Poeten Carmen Jedrzejak har skrivit en dikt som ger uttryck för kapitalismens vardagliga stress,  ett system som bryter ned vårt inre och yttre. Hon beskriver olika maktstrukturer som uppstår till följd av det. “Vilka blir vinnarna. I loppet, vilka spolas i avloppet. Hålla kvar hoppet. Beloppet.”


Vi skriker ”fuck skolan” när skolan fuckar oss. Inkluderande exkludering. Casting. Trauma, lagring. Smuggling. Alla ting.

I lottningen, lycklig för stunden, försenad, egentligen förmenad. Evigt förorenad.

Priviligierade vill framstå som fattiglappar, i händerna klappar, idéer kidnappar.

Jumpa de, som vårsolen jumpar lyckan. Böta de, som systemet bötar jackan.
Hör de, som prästen hör flickan.

Eller pojken men även hos flickan orsakar de sprickan. Går ju förtränga, fotografisk minne, matar vansinne, därinne.

Finns ett vackert sinne. Som lokalsinne, i
Gbg, i orten, på skolan, på lektionen. Glöm alla men. Inga män. Vilken scen.

Caféet är öppet, i hallen, kiosken 24/7,
de tror vi är Nalle Puh. Dekorerar toaletten, förser banketten. Anonyma i rätten.

De? Ja, inte vi, tvi på deras regi.
För diamanten gömdes i den fina fickan, Titanic flickan. Kvinnan, alla visste innan.

Vilka blir vinnarna. I loppet, vilka spolas i avloppet. Hålla kvar hoppet. Beloppet.

Flyttar startlinjen tusen mil. Vem blir labil? Vem blir subtil? Vem bär en mobil? I varsin hand, vem klipper familjeband? Vem?

Pollenhalten, bjuden, enbart till FB dansen, hassla chansen, ta vespan till skansen.

Utbildningen, stinker, som bensin kostar Mr. Green. Orrefin. För i skolan möter vi allt annat än öppna dörrar. Vi? Ja, inte de. Som RA TA TA TA.

Tata, kallades min pappa. Nu kallas han ingenting. Våran koppling. Som casting. Trauma, lagring. Smuggling. Alla ting.

 


Syntolkning: Svartvit selfie på en person som har blicken vänd nedåt. Ansiktet är i fokus medan bakgrunden förblir suddig.

Foto: Markus Frantz

Snälla, var onödig

Snälla, var onödig

I dikten, Snälla, var onödig, beskriver konstnären Karon Nilzén Jonsson hur kapitalismen ockuperar kroppen och utformar ett levnadssätt som följer dess agens. Kanske måste vi vända oss till oproduktiviteten och det oförutsägbara för att bli kvitt med det systemet?


Det går att sälja det mesta. Även tankar, drömmar och behov.

Det är inte längre enbart vår arbetskraft och tid som är till salu utan hela vår existens.

Vad vi vill, när vi vill och var vi är.

Det som, trots detta, inte går att tjäna på förbjuds

eller omöjliggörs i största mån.

Det är oproduktiviteten och det oförutsägbara som kapitalismen vill bli av med,

så jag ber dig,

Var oproduktiv!

Sjukanmäl dig för huvudvärk. Sitt på en bänk och rök cigg.

Avsluta ditt netflix konto. Försov dig.

Följ inget mode. Stäng av dina platstjänster.

Skit i anständighet. Tugga med öppen mun.

Gå ur dina facebookgrupper. Ställ dig aldrig på en voi.

Systemuppdatera inte. Var aldrig serviceminded.

Trotsa rökförbudet. Sov middag.

Tänk på döden. Tillåt dig sörja.

Missa ett möte. Låt ingen lita på dig.

Var omöjlig! Omöjlig att sälja!


Syntolkning: Bilden ramas in av ett lila hjärta. Inuti syns en selfie på en person ståendes framför en bakgrund med vatten och skog.