Vad skriver du?

Jag är kritiker och skriver bara relativt korta saker för dagspress, Aftonbladet. Det hade varit härligt att få säga att jag skriver på något större och friare men egentligen gör jag inte det. Kritik är en egen genre som jag verkligen tycker om att befinna mig i. Det finns några måsten – till exempel själva bedömandet, tyckandet – som jag länge försökte undvika och fortfarande inte riktigt gillar. Men huvuduppgiften, om man kan kalla den så, att förklara och analysera, väcka intresse, är tillräckligt intressant. Jag tar det onda med det goda.

Är det inte ensamt att sitta och skriva?

Nej, inte för mig.

Drömmer du i bilder eller ord?

Både och tror jag. Ibland kan drömmar förvandlas till ord, till poesi. Fast då är jag antagligen nästan vaken.

Hur stor betydelse tror du att språket har för att vi ska kunna nå sanningen?

Sanningen i bestämd form låter som något religiöst, men om jag skulle sänka anspråken lite så jo, självklart når vi någon form av sanning med språket. Samtidigt är språk så manipulativt, rent livsfarligt. När jag längtar bort från samtiden och den dystra samtidsdebatten, tänker jag aldrig att det är språk jag ska sänka ner mig i, utan bild, konst. Och det tror jag inte beror på att språk är sanning, utan för att språk är obarmhärtigt, utslitet, missbrukat.

Finns det någon moral i ditt skrivande? Om ja, på vilket sätt?

Kritik och moral är som hand i handske! Det finns massor av moraliska överväganden i det kritiska arbetet och tänkandet, vilka jämförelser man kan göra, jävsfrågor. Hur förhålla sig till människan bakom verket. Men den moraliska aspekten finns inte lika självklart i själva skrivandet.

Vem skriver du för?

Olika personer olika texter tror jag. För den som är intresserad. Ett sätt att komma igång är att föreställa sig en person, texten blir som ett samtal då och lite lättare att skriva. Men det är mer som ett skrivtrick, jag brukar inte föreställa mig någon speciell i vanliga fall.

Varför skriver du de texter du skriver?

Ha, det är ju en jättesvår fråga! För att det är mitt jobb, men det förklarar ju inte varför det blir de texter det blir. Jag antar att även kritik är en erfarenhetsspegel, i någon mån. Mina texter skrivs för att jag är jag. För att jag läst hundratals universitetspoäng. För att jag inte kan dansa eller dreja krukor eller hur man nu skulle kunna uttrycka sig. För att det är så sjukt roligt att skriva. För att jag inte tänker svara att jag skriver för att jag måste.

Jag är fantasilös nog att inte kunna föreställa mig ett arbete utan skrivande. Vad gör man då liksom?

Har du haft ångest för något du har skrivit? Isåfall, vad och varför?

Bara när jag fått för mig att skriva debattsaker och blir livrädd för att missförstås.

Vem vill du ska besvara denna enkät?

Den klokaste av poeter, Jenny Tunedal.

Ulrika Stahre är stockholmare, men bodde länge i Göteborg och disputerade där i konst-och bildvetenskap (2004). Verksam som kritiker från och med mitten av 1990-talet och sedan 2001 medarbetare på Aftonbladets kulturredaktion.