Tänker tanken ut

om mig och min barnfria vän

Vi åker till Paris, till Stockholm

fria att förevigtvara i natten

våra kvällar behöver aldrig ta slut

Vi kan ge oss åt

texten,

samtalet,

resan,

stillheten,

tanken

detta överflöd

vi kan stänga dörren och låta disken dö

vi slipper bli avbrutna, vingklippta

ändå ses vi som påvra

Hur då?

Du hade inte åkt till Paris

Jag smakar på det

Jag kämpar redan för att ens läsa en snudd på allt jag vill,

skriva en mening av alla jag vill

få några stunder ute i världen av alla jag vill

Du hade inte åkt till Paris

Jag vet inte varför Simone, Mavis, Emily inte skrev mer om det

om de ens såg det som ett avkall

jag ser det inte så

Jag väljer inte ord framför barn

jag bara säger: att skriva får mig att längta ut ur sömnen

upp till nästa dag

Jag förstår inte bortönskan av möjligheter

tanken om halvheten

vad det är som ska fyllas ut

Familjebilden

som en butikskedja ungefär ett mode

ungefär samma överallt

Och vi förväntas köpa det

Reducera oss själva till repetition

Jag har ingen drift att befruktas

att vara dräktig

att ge mig åt ett barn som inte ens finns

lika galet för mig som mitt begär är för den som har den driften, säkert

Skillnaden är att jag aldrig hör min sanning

Du hade inte åkt till Paris

Jag skulle vilja ha era berättelser systrar

jag vill höra om era resor, passioner, drömmar och förebilder

Jag respekterar er som drevs av barnönskan,

er som blev gravida lite på måfå

er som äntligen fick mening med livet

… alla er, men er har jag hört hört hört

Nu vill jag höra oss andra ett tag

Du hade inte åkt till Paris

Detta att jag ens behöver skriva den här texten

Att någon ser mig stint i ögonen och säger

Du hade inte åkt till Paris

Att det är en kamp att gå rakryggig,

fulländad, i icke-moderskapets nakenhet

min enda kvinnokamp

Att min värsta motståndare är just modern

vars frihet jag övertagit

hennes krav på en väg för mig som inte är min

en fantasilös idé om lyckans definition

Du hade inte åkt till Paris

Och jag är rädd att kanske såra, trampa folk på fötter

föräldrafötter

men

jag måste ha rätt att uttala mig om marginalen

Du hade inte åkt till Paris

Någon av mina föräldravänner snuddar någon gång vid min lycka

att jag är fri

kanske är den uppenbar,

friheten-lyckan

så som deras

barnet-lyckan

Och jag skriver onödigheter

Men ibland undrar jag om inte min lycka är lika dold som föräldrars olycka

Du hade inte åkt till Paris

Så fram med sorgen över vad ni går miste om

det betyder inte att ni ångrar ert liv som det är

det betyder bara att ni är fria

att vi utvidgar bilden

den enfaldiga bilden av vad ett komplett och lyckligt liv är

att vi ser igenom de obligatoriska milstolparna

att vi tänker större än så

att vi låter kronologin vara

Jag vill en friare tanke för våra döttrar

Att vara icke-mor ska vara ett lika synligt alternativ

en lika lyckoinbäddad vision

ett lika skimrande liv

Först då stämmer det

Det ska inte behöva kännas som att man går mot ett tabu

när man yttrar sin natur

vi har olika drifter, c’est tout

Du hade inte åkt till Paris

Och det ska kanske sägas att jag inte säger att jag aldrig kommer att bli förälder

Jag vill bara säga att barn är som fotboll, som skidåkning, som curling,

inget jag längtar efter, därmed inte sagt att jag skulle vägra

Jag vill kunna låta livet hända

utan att titta på kvinnoklockan

Du hade inte åkt till Paris

Jag vill ha förebilder jag med, speglar

vill inte att icke-längtan ska läsas som oförmögenhet eller kyla

Jag längtar, fast efter annat

och som jag föser bort katten som ställer sig i min text

skulle jag förmodligen göra med ett barn som störde i min mening

Du hade inte åkt till Paris

Jag åkte till Paris ja

precis som jag har åkt många gånger till många platser

Jag åker till Paris och jag är fri i Paris

ingen skuld ingen oro

jag ler mot solen och barnen som leker, skriver mina rader, leker med tanken att bosätta mig där, vet att jag skulle kunna, i morgon

solen skiner i mig

vi har alla vår lycka

jag vet att ni har er

kanske vet ni inte att jag har min

kanske är det bara jag som har behov av att ta fram den ur osynligheten

Du hade inte åkt till Paris

Men det gjorde jag, jag åkte till Paris

för jag har axlat min mors frihet

jag bär den

ber att min rygg ska rätas

att jag inte ska hamna på dyra villospår

Du hade inte åkt till Paris

Och jag hade inte behövt komma hem