Kulturpolitik 2018: Feministiskt initiativ

Kulturpolitik 2018: Feministiskt initiativ

Den 9 september är det val i Sverige! Kultwatch riktar in sig på kulturpolitiken för att du ska få bättre koll på vad partierna vill göra med kulturen. Förutom korta analyser så svarar varje parti på våra frågor om kulturens roll och framtid, om jämlikhet och representation. Idag tittar vi närmare på vad Feministiskt initiativ vill.


Feministiskt initiativ har ett av de mer fördjupade och utvecklade kulturpolitiska programmen bland de svenska partierna. Deras kulturpolitiska program är upplagt i nio huvuteman. Feministiskt initiativs kulturpolitik visar att de har god kännedom om kulturskaparnas villkor, och de överraskar med reformer och förslag för att göra kultursektorn mer demokratisk. De lanserar även ett nytt område eller begrepp: “Social kultur” som försöker formulera och lyfta fram kulturens kraft i samhället.

På flera punkter är Feministiskt initiativ tydliga med att det fria kulturlivet och demokratisering av kultursektorn ska prioriteras. De erkänner att den etablerade kultursektorn kännetecknas av ojämlika maktförhållanden och strukturell diskriminering – de vill verka för en kulturpolitik som bygger på demokrati och mänskliga rättigheter. Här lägger de tyngd på vilka som utövar, skapar och får vara delaktiga. Partiet stannar inte vid besök av kultur, vilket är en passiv form av deltagande.Feministiskt initiativ vill att demokratisering ska ske genom inflytande, skapande och utövande. Här används inte begrepp som mångfald utan istället vill Fi lagstadga allas rätt till kultur.

En av reformerna är att Kulturdepartementet ska ge Statens kulturråd i uppdrag att arbeta emot snedrekryteringen i de offentligt finansierade kulturverksamheter. Syftet är att se till att kultursektorn ska spegla samhället. Det märks att Feministiskt initiativ har skaffat sig kunskap om de fria kulturarbetarnas villkor, och om maktstrukturerna inom kulturen som påverkar vilka som får vara del av kultursektorn och vilka som exkluderas.

Det framgår tydligt att partiets kulturpolitiska fokus ligger hos vilka som får utöva kultur och vem kulturen är till för.

Partiets kulturpolitiska program använder ett medvetet språkval, till exempel använder de begreppen snedrekrytering och representation istället för breddad rekrytering. Vad gäller användande av begreppet mångfald används det inte exkluderande såsom det har gjorts inom kulturpolitiken, och samhället, där ett skillnadstänkande tynger begreppet. Här används mångfald för att peka på vad kulturarbetarna skapar och inte på kulturarbetarnas bakgrund och identitet. Det framgår tydligt att Feministiskt initiativs kulturpolitiska fokus ligger hos vilka som får utöva kultur och vem kulturen är till för.

Samverkansmodellen är viktig i arbetet för en mer jämlik kultursektor, menar Feministiskt initiativ. De vill verka bland annat för att mindre landsting och regioner ska prioriteras i resursfördelningen, vilket är viktigt för decentraliseringen av kultursektorn. Idag får de nationella institutionerna större delen av den statliga kulturbudgeten och det är skillnad på hur mycket kommunerna i landet satsar på kulturen.

En annan av huvudpunkterna är kulturarvet. Feministiskt initiativ tar upp kampen om definition av kulturarvet och vill att det ska ses som något rörligt och gränslöst, som en motvikt till en nationalistisk, ensidig, exkluderande och ofullständig bild av vad som är kulturarv. En mycket viktig punkt är att Feministiskt initiativ vill verka för att statliga institutioner ska lämna tillbaka ”otillbörligt införskaffade objekt”, vilket innebär stulna konstverk och kulturella föremål från andra kulturer.

Något som utmärker Feministiskt initiativs kulturpolitik är en ingående vilja att formulera kulturen som en viktig komponent i det civila samhället. De lanserar begreppet Social kultur och föreslår att arbetet ska ske över flera politikområden.

Politiken ska ovillkorligen följa principen om en armlängds avstånd, anser Feministiskt initiativ. De pekar särskilt på att principen är viktig i tider då antidemokratiska krafter växer i samhället. Partiet vill öka kulturbudgeten – minst en procent ska avsättas till kulturen. Idag får kulturen 0,8 procent av statens budget.

Något som utmärker Feministiskt initiativs kulturpolitik är en ingående vilja att formulera kulturen som en viktig komponent i det civila samhället. De lanserar begreppet Social kultur och föreslår att arbetet ska ske över flera politikområden. Kulturens roll i stadsbyggande och offentliga rum är ett exempel. De menar att det finns en mängd verksamheter som arbetar i “gränslandet mellan kulturell och social verksamhet”. Det handlar om verksamheter som ofta drivs ideellt, har det svårt ekonomiskt men har stor betydelse inom sitt område. Det kan vara verksamheter av och för kvinnor eller marginaliserade grupper.

På ett sätt liknar Feministiskt initiativs kulturpolitiska program ett manifest för en demokratiserad kultursektor. Visionerna är stora och nytänkande. Det märks också att man har yrkesverksamma kulturarbetare i sitt parti, eller så har partiet lyssnat noga på kulturarbetare med olika kompetensområden. Exemplen är flera, till exempel att de vill att ”politiskt marginaliserade kulturformer, som graffiti och spel” ska inkluderas i konst- och kulturbegreppen. Men också i deras strävan efter att samhällets sociala trygghetssystem även ska gälla för kulturarbetare.

Visst är det ett något akademiskt författat program med mycket text – en nackdel då det kräver en del av läsaren att navigera i. Något som hade underlättat är en ordlista som kunde förklara vissa begrepp och meningar. Det text-tunga programmet kan å andra sidan ses som ett ställningstagande för kulturens viktiga roll i politiken och samhället. Det är också glädjande med ett kulturpolitiskt program som är fördjupat, tydligt och insatt i frågorna. Och visst behövs det en rad förändringar för en mer rättvis demokratisk kultursektor. Dock saknas närvaron av samernas och minoriteters kulturella villkor i deras kulturpolitiska program.

Läs Feministiskt initiativs kulturpolitiska program här.

 

Sex frågor till Feministiskt initiativs kulturutskott

Vilken roll anser ni att kulturen har i samhället? Vilken funktion ska den ha?

— Kulturen är fundamental för en levande demokrati. I sin bästa form är kulturens politikområde ett fält för öppensinnade processer och möten mellan kunskaper och kvaliteter, erfarenheter och uttryck. En feministisk och antirasistisk kulturpolitik ska verka för ett demokratiskt, jämlikt och inkluderande kulturliv. Kulturen ska ge utrymme för en mångfald av idéer och möjlighet till både identifikation, överskridande och olikhet. Vår politik bygger på kunskap om kulturers och människors grundläggande interaktion, rörlighet och sammanblandning.

 

Hos både den professionella kulturvärlden och de konstnärliga högskoleutbildningarna är vita majoritetssvenskar med en kulturell medelklassbakgrund från de stora städerna överväldigande överrepresenterade, medan stora delar av samhället nästan helt saknar plats i kulturvärlden. Vilka strategier arbetar ni med för att främja bred representation, en spridning av kulturyttringar och jämlikhet i konsten och kulturen?

— Ojämställdhet, homogenitet och segregering präglar stora delar av kulturlivet, även om viljan att göra upp med detta ofta är stor. Feministiskt initiativ vill skapa verktyg som omformar den politiska viljan till verklighet. Feministiskt initiativ ska verka för en rättvis kulturpolitik där alla ges samma rättigheter och jämlika möjligheter till makt, inflytande och resurser. En kulturpolitik som bygger på demokrati och mänskliga rättigheter. Feministiskt initiativ vill ge Kulturdepartementet och Statens kulturråd i uppdrag att åtgärda snedrekryteringen inom offentligt finansierade kulturverksamheter och kulturmyndigheter så att de demokratiseras och speglar samhället i sin helhet. Störst krav ska ställas på aktörer med störst resurser. Mindre aktörer ska tillföras resurser för att arbeta med kompetensutveckling och breddad, icke-diskriminerande rekrytering.

I andra europeiska länder har aktivt arbete med att motverka snedrekrytering gett resultat tack vare tydliga målbeskrivningar och ekonomiska incitament som kommit med kraven på förändring. Därför bör utebliven förändring av snedrekryteringen innebära ekonomiska sanktioner för institutionerna. Projekt för breddad representation löper risk att bli kortsiktiga om de inte kompletteras med ytterligare insatser. Samhällets ekonomiska, bostadspolitiska och utbildningsmässiga ojämlikheter, samt bristen på tillgänglighet utgör fundamentala faktorer när det gäller människors ojämlika tillgång till och deltagande i kulturlivet. Därför behöver även andra politikområden ta ansvar för att uppnå demokratiska och kulturpolitiska mål som är omöjliga för kulturpolitiken att uppnå på egen hand.


Fi ska verka för att kulturområdet ska ingå i den nationella jämställdhetspolitiken som syftar till allas lika rätt till makt och inflytande, och inte som idag ha separata jämställdhetspolitiska mål. De nationella målen ska förtydligas och kraven på återrapportering skärpas.

 

Många mindre kulturaktörer runt om i landet menar att kultursamverkansmodellen i dag inte fungerar som det var tänkt för att säkerställa deras fortsatta verksamhet. Håller ni med? Vilka förändringar skulle ni vilja se i modellen?

— Kultursamverkansmodellen är en nyckelfråga för ett jämlikt kulturliv. Om modellen fortsatt ska utgöra fundamentet i den regionala fördelningen av kulturmedel måste den utvecklas på flera punkter för att främja likvärdighet och goda villkor över hela landet.
Fi ska verka för att en uppräkning av statens del av samverkansmodellen sker och att dialogen från statens sida förbättras.

 

Genom gymnasiereformen 2011 blev estetiska ämnen inte längre obligatoriska på många gymnasieutbildningar. Det diskuteras nu om de borde åter bli obligatoriska och om de borde få fler studietimmar. Vart står ni i frågan?

— Skolan är en mycket viktig kulturinstitution. Kultur för barn och unga ska vara likvärdig och tillgänglig för alla. Såväl möten med professionell kultur och amatörkultur, samt elevernas egna skapande är nödvändiga delar av skolans innehåll. Det är inte bara viktigt att ha tillgång till en viss kvantitet av kulturaktiviteter, utan även att säkerställa tillgång till en mångfald av estetiska kvaliteter och praktiker. Kulturens betydelse för skolarbetet behöver föras fram av både skol- och kulturpolitiken. Estetiska ämnen ska ses som kunskapsområden i sin egen rätt, samtidigt som det blir tydligare att kultur bidrar till skolans läroplan och till elevernas skolresultat. Kulturen ska inte vara på tillfälligt besök utan ingå som en integrerad del i skolans arbete. Vi anser därför att de estetiska ämnena i gymnasieskolan ska göras obligatoriska igen.

 

Vilka strategier har ert parti för att säkra kulturens fria utrymme från politikerstyrning?

— Politiken måste ovillkorligen följa principen om en armlängds avstånd, att den aldrig får styra det konstnärliga innehållet. Den har ett särskilt ansvar för en stark demokrati och yttrandefrihet, inte minst i tider då antidemokratiska krafter växer sig allt starkare i politiken.

 

Högerextrema och främlingsfientliga grupper växer sig allt starkare i världen, inklusive Sverige. Hur kan kulturpolitiken motverka att kulturen påverkas av dessa mörka krafter?

— Antidemokratiska krafter strategiskt och framgångsrikt missbrukat begrepp som yttrandefrihet och konstnärlig frihet för att skapa utrymme i offentligheten för att sprida hat och hot mot särskilda grupper, och för att manipulera den breda opinionen i riktning mot en normalisering av rasism och sexism. Ifråga om konstnärlig frihet och juridiska påföljder är det viktigt att skilja på aktörer som talar fritt och kritiskt, och aktörer som strävar efter att undergräva grundläggande mänskliga värden genom att hetsa, skada och hota. Fi ska bland annat verka för en ordentlig handlingsplan mot hot, hat och trakasserier mot kulturarbetare och journalister.

 

AV