Snövit – lesboland remix

Snövit – lesboland remix

Åh, Snövit, det du inte visste var att äpplet skulle göra dig frisk från heterosexualitetens fördärvande, förtvinande, förruttnande sjuka.
Det skulle ha fått dig att; öppna ögonen.
Det skulle få dig att; en gång för alla öppna dem.
Det skulle få dig att;  inte se tillbaka igen.

Åh, hur smärtsamt det kan vara att öppna sina ögon. Ögonlocken slits så obarmhärtigt och brutalt isär, de är ihoptråcklade med taggtråd. Ljuset är så smärtsamt bländande när en stiger upp ur grottan. All sjuk hud flagnar i solens heta strålar, sprids för vinden i ett nytt rike. Ett kvinnorike. Det gör ont först, huden är öm och mjuk, men det växer ny och frisk i dess ställe.
Den härdas av;
kvinnoväder
kvinnovindar
kvinnohänder.

Allt detta ville jag visa dig, men istället allierade du dig med männen. Lärde dig patriarkatets språk. Patriarkatets förgiftade förgiftande språk.
Blev;
Daddys.
En vanlig jävla Daddy’s girl.

Åh Snövit varför sökte du männens beskydd?
Åh Snövit varför vågade du inte växa dit rotens krafter vill?
Åh Snövit, varför var du tvungen att klamra dig fast vid trädets gren, likt en vattendroppe rädd att falla?

Hade prinsen inte kysst dina läppar hade äpplet inte förgiftat dig, det hade gjort dig fri. Att hindra din smärta var ett brott, en synd, för smärtan vad förändringens brännande pina. Det var; stålbadet. Smärtan av lidande som lämnar en kvinnokropp.

För att kunna leva så måste en dö. För att kunna nå kvinnornas samhälle måste en döda sin inre Daddy’s girl.

Åh Snövit.
Du var som snö; så vit.
Så outhärdligt stilla. Ett vinterlandskap att i sig förvilla. Ett vidsträckt liv att förspilla. En stilla klagans vandring i en kärnfamiljsvilla.
Jag ville väcka; din inre kvinnogerilla. Ta dig från det lilla. Ta dig ur din förtvivlade sinnesvilla. Bryta denna männens synvilla.

Snövit, snälla rara visa mig din stålvilja.

Jag ville; färga dig med kvinnoöden.
Jag ville; rycka dig ur själadöden.
Fördärva denna rena yta, hjälpa att till sist med männen bryta. Profanera det som heligt är; för att se den i dig jag håller kär.

Du trodde du skulle kvävas av äpplets gift, men det var bara ditt inre patriarkats immunförsvar. Det var det som hulkade, det som tårade ögonen av hostattack efter hostattack. Du hade bara behövt vänta lite till.
Lite till.
Lite
till.

Åh snövit, om du bara hade ätit äpplet hade du sett, likt Eva såg.
Du hade sett; en ny jord, en ny himmel.
Du hade sett; en spricka av ljus öppna sig i den mörka himlen ovanför.
Du hade sett; en söm av nåd i patriarkatets böljande likgiltiga svarta siden. En söm av sammantvinnade kvinnoöden. En silvertråd som löpte mot oändligheten, sträckte sig mot kvinnornas samhälle.


 Fanny Åström är lesbisk radikalfeminist som bloggar under namnet det rabiata orakade flatfeministen Fanny. Just nu skriver hon på romanen hämnden, chicklit för manshatare

Läs mer på @hamnden

 

AV