Vilka feministiska frågor som drivs i dag tycker du är viktigast?

– Jag tycker att alla frågor som tjänar feminismens grundläggande målsättning är lika viktiga, även de som till synes kan verka obetydliga eller banala. På ett personligt plan brinner jag olika starkt för olika frågor, och sen några år tillbaka fokuserar jag främst på frågor kring reproduktiv rättvisa. Något som bekymrar mig djupt, är till exempel det obarmhärtiga och enkelriktade flöde på barn som vi kan se globalt, där kvinnor från framför allt det globala syd förlorar sina barn till priviligierade människor i det politiska väst.

Vilka feministiska frågor saknar du i dag?

– Jag saknar en (vit) feministisk kamp för icke-vita kvinnors rätt till vårdnaden om sina egna barn. Jag ser i väst en stark och okritisk kamp för rätten att adoptera, en kamp som helt tycks missa att det bakom varje adoption finns föräldrar som förlorar sina barn. Genom förenklade, paradoxala och missvisande narrativ beskrivs icke-vita utsatta kvinnor i det globala syd å ena sidan som offer utan valmöjligheter, å andra sidan – när det gynnar ofrivilligt barnlösa i väst – som starka subjekt med förmågan att själva välja att lämna bort sina barn. Då sker det plötsligt utan tvång och utan påtryckningar och beskrivs vara ett medvetet val väglett av modersinstinkten: ”Jag lämnar bort mina barn för att ge dem ett bättre liv (i väst).”

Det finns ju olika feminismer, vilken slags feminism sympatiserar du med?

– All feminism som jag upplever som solidarisk, klassmedveten, aktivt antirasistisk och inkluderande.

Vilken feminism ligger långt ifrån din analys och varför?

– Jag har svårt att sympatisera med feminismer som reproducerar rasism eller som missbrukar intersektionalitetsbegreppet för att underminera andra marginaliserade grupper. Jag har även svårt för den feminism som gynnar de redan priviligierade och missgynnar de redan utsatta. Till exempel kan vi efter surrogatutredningens nej höra röster i Sverige som säger att ofrivilligt barnlösa nu i stället tvingas utomlands till en osäker industri de själva vet riskerar att utnyttja utsatta personer. Just nu bedrivs alltså en (påstått) feministisk kamp som dels argumenterar för kvinnors rätt att på förhand få avtala bort de/t barn hon sedan ska vänta och föda (och blir det inte tillåtet i Sverige, ja, då blir det utomlands), och dels går tvärt emot Barnkonventionen som hävdar barns rätt att inte bli köpta eller sålda. En sådan feminism ligger långt ifrån min analys, eftersom reproduktiva rättvisa för mig handlar om möjligheten att kunna välja bort en graviditet, att kunna vänta och föda säkert och att slippa tjäna andra än sig själva genom sina reproduktiva organ.

Vad finns det för fördelar med att ena en bred feministisk front?

– En bred uppslutning är en förutsättning för att krossa patriarkatet. Om man ser till den feministiska ideologins kärna, det vill säga att kvinnor ska ges samma rättigheter och möjligheter som män, så ser jag bara fördelar med en bred front. Jag ser dock inga nackdelar i att feminismen även förgrenas i olika undergrupper med egna intressen. Feminismen mår bra av att ständigt granska och kritisera sig själv.

Vilka personer som driver feministiska frågor inspirerar dig? 

– De många adopterade världen över som idag visar solidaritet med de familjer som förlorat sina barn till adoptionsindustrin, och som i olika organisationer kämpar för ensamstående mödrars rätt att ta hand om sina egna barn. Det kan vara allt från att verka för viktiga lagändringar som att undervisa mammor i engelska så att de ska kunna tala med de barn de förlorat men återförenats med.

Jag vill också lyfta fram forskaren Raka Shome som i sina postkoloniala vithetsstudier bland annat granskat hur den vita feminina identiteten skapas och hyllas genom exotisering av icke-vita kulturer, och hur media bidrar till att skapa bilden av vita kvinnor som globala mödrar som anses bättre lämpade att ta hand om världens alla barn än barnens egna mödrar.

Ett feministiskt citat som inspirerar mig:

– ”[…] The real alternative is found in welfare politics that support poor mothers of color rather than penalizing them, criminal justice policies that strengthen and heal communities rather than destroying them, and international policies that prioritize human security over profits.”

– Jane Jeong Trenka, Julia Chinyere Oparah & Sun Yung Shin

Från introduktionen till antologin Outsiders within – Writing on Transracial Adoption

Bild: Rutor från det kommande seriealbum Palimpsest, som släpps i början av maj på Galago.