Nazanin Raissi reser från Göteborg till sina drömmars stad Tehran, och finner ett hem i tvåhemheten: Iran och Sverige.

Tillbaka till Iran. Senast var en generation sedan. Vissa resor kräver tid. Med mig har jag min livskamrat och Willy Kyrklund. Det känns tryggt så. Khosh Amadid – “Välkommen!”  – säger den unga passkontrollanten.

Resan börjar med en folkfest. På gatorna ett hav av unga som vill fira att sanktionerna mot Iran har hävts. Unga som griper efter halmstrån för att få känna sig som unga. Vet de varför de skrattar? Stämningen är hög men du är på din vakt i folkhavet för du vet att det finns skuggor.

Iran är de ungas land. De vill ta selfies med din livskamrat och kommenterar hans hår eftersom han är ett guldhår. De undrar om du följer nya säsongen av True Detective men de kan inte hålla sin pojkväns hand på öppen gata. Iran, motsägelser. I tre veckor lever du detta parallella liv och lär dig att i Iran bor sorg och glädje i samma rum. Iran är interiörernas land. Hemma slänger du slarvigt din slöja på soffan och dricker “vodka” till Nirvana för din kusin är besatt av Kurt Cobain. Du lär dig att i Iran är kvinnorna revolutionärer varje dag. Du viskar hemligheter med din morbror. Han visar dig fotografier och säger: han är borta och han är borta och hon är också borta. På gatorna ser du bilder på unga som offrade sina liv under det åttaåriga kriget med Irak. De tittar dig i ögonen. Så många martyrer. Så många föräldrar med förlorade barn.

På din mammas gata hälsar du på mormors grannar som är lorer. Den vänliga judiska grannen några hus längre bort finns inte längre här. Du besöker ett zoroastriskt tempel och en kyrka och drabbas av nåd. Du förstår att de persiska trädgårdarna inte är så vackra som du drömde om men får tröst av Willy Kyrklund som berättar att den persiska trädgårdens själ är muren. Du tycker att klarbären är Irans motsvarighet till lingon. Du ser så mycket fulhet och skönhet. Din faster som viskar att kvinnan i chadoren framför dig är ett mandelöga och din vän som avslutar ert telefonsamtal med: “Jag kysser ditt månansikte”. Du undrar om det finns någon forskning om hur barn påverkas av att gå från en så språkligt intim kultur till något helt annat. När människor vill höra om Sverige noterar du att du citerar Stefan Löfvens regeringsförklaring eller vill välja något av Per Anders Fogelströms texter att läsa högt ur. Du är stolt det märker du. Du berättar också om Sveriges skuggor men att du aldrig aktar dig för dem. Att du blir ett vrål mot den som inskränker din rätt.

Efter tre veckor längtar du hem. I Sverige läser du dina kusiners statusuppdateringar. Det kunde du inte göra för en generation sedan. Du inser att du är välsignad som inom dig har två hem. En gång fick du höra det, men då förstod du det inte.

Nazanin Raissi är legitimerad psykolog.