Fjorton år efter att det som kallades Kriget mot terrorn inleddes, så lever vi i en osäkrare värld. Rashi Musa, Förbundsordförande för Sveriges unga muslimer, riktar kritik mot den föreslagna terrorlagstiftningen.

Idag för fjorton år sedan inledde George W. Bush Operation Enduring Freedom, det vill säga den USA-ledda interventionen i Afghanistan. Detta blev startskottet på det globala kriget mot terrorismen för att göra världen en säkrare plats. Drygt en månad innan stod Bush inför den amerikanska kongressen och ställde ett ultimatum till hela världen. Antingen är ni med oss eller med terroristerna. Påföljden blev att terror besvarades med terror.

Fjorton år senare har vi fler krig, fler militanta grupper och en hel region som står i lågor. Vi har en av de värsta flyktingkatastroferna sedan andra världskriget, en islamofobi som har gjort comeback på den politiska scenen, och muslimerna i väst används som ett slagträ i integrationsdebatten. Kriget som skulle göra oss säkrare har bara gjort oss osäkra.

I takt med Islamiska statens framfart i Syrien och Irak pågår det en intensiv och högljudd diskussion om säkerhetspolitiska åtgärder. Runt 300 personer bedöms ha åkt från Sverige för att ansluta sig till militanta grupper i Syrien eller Irak. Budskapet från vår regering har hittills varit att man ska dels jobba förebyggande men också med repressiva åtgärder. Det har bland annat inneburit att man har tillsatt en samordnare mot våldsbejakande extremism både på nationell och lokal nivå. Men också genom att man nu vill utöka nuvarande antiterrorlagar som ska försvåra och förhindra finansiering och rekrytering av terrorism.

Den terrorlagstiftning som stiftades 2003 av en socialdemokratisk regering, som en konsekvens av terrorattackerna mot World Trade Center, och som sedan utökades 2006 av en borgerlig regering, har visat sig vara ett rättsfiasko. Trots att man påstår att lagstiftningen inte på något sätt är riktad enbart mot muslimer, har nästan samtliga av de 28 kända frihetsberövanden som gjorts med stöd av den lagen varit av muslimer. 12 av de som åtalats i och med dessa gripanden har också varit muslimer. Åklagarkammaren för säkerhetsmål har endast lyckats få till två fällande domar. Lagens ineffektivitet och godtycklighet är något som har kritiserats av Advokatsamfundet och många fler.

Säkerhetspolisen har även gått ut och sagt att man sedan 2010 har förhindrat två terrorbrott i Sverige med hjälp av FRA-lagen. Men enligt riksdagens utredningstjänst som har tittat på hur många personer som dömts i Sverige för terroristbrott sedan 1 januari 2009 – då FRA-lagen trädde i kraft – är svaret lika med noll. Trots att SÄPO påstår att man flertals gånger stoppat en olaglig verksamhet har ingen blivit åtalad eller dömd. Vad det är SÄPO egentligen har förhindrat har aldrig framgått och den frågan har heller inte blivit ställd.

Ett annat fall som visar på terrorlagstiftningens godtycklighet är fallet med den 37-årige svensken som i fjol greps på Londons flygplats Heathrow av brittiska antiterrorstyrkor. Han misstänktes för att ha deltagit i terrorläger och på sin Facebook hade han publicerat bilder på när han poserar med döda kroppar. Han uppgav även själv att han stred i Syrien för al-Nusra-fronten, en del av al-Qaida, som terroriststämplades 2012. Nio månader senare lägger man ner åtalet mot honom. Anledningen var inte på grund av brist på bevisning, utan för att den brittiska regeringen hade försett gruppen som han stred för med logistik under tiden som han var nere i Syrien och krigade. Vilket gjorde det omöjligt för det brittiska rättsväsendet att väcka åtal.

Idag finns det ingen entydig definition på vad terrorism är. Det innebär att varje land tolkar terrorism utifrån sina egna nationella intressen. Det kommer inte bli mer effektivt att lagföra terrormisstänkta med den nya terrorlagstiftningen som presenterades av regeringen. Vad vi istället kommer att få är ännu fler godtyckliga arresteringar på vaga grunder. Dessutom kommer polis och säkerhetspolis ges utökade befogenheter att använda hemliga tvångsmedel och i vissa fall även preventiva tvångsmedel i förhållande till de föreslagna brotten. Regeringen har heller inga som helst förklaringar på hur man ska skydda individers demokratiska fri- och rättigheter i kampen mot terrorn.

Ett av de största problemen med terrorlagstiftningen är idén om att kunna förhindra potentiella terrorister att begå terrordåd genom att kartlägga människors åsikter. En framstående terrorism-expert som har lyft fram problemen med begreppet “radikalisering” är John Horgan, chef för Internationella Centrum för studier av terrorism vid Pennsylvania State University. Han citeras i rapporten A decade lost: Rethinking radicalization and extremism där han säger att en överväldigande majoriteten av människor som håller radikala övertygelser ägnar sig inte åt våld. Och det finns santidigt ökande bevis för att människor som sysslar med terrorism inte nödvändigtvis håller radikala övertygelser.

Betyder det att vi inte ska lagföra personer som har begått kriminella handlingar överhuvudtaget? Inte alls. Det går alltså att dömas för folkrättsbrott idag. Handlingar som bryter mot folkrätten kan bl.a. vara anfall mot civila, tortyr, deltagande i planering, inledning och förandet av anfallskrig och slavarbete. I år nämligen dömde Södertörns tingsrätt en man för att ha begått folkrättsbrott i Syrien.

Den svenska regeringen tar till metoder som distanserar sig från vad som kännetecknar Sverige som en sann demokratisk och liberal rättsstat – utan att för den skull lyckas förhindra terrordåd. Istället tar vi ett jättekliv mot ett Orwellskt samhälle där framförallt unga svenska muslimer riskerar att bli ytterligare misstänkliggjorda i en post 9/11 värld.

Rashid Musa
Förbundsordförande för Sveriges unga muslimer