Aase Berg är en svensk poet som givit ut flera uppskattade diktböcker under de senaste två decennierna och blev 2012 prisbelönad för Liknöjd fauna. I den nyutkomna Hackers navigerar läsaren bland aliens, drakar och vilda hästar i något som snarare  kan liknas vid ett datorspel än klassisk lyrik.

Jag måste skriva något om bokens formgivning och utseende, som inte direkt för tankarna till någon konventionell sval och stilren diktbok. För det första är boken inte större än min hand, vilket för tankarna till både psalmbok och politisk pamflett, en skrift som läsaren ska bära med överallt och gärna lära sig utantill. Baksidestexten “det här är ett hot” förstärker associationerna till manifest, en text med klart agitatoriskt syfte. Omslaget pryds av målningen Kvinnorörelse av Ulf Malmgren, vilket jag uppfattar som en nyckel till bokens tematik; kvinnokroppen (något Berg tidigare upptagit sig vid i sin poetiska “mammatrilogi” om graviditet). Då menar jag inte i någon essentiell mening, utan kvinnokroppen som konstruktion, artefakt, amazon, maskin.

Detta för mig in på de många kvinnogestalter som befolkar dikterna. Under läsningen känns det stundtals som ett uppskruvat samtal mellan S.C.U.M- manifestförfattaren Valerie Solanas och cyborgfeministen/forskaren Donna Haraway. Ömsom uppviglande, ömsom fokuserat utforskande av möjliga världar – det mörka nätet, svenska småstäder, källarvåningar. I slutet av boken finns “Fragment och förvridna röster ur Svarta lådan” en slags guide till de stämmor som på olika sätt trängt sig in i dikten. Den är välbehövlig, eftersom diktsamlingen som sagt är ett virrvarr av olika röster. Jag frågar mig: finns en “diktens röst”? Om det gör det, så är det kanske ett “jag” som på samma gång är ett “vi”. Låter det komplicerat? Låt mig citera Berg:

“Var uppstår villospåren?

Skiter vi i.

Vi är före,

vi är förbi.”

Boken är indelad i åtta kapitel med titlar som “Motormännen” och “Hyperparasiter” som berättar något om den disparata tematiken. Jag kan inte låta bli att tänka mig Bergs dikt som olika koder som läsaren/hackern ska dekryptera. För nu kommer vi till den centrala gestalten i boken – hackern, vår samtids trojanska hästar som tar sig in på förbjuden mark. Och det är mycket riktigt den aspekten av hackern som Berg intresserar sig för – att infiltrera och göra skada i förtryckande strukturer. Genom hackertematiken ställer dikten frågor om vad “frigörelse” är. Går det att “förstöra inifrån”? Samt, går det någonsin att helt frigöra sig från sin förtryckare? Natascha Kampusch, som kidnappades som barn av en äldre man och tvingades spendera åtta år i fångenskap, får fungera som ett något övertydligt exempel på detta i dikterna. Men diktens breda persongalleri lämnar mig inte med trötta klyschor. Istället för att tänka på Kampusch, och andra kvinnor med henne, som ett offer för patriarkatets våld, erbjuder Berg möjligheten att se henne som en hacker, djupdykande rakt in i patriarkatets mörkaste vrår.

Språket är stundvis högtravande centrallyriskt för att i nästa stund blanda internetslang och populärkulturella referenser. Men det särskilda tempot i dikten binder ihop det hela; Bergs känsla för rytm skapar en liksom rasande och hamrande känsla i de drygt hundra sidorna.

Hackers är en sådan där bok som ger mig känslan av att nästan allt är möjligt i poesin. Jag tror att flera kommer finna det uppfriskande och utmanande att kliva in i Bergs universum.

Nikolina Nordin är verksam som poet. 

Omslagsbild: