Vad skriver du?

Jag skriver på en roman – några stycken har publicerats i tidskrifterna  Aiolos och Ord&Bild. Det är en roman om en pojke som börjar förstå, en pojke som börjat gymnasiet. Sen skriver jag på annat. Alltså inte bara på prosa.

Är det inte ensamt att sitta och skriva?

Jag vet att författare klagar över detta, att det nästan är ett lidande med ensamheten. Jag håller såklart inte med om att det skulle vara jobbigt att vara ensam, men det handlar också om vår relation till ensamheten. Jag kan ha svårt, mycket svårt, att vara i grupp, i ett sällskap och låtsas som om saker är intressanta. Läsandet och skrivandet är något jag dragit mig till just för att det är ensamt – jag behöver vara ensam i långa perioder. Jag orkar inte med människor som tjatar om att det hela tiden måste hända saker. Jag gillar ensamheten, jag gillar den värld den gett mig genom läsandet och skrivandet.

Drömmer du i bilder eller ord?

Om någon på allvar påstår att den drömmer i ord så skulle jag ha mycket svårt att tro på det. Och även om man nu skulle drömma i ord, så borde väl även det anses vara bilder. Jag drömmer i bilder.

Hur stor betydelse tror du att språket har för att vi ska kunna nå sanningen?

Vi är besatta av att nå en sanning. Jag varken skriver eller läser för att jag vill skriva eller läsa om någon sanning. Jag vill skriva för att jag vill ge min sanning – jag läser för att jag vill läsa om någons sanning eller erfarenhet. Språket hjälper oss att förklara världen, men språket kommer nog aldrig att ge oss absoluta sanningar. Däremot kan en massa lögner ges genom språket och är det något jag har svårt för, så är det just dessa böcker.

Finns det någon moral i ditt skrivande? Om ja, på vilket sätt?

Jag tror det finns en moral i mitt skrivande. Jag kan ju inte dölja den människa jag är när jag skriver – med det menar jag inte att allt som jag skriver är något jag moraliskt skulle försvara. Detta är motsägelsefullt och ologiskt, men det behöver inte vara logiskt. Jag tror jag bara kan skriva om hur det är att vara människa här och nu för mig, sen kan jag göra det genom en massa ingångar. Och min moral har ju skiftat – den har ju inte alltid varit så som den är idag. Jag strävar inte efter att skriva om en god moral, jag vill inte det – det skulle vara mycket tråkigt. En moralisk roman är ju inte nödvändigtvis bra och en omoralisk roman är inte usel bara för att den har en tveksam moral. För mig är Ernst Jungers roman I stålstormen en intressantare och bättre roman än till exempel Erich Maria Remarques På västfronten intet nytt. Den ena romanen ger en romantiserande och äventyrlig bild av kriget, döden och uppoffringen medan den andra är en roman som är starkt kritisk till kriget. Båda handlar om Första världskriget och när det Andra världskriget närmade sig så brändes den ena boken på bål och den andra fick varje tysk soldat med sig ut i kriget för att den skulle höja krigsmoralen. Som litteratur gillar jag Junger mer, mycket mer, men moraliskt skulle jag stå Remarques närmare, mycket närmare.

Vem skriver du för?

Ja, vem skriver jag för? Den som vill läsa och ta del av en erfarenhet som jag vill dela, mer än så bryr jag mig inte om just den frågan. Varför skulle jag tänka på det?

Varför skriver du de texter du skriver?

För jag bara kan skriva de texter jag skriver – jag kan inte skriva några andra texter. Jag skriver bara de texter som jag vill och kan skriva.

Har du haft ångest för något du har skrivit? Isåfall, vad och varför?

Klart jag har haft ångest för det jag skrivit. Min första roman kändes så naken så att jag inte riktigt var säker på om jag ville att den skulle publiceras, men till slut skickade jag iväg den till förlaget för att jag tyckte att det jag kände var mindre viktigt än det romanen sa. Jag har ångest över saker, känner skam och känner skuld, men det är säkert bra. Hoppas jag. Jag vill inte känna mig duktig och gullig i mitt skrivande, jag vill inte vara den som kommer med texter som folk ska läsa och tänka: Oj vad gulligt och rätt, vad duktigt och fint – vad snäll texten är och så sympatisk och helt befriad från motstånd. Vem vill det? Jag läser ofta poesi när jag skriver och en av de böcker som på något sätt fick mig att förstå detta var Det är bara gudarna som är nya. De dikterna har gjort mig rikare som författare.

Vem vill du ska besvara denna enkät?

Johannes Anyuru.

Hassan Loo Sattarvandi är författare. Han debuterade med romanen Still 2008 och 2011 kom hans andra roman Belägring. Han var även med och skrev manuset till den första Snabba cash-filmen.