Cariz Malekian, gästskribent på Kultwatch, har läst Alexander Salzbergers roman Kicktorsken, som gavs ut på Bookmark förlag år 2017. Genom att varva mellan barnet och den vuxne Alexander får läsaren svart på vitt en inblick i hur den påfrestande uppväxten med missbrukande föräldrar, socioekonomisk utsatthet och svek kom att prägla det vuxna jaget.

Åttaåriga Alexander i den mäktiga romanen Kicktorsken växer upp i Stockholmsförorten Vällingby med flera drömmar. En av dem är att bli fotbollsspelare och en annan är att hans missbrukande föräldrar ska sluta dricka och för en gångs skull vara nyktra nog att skjutsa honom till fotbollsträningen. Han har också en dröm om att hitta sin biologiska marockanska pappa. Barnet Alexander vill lära känna sin riktiga pappa och därigenom förstå vem han själv är. Den bilden förändras när Alexander blir äldre och iställer börjar söka efter svar. Svar på varför pappan aldrig sökte upp honom och skyddade honom från hans alkoholberoende mamma och styvpappa, lögnerna, bristen på mat och våldet. Och känslan av att vara oönskad.

Alexander Salzberger är 33 årig manusförfattare, komiker och skådespelare på Dramaten. I november 2017 gavs den hyllande monologen Kicktorsken, som hade urpremiär på Backa Teater 2013, ut i bokform på Bookmark förlag. I romanen skildras Alexanders barndom som en kamp att  hålla huvudet över vattenytan i ett liv full med besvikelser. Dessa kapitel alterneras med den vuxne Alexanders liv och tankar som utformats till ett medvetet dubbelliv för att hålla det obekräftade barnet inom sig i schack.

Trots den genomgående vemodiga bilden finns en återkommande ironisk röst, vilket får en som läsare att flertalet gånger skratta till.

Genom att varva mellan barnet och den vuxne Alexander får man svart på vitt en inblick i hur den påfrestande uppväxten med missbrukande föräldrar, socioekonomisk utsatthet och svek kom att prägla det vuxna jaget. Jakten efter att känna samhörighet och en ständig kamp att dämpa smärtorna från spåren av barndomen är som en överhängande skugga genom hela romanen. Alexander är i ständig flykt från situationer som påminner om sin barndom. Ångesten som väcks och kaoset som uppstår då han stöter på dessa minnen dämpas antingen med droger, alkohol eller intensiva monologer i Alexanders tankar.

Trots den genomgående vemodiga bilden finns en återkommande ironisk röst, vilket får en som läsare att flertalet gånger skratta till. Författaren tillåter en form av mörk komik ta plats trots misären och kaoset som råder i Alexanders liv. Det tillåter en att andas ut mellan kapitlen.

Alexanders uppväxt med omständigheter som är ovärdiga är tyvärr verkligheten för många barn idag. Det författaren till och från fokuserar strålkastarna på är den nyanserade bilden av omvärlden man får av en sådan uppväxt. Drivkraften blir också starkare att uppnå sina drömmar då man redan har sett hur det kan bli om man misslyckas. När Alexander kommer in på Scenskolan är revanschen ett faktum. Drivet och viljan att bevisa för andra och bejakas är skrivet med en intensitet som berör. Kicktorsken ger identitet till barnen vars drömmar blev deras vägledning och räddning.

Kicktorsken av Alexander Salzberger, Bookmark förlag 2017

Bilden föreställer Alexander Salzberger stående på en teaterscen med ena näven i luften, under monologen Kicktorsken på Dramaten år 2014.

Fotograf Ola Kjelbye