Vad skriver du?

Just nu jobbar jag med att slutföra nästa diktsamling, Årorna i Flocktjärn, som kommer ut på Bonniers 2016. Befinner mig i den underbara fasen där jag läser och läser om och bara konstaterar hur fantastiskt bra allt är, samtidigt som jag finslipar någon enstaka detalj, något ord, någon bokstav, något radbyte.

Är det inte ensamt att sitta och skriva?

Att skriva är av praktiska skäl ett jobb som man för det mesta utför ensam. Jag har aldrig lidit av det. Många jobb är ensamma. Många trivs med det.

Ordet ”ensamhet” används ofta som något negativt, med innebörden att du saknar sällskap. Jag saknar aldrig sällskap när jag skriver. Älskar skrivarensamheten. Skrivandet är ett tillstånd som är fyllt till bredden med mening och närvaro.

Själva skrivandet är djupt lustfyllt. Tiden upphör, längtan upphör, saknad upphör, hat, kärlek, sorg upphör. Samtidigt blir dessa känslor och tillstånd på en gång starkt närvarande, de uppfyller språket och den plats som skrivandet skapar, men de stör inte längre, eller oroar, de bara är.

Det är däremot ensamt att vara författare. En ensamhet som bara tycks öka med tiden.

Drömmer du i bilder eller ord?

Jag drömmer, skriver och tänker i bilder. Upplever vanligt tal, när vi pratar med varandra, genom bilder. Matematik är bilder. Smaker, lukter, toner, är också bilder. Orden är bara nödvändiga verktyg för att förmedla bilderna. Drömmarna fylls ofta av dofter och ljud men sällan ord. Drömmens förnimmelser liknar det skrivande tillståndets förnimmelser. Skillnaden är framför allt att när jag skriver är jag samtidigt medveten om bilderna och kan anpassa dem efter mina avsikter. Skrivandet är ett slags vaket drömmande.

Hur stor betydelse tror du att språket har för att vi ska kunna nå sanningen?

Upplever både frågan och ordet ”sanning” som problematiska. Tror inte på att det finns en absolut sanning som är densamma för alla. Det finns många sanningar. Tror på den litterära sanningen, det vill säga att vi med våra ord och berättelser kan skildra erfarenheter på ett sätt som förmedlar komplexa samband som ibland kan vara motsägelsefulla. När en berättelse eller en dikt griper tag i oss väcker den till liv något som är sant i oss själva.

Språket är absolut nödvändigt för att vi ska kunna närma oss någon slags sanning. Men samtidigt är det en paradox att ju mer exakt vi uttrycker oss desto större risk blir det att vi missar sanningen. Blir vi alltför oklara avlägsnar vi oss också från sanningen. Kanske är det vad mycket skrivande går ut på, att söka efter någon slags sanning? Upplever mig ofta mer sann i poesin än någon annan stans.

Finns det någon moral i ditt skrivande? Om ja, på vilket sätt?

Ja, absolut. Jag har en moral. Det har mina böcker också. Varje bokstav rymmer moral. Varje val är i någon mening moraliskt. Vi är som människor alltid moraliska, vare sig vi vill det eller inte, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Att vara medveten om det är en del av det uppdrag jag frivilligt tagit på mig som författare. Även om jag inte tar några moraliska hänsyn. Vad skulle det betyda? Vilka ord skulle jag inte använda? Vilka böcker skulle jag inte skriva?

Vem skriver du för?

Ingen. Alla. Böckerna Göra kärlek och Göra män skrev jag för att förstå min egen manlighet bättre, men mest för att jag frustreras av att kunna tala med så få män om feminism, makt och genusfrågor. Ville att alla de bra män jag känner, som i och för sig är för jämställdhet, som i och för sig är intresserad, men som aldrig läst något, som saknar kunskap, skulle få någon slags möjlig början.

Min poesi skriver jag främst för mig själv. Dikterna är ett slags sökande inåt, men samtidigt anstränger jag mig för att skapa mening för andra som också söker inåt, som läser poesi och som upplever en liknande tillfredställelse som jag i komplexa bilder och metaforer.

Varför skriver du de texter du skriver?

Det varierar väldigt mycket. Jag vet att jag vill förmedla något men vet inte alltid vad. Jag skriver för att jag upplever orättvisor, eller för att jag inte tål tystnad. Jag skriver för att avslöja de lögner vi lever för varandra. Jag skriver för att det alltid är roligt att berätta något.

Skriver en hel del enbart för att tjäna pengar.

Skriver ofta av ren lust. Skriver av ren njutningslystnad. Det kan göra ont och vara ångestfyllt, men ändå njutbart. Skriver för att förstå mig själv och för att förstå andra. Skriver för att förstå det som händer mig, och det som händer runt omkring mig. Skriver för att bli till och fortsätta finnas. Skriver för att mina erfarenheter blir mer sanna när jag skriver dem. Skriver för att andra ska få njuta av att läsa det jag skriver.

Har du haft ångest för något du har skrivit? Isåfall, vad och varför?

Har ångest för i stort sett allt jag skriver. För det mesta för att det inte är sant. Och för att det är sant. Skriver för att synas, men vill inte att någon skall se mig. Det finns ingen utväg ur den ångest som skrivandet skapar. Ingen utväg ur den ångest som ickeskrivandet skapar.

Ångrar inget.

Vem vill du ska besvara denna enkät?

Skulle gärna vilja läsa författaren Anneli Jordahls svar. Hennes böcker och artiklar lyser av insikt och reflektion. Hoppas att hon kan reda ut frågorna bättre än mig. Skulle behöva vägledning.

Mats Söderlund, författare och poet, publicerat åtta diktsamlingar, romanen Observatoriet och essäerna Göra Kärlek respektive Göra män. Har bland annat fått Katapultpriset och Stig Carlson priset för sin poesi. Socionom och tidigare Ordförande i Sveriges Författarförbund (2005 -2012) och KLYS (Konstnärliga och Litterära Yrkesutövare i Sverige 2013-2015). Ledamot i Svenska Unescorådet.