Hej Elise, vem är du? 

Jag är författare, litteraturkritiker, språknördig redaktör, litteraturvetare, halvsvensk, halvfransk, dotter till en överläkare och en mentalskötare, uppväxt i Rinkeby, vänsterpartist, lesbisk.

Vilken var den senaste bok du läste?

Felicia Stenroths Indianlekar. Fler borde läsa den. Den har fått mycket bra recensioner, men man verkar väja för att beskriva den som klasskildring. Det pratas en del om arbetsskildringar nuförtiden, och ”Indianlekar” är en sådan bok, också – även om den mest handlar om att inte jobba. Men framförallt är det en arbetarklasskildring, i klass med ”Äta sova dö”.

Vilken var den senaste film/serie du såg?

Senaste filmen var Dear white people. Annars knarkar jag tv-serien Parenthood, en sunkig amerikansk feelgod familje-serie. Behöver sådana meningslösa serier som det inte går att säga något intressant om, för att koppla bort från mitt jobb – serier som inte ger mig idéer till texter.

Hur ser din relation till kultur ut?

Kultur har sedan jag var liten varit den plats där jag kan vara och skapa mening utan att behöva interagera med andra människor, eftersom mötet med andra människor ibland är svårt för mig. I kulturen kan jag lära mig om att vara människa på ett tryggt sätt, samtidigt som det på ett annat sätt inte alls är tryggt; jag har vågat vidga min värld på ett annat sätt i kulturen än jag har gjort i världen utanför (samtidigt som det så klart inte helt går att separera kulturen från omvärlden). Vågat möta tankar som inte går ihop med mina, och därför börjat tänka nya tankar.

Varför är kultur viktigt?

Kultur kan vara avkoppling eller en upplevelse av skönhet som man behöver för att över huvud taget orka leva. Eller känslomässiga och intellektuella upplevelser som gör att vi förändras och utvecklas som människor.

Men kulturen är också ett av de ställen där vi förhandlar om hur vi ska bygga vårt samhälle och vår värld. Där vi producerar idéer om hur människor är eller bör vara. Därför måste vi kunna ha en kritisk diskussion om exempelvis vilka klichéer och stereotyper vi producerar och reproducerar i kulturyttringar, och varför vissa grupper representeras mer sällan än andra.

Vad tycker du saknas på kultursidorna idag?

Mod.

Vad önskar du av kulturpolitiken?

I dag: Att man använder sin lilla skärva av statens budget till att stötta sådan kultur som har svårt att överleva på marknaden och att man ökar den skärvan. I det arbetet är det förstås självklart med ett mångfaldsperspektiv. Liksom att man satsar på att främja demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter. På sikt: Att man flyttar fokus från tillväxt till att människor ska kunna leva meningsfulla liv, vilket kommer att påverka kulturens roll i samhället.

Vad tror du behöver göras för att öppna många dörrar in till kulturen?

Att man gör det möjligt för människor som inte har föräldrar som kan stötta en ekonomiskt att verka på kulturområdet. Det handlar inte bara om kulturpolitik utan om politik över lag. Om att man inte ska behöva känna skräck för att hamna utanför systemet, om att man inte ska behöva äga sitt boende för att ha ett boende, om att inte bygga upp samhället kring att alla har fast arbete samtidigt som man driver in människor i egenföretagande.

Det handlar också om att man behöver möjliggöra för fler att känna igen sig i kulturutbudet och kulturbevakningen. Att man aktivt arbetar med mångfald i vilka som skapar och bevakar kulturen, inte minst vad gäller vilka som är i redaktörs- och ledarskapsroller.

Vad har kulturen för ansvar i samhället?

Vad gäller kulturskapande tror jag att skapare själva måste få definiera sitt ansvar eller sin brist på ansvar. Jag tror på att skapandet ska kunna vara fritt, men det innebär förstås inte att konstnärer därmed står bortom all kritik.

Vad gäller kulturbevakningen finns ett ansvar att tala till så många i samhället som möjligt, inte genom att anpassa sig till ”den allmänna opinionen”, men genom att ta upp frågor som angår ett brett spektrum av grupper. Jag menar inte framförallt att man ska ta upp frågor som angår alla, utan att man ska bevaka många områden som i sig är smala, men som sammanlagt angår många olika grupper.

Vad hoppas du att Kultwatch som plattform ska bidra till?

Jag hoppas att man aktivt kommer att söka läsare och medarbetare bland de som inte redan jobbar med eller intresserar sig för kultur. Men också att man söker upp kunniga människor inom olika områden som inte hörs i offentligheten i dag, att man till exempel lyfter fram ny forskning som inte syns i andra medier. Jag hoppas också att man ska våga ta in texter som kommer att bli noggrant lästa av få, snarare än slarvigt lästa av många.

Last Famous Words?

”Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna.” (Sven Lindqvist)

Elise Karlsson är författare, litteraturkritiker och redaktör. Linjen är hennes tredje roman, efter Lonely Planet och Fly, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris.

Foto: Sara Mac Key.