– Lönerna och arbetsvillkoren inom den offentliga sektorn.

Vilka feministiska frågor saknar du i dag? 

– Jag skulle gärna se ett brett feministiskt ställningstagande mot ett svenskt närmande till Nato.

Det finns ju olika feminismer, vilken slags feminism sympatiserar du med? Vilken feminism ligger långt ifrån din analys och varför? 

– Jag har svårt för idealisering av kvinnor. Idén att kvinnor är fredligare, godare, eller mindre prestigefyllda än män. Det synsättet finns som en tendens lite här och där, men kanske särskilt inom särartsfeminismen.

Vad finns det för fördelar med att ena en bred feministisk front? 

– Det skulle finnas stora fördelar med en bred feministisk front för att uppvärdera traditionellt kvinnliga yrken inom vård, omsorg och skola. Det är en fråga där individuella lösningar står sig slätt. Feminismen kunde som sagt gärna enas mot ett Natointräde också. Men jag tvivlar på att det skulle fungera – många av de allvarligaste frågorna splittrar kvinnor lika mycket som män.

Vilka personer som driver feministiska frågor inspirerar dig? 

– Jag “började” inte som feminist, utan blev det allteftersom. De som inspirerat mig allra mest är nog kvinnliga surrealister, i synnerhet Leonora Carrington. Jag vet inte om Karin Johannisson är feminist i egentlig mening, men hennes böcker, kanske särskilt Den mörka kontinenten, har inspirerat mig. Jag är också väldigt förtjust i urgamla franska feminister, t.ex Marie de Gournay, som skrev l’Egalité des hommes et des femmes (Jämlikhet mellan män och kvinnor) år 1622.

Ett feministiskt citat som inspirerar mig:

“People under seventy and over seven are very unreliable if they are not cats”.
Leonora Carrington