom. Efter ett halvår sa han att han var redo att köra. Han ville starta en förening. Jag frågade hur många dem var, och om det var några som kunde ställa sig bakom den gemensamma visionen? Han svarade ja. Så, han kom igång med sin verksamhet och driver idag en förening som erbjuder lovaktiviteter för två kommuner. Älskar att följa hans resa och se honom växa i sin roll. Sen är jag definitivt inte den enda som motiverar honom eller ger honom möjligheter. Vi har aldrig sett oss som dom enda kunskapsbärarna utan vi ser oss mer som ett community som skapar ett nätverk som kan stärka flera i sina drömmar och i sitt nästa steg.

Jag tänker att ni har startat verksamheten för att det saknades något?

— Min dröm som ung var att öppna en fritidsgård. När jag var ung så saknade jag en plats som kunde motivera mig i det jag drömde om. Jag saknade stödet, folk som sa till mig, ”Go for it, det är klart du ska göra det. Du behöver göra dom här stegen för att komma dit”. Det enda jag kunde vända mig till som också påminner mig om hur det ser ut idag var en fritidsgård, ett bibliotek, skolan och mitt hem. Så har det sett ut tills vi startade egentligen. Vi startade en mötesplats som är banbrytare.

På vilket sätt är Changers Hub banbrytande?

— Vi vet vilken potential som finns här i Botkyrka. Vi som drog igång Changers Hub arbetar här och är uppväxta i området och ser potentialen som finns i vårt område på den här platsen. Myndigheter pratar hela tiden om att hjälpa de som är utsatta, vilket jag vet är något som behöver göras. Men myndigheter glömmer bort potentialen som redan finns. Det finns unga med drömmar, unga som väntar på att dom ska få vägledning i vart de ska ta nästa steg. Men ändå läggs fokus på negativa förebilder, kriminalitet och konsekvenserna utsattheten medför. Det är en verklighet men vi måste också erbjuda något för dom som väntar på att bli sedda för det dom är.

Du nämnde vad som fanns i din omedelbara närhet när du var ung, det var fritidsgården, skolan, föräldrar, ungdomens hus, bibliotek. Men de räckte inte till. Varför?

— På den tiden erbjöd ungdomens hus biljard, tv-spel och fikahäng. Vi fick fritidsaktiviteter, men vi måste skilja på fritid och meningsfull fritid. Unga vuxnas mötesplats i Botkyrka kan ses som ett misslyckande, men vi måste ställa oss en viktig fråga. Hur har verksamhetsutvecklingen letts framåt? Vilka effekter har mätts? Hur många har gått till arbete och studier? Men framförallt, hur har den informella utbildningen sett ut på mötesplatserna? Mötesplatsen i Norsborg har till exempel genomfört ett flertal ledarskapsutbildningar, lektioner i körkortsteori och Hjärt- och lugnräddningsutbildningar som inte har rapporterats in och som genomförts efter ungdomars efterfrågan. Dessa aktiviteter bör också rapporteras in till kommunen eftersom dessa insatser leder till ungdomars kompetens- och personliga utveckling.

Du sa att ni jobbar ganska mycket med att motivera och stärka ungdomar, varför är det viktigt?

— Jag tror att det är viktigt för att du som ung ska kunna ta dig an utmaningar men också möjligheter. Jag pratade med några vänner om hur den mediala bilden av orten påverkar oss som bor här. Den dödar både självförtroendet och självkänslan.

Det jag vill säga med det är att vi behöver stärka varandra och ge verktyg och möjligheter för att kunna utvecklas, eftersom vi bär på en helt annan startsträcka som innebär helt andra spelregler.

Vad är utmaningen just nu? Är det något du oroar dig för?

— Ur ett personligt perspektiv så är det svårt att skilja på organisationen och mig själv eftersom jag är uppväxt och bor här. Det är svårt att inte jobba hela tiden för engagemanget är så stort, både till organisationen och till bostadsområdet. Det är ju inte hållbart i längden. Annars är jag orolig över hur Botkyrka kommun ser på våra unga vuxna. Politiker ser unga som om dom alltid kommer att vara på ett visst sätt. När det egentligen behöver belysas vilken föränderlig kontext unga lever i. Unga följer trender och utmaningarna förändras över tid.

Kan du ge exempel?

— Den här lokalen brukar till exempel användas för natt-LAN ibland. Unga kommer hit och spelar på natten och då är det fullt med datorer härinne och fullt med unga vuxna som spelar LAN. Det har blivit ett stort intresse. E-Sport har blivit jättestort och hur ser vi på det? Hur har LAN erbjudits på unga vuxna-mötesplatser? Min rädsla är att vi alltid ser unga vuxna från Botkyrka som ett gäng där alla behöver sättas in i jobb och studier, när vi egentligen behöver prata om deras potential och vilken hållplats i livet dom är på nu. För att sen kunna erbjuda en meningsfull fritid.

Det kanske handlar om att vrida på perspektivet. Unga vuxna behöver inte hjälpas utan få tillgång till saker. Unga vuxna behöver resurser?

— Definitivt. Jag har en syster hemma som är 19 år och hon är också trött på att vuxna ska se henne som ett offer som behöver hjälp. Hon säger, ”jag behöver inte hjälp, visa mig hur man gör bara så kommer jag kunna göra det”. Vissa har jättemycket drivkraft, men vuxna missar den, eftersom det inte erbjuds tillgång till den.

Hur ser med framtiden ut för Changers Hub?

— Det ser positivt ut. Vi har skapat en stabil grund, men framtiden är som sagt föränderlig. Kommunen är också positiva till vårt arbete. Vi har lyckats dokumentera effekterna som organisationen skapat tillsammans med medlemmarna, vilket är jätteviktigt för vårt fortsatta arbete framåt.

Hur ser det ut för andra verksamheter, finns det farhågor kring nedstängningar?

— Här i Botkyrka finns det ett stort föreningsliv med stora aktörer som gör ett fantastiskt arbete med unga vuxna. Vi har alltifrån föreningar som driver fritidsgårdar, entreprenörskapsprogram, kulturaktiviteter och satsningar som leder till arbete och studier till att kraftsamla aktörer som gör ett bra arbete. Vilket även innebär utmaningar för lokala aktörer eftersom vi alla arbetar med olika individer. Min reflektion är att vi inte behöver stänga ned mötesplatserna, utan göra om.

Det måste även erbjudas en gedigen utbildning till personerna som arbetar på mötesplatserna. Det räcker inte med att ha goda relationer med de unga och boende i området. Uppdraget för att arbeta med unga vuxna mötesplatser måste någonstans formuleras om. Jag tror inte på att andra aktörer tar över mötesplatserna, jag tror på att civilsamhällets aktörer och mötesplatserna kompletterar varandra. Samarbetet mellan oss kan definitivt bli bättre, men det är ett internt arbete som behöver byggas fram.

Hur tänker du kring de värdefulla kompetenserna som ni har?

— Vi på Changers Hub brukar prata om mångkraft istället för mångfald. Vi lyfter fram att vi är kreatörer som bär på olika utbildningar och erfarenheter. Amanias Abraha är ekonom och har en bakgrund inom management- och eventvärlden. Fares Hamed har en bakgrund inom management och Siduri Poli inom start-upvärlden. När vi startade insåg vi hur viktig variationen av våra kompetenser var, eftersom det ger ett bredare perspektiv och innebär bättre representation för målgruppen vi arbetar med. Om jag utgår från mig själv, jag är utbildad lärare men valde egentligen att arbeta som informell lärare. Du behöver inte jobba till det du har pluggat, du kan jobba med det du tycker är kul.

Det jag vill säga är att varierad kompetens är otroligt viktigt och att det inte är omöjligt så länge du tycker det är kul.

Är det någon kompetens som du tycker inte värderas tillräckligt?

— Informellt lärande, både förstå vad informellt är, vad det kan vara och vad det finns för värde i det. Informellt lärare för mig innebär folkbildning för mig. Ingen behöver äga sanningen och kunskapsbäraren kan vara vi:et tillsammans med våra perspektiv och erfarenheter.

Det går ihop med det du pratar om, att fler människor tillsammans kan göra saker. Tänker du att det behövs sådan arbete?

— Jag brukar alltid nämna att Järvaområdet är i framkant när det kommer till organisering och ta sakfrågor ända fram till mål, alltså förändringsarbete. Det är något jag verkligen ser upp till och något som får mig att reflektera över varför vi i Botkyrka inte har kommit lika långt. Min slutsats är att vi har inte arbetat med folkbildning i samma utsträckning och vi har inte inte varit enade kring en fråga att arbeta tillsammans med. Jag tror vi behöver samlas mer under ett och samma tak. Lite som Folkets Husby, ett sånt hus hade vi behövt i Botkyrka. Folkets hus i Hallunda gör ett bra arbete, men vi behöver arbeta mycket bredare och där huset drivs av och för medborgarna i området.

Jag tror att det är dags för något nytt. Vi behöver bryta det traditionella sättet i hur vi ser och arbetar med unga vuxna och deras mötesplatser. Vi behöver förändra strukturerna och göra det tillsammans med dom det berör.

Vad drömmer du om? Vilken är din drömscenario just nu?

— Min dröm är att det finns platser där unga vuxna kan mötas. En plats där de får möjlighet att vara nyfikna på världen och vad den har att erbjuda. Min dröm är att det finns en plats där du som behöver hjälp av en vuxen kan få den. Idag sker det, men på en väldigt begränsad nivå eftersom agendan i hur verksamheterna ska bedrivas redan är satt och har ramar som behöver uppdateras.

*Macarena Dusant skriver om vikten av ungkulturhus i publikationen Med vänliga hälsningar från kontoret, Unga kontoret, Hökarängens stadsdelsråd 2018. Redaktör: Erik Annerborn.