Hej Erik, vem är du?

Jag är en medelålders vit manlig författare av borgerligt ursprung – alla problem samlade i en person!

Vilken var den senaste bok du läste?

Therese Bohmans klassdrama i romanform: Den andra kvinnan.

Vilken var den senaste film/serie du såg?

Wild Tales – en argentinsk höjdare. Klassdrama, revanschsaga o grymt underhållande skrattfest!

Hur ser din relation till kultur ut?

Egentligen rätt avspänd eftersom jag har en mycket bred och, som jag hoppas, icke-hierarkisk definition. Kultur är i princip all mänsklig kommunikation där någon uttalar sig om eller reagerar på världen på ett sätt som någon annan kan tolka (efter eget huvud) och helst gärna bemöta. Det svåra eller roliga med kultur är det samma som är svårt eller roligt i övriga världen och livet: orättvisa förutsättningar, bristande kunskap, bråddjupen, det ibland väl knöliga sätt som individer och grupper har i mötet med varandra, den ändå möjliga förståelsen etc.

Varför är kultur viktigt?

Min definition är så bred att vikten säger sig självt – det nödvändiga i att kommunicera, uttrycka sig (individuellt eller kollektivt), förstå, diskutera, delta på olika kampfronter.

Vad tycker du saknas på kultursidorna idag?

Både djup och bredd. Djupet uteblir för att kompetens och utrymme ofta saknas (det lilla utrymmet bidrar dessutom till att kompetens aldrig utvecklas). Någon verklig bredd blir det sällan eftersom den köpstarka medelklassen är tidningarnas annonsintäktpelare och rekryteringen mest blir att låta en snäv värld (den urbana, den trendiga, den medelklassiga, den fin- eller populärkulturella) bekräfta sig själv.
Det mesta av kulturdebatten är meningslös eftersom antingen-eller-tänkandet dominerar och viljan att förstå saknas eftersom det ofta mest handlar om att lomhört positionera sig. Det prövande samtalet är sorgligt sällsynt.

Vad önskar du av kulturpolitiken?

1974 års kulturproposition tror jag innehåller det mesta man kan önska sig av kulturpolitik – rent principiellt. Det handlade om decentralisering, jämlikhet, stöd till eftersatta grupper, antikommersialism etc. Det svåra är att idag hitta politiskt stöd för detta, att avsätta tillräckligt med pengar och kanske framför allt att se till att kulturbyråkraterna är tillräckligt kunniga och omutliga. Eller helst avskaffa byråkratin, lokala råd med kulturutövare och kulturkonsumenter bör bestämma – men risken för orättvisa uppstår överallt, det måste finnas mekanismer mot det.

Vad tror du behöver göras för att sänka trösklarna till kulturen?

Fungerande och jämlik skolundervisning är den stora demokratiska grunden – tillsammans förstås med ett mer jämlikt samhälle på alla plan. Det måste finnas kunskap och redskap för att delta och det måste finnas vilja att släppa in och bjuda in de som kan och skulle kunna vilja delta. Biblioteken är oerhört centrala – fler bibliotek och generösare öppettider vore en dröm. Och att de utformas lockande och tillgängliga. För mig var biblioteken viktigaste ingången till både musik och litteratur, tillsammans med någon enstaka lärare.

Vad har kulturen för ansvar i samhället?

Samma ansvar som allt och alla andra – det går inte att trolla bort. Vilket inte hindrar att vi parallellt med kamp och solidaritet måste kunna ha bara roligt eller bara vackert etc. Jag tror inte det finns någon egentlig motsättning. Glädje och skönhet ger styrka och uppslag för fortsatt kamp och i bästa fall är kampen både rolig och vacker.

Vad hoppas du att Kultwatch som plattform ska bidra till?

Kan ni lyfta fram nya röster och nya perspektiv så är det bra jobbat!

Last Famous Words?

Vi får hoppas att sista ordet inte är sagt!

Erik Wijk är författare och kulturjournalist, han har skrivit ett tiotal böcker och har ett förflutet som tidningsredaktör och förläggare. 2009 utkom boken Allt vi här drömma om, berättelsen om hans far. Hans senaste bok handlar om hans mor och heter Bara de riktiga orden.