“Den här serien gestaltar vardagsrasism i några av dess olika skepnader: som aggression, mikroagression, välmenande och som nyfikenhet. Huvudpersonens bokstavliga förvandlingar för varje rasifierande händelse ämnar visa att intentionen bakom handlingarna inte spelar någon roll för den drabbade, rasifieringarna skaver likväl. Serien försöker även att med de yttre förvandlingarna berätta hur man känslomässigt kan uppleva att få sin vardag avbruten på det här sättet. Man är till en början sig själv, men för varje rasifiering så bryts man ner till en stereotyp förenkling – i detta fall till den i Sverige folkkära nidbilden av en östasiat.”

– Lisa Wool-Rim Sjöblom