Det finns ideal i vårt samhälle kring att förhållanden som innefattar sexuella förbindelser och/eller romantiska känslor ska innefatta två personer. I tvåsamhetsnormen ingår det att dessa två personer bara ska ha sex med varandra och också att dessa allt eftersom förhållandet fortskrider även ska uppfylla andra ideal som att bo ihop, fira högtider ihop, umgås med varandras familjer, spendera semestrar tillsammans och få barn med varandra (och inte med någon annan) om någon/båda i förhållandet vill ha barn. Det är ett helt koncept med romantiska drömmar där delar av dessa eller allt samman inte passar alla människor i vårt samhälle med våra inneboende olikheter.

Begreppet ”fria relationer” myntades när RFSU Stockholms polygrupp bytte namn för att inkludera alla relationsformer och flytta fokus från flersamhet till att istället öka normmedvetenheten. Fria relationer är ett dynamiskt och tillåtande sätt att leva på där man känner efter vad man själv vill och med vem man vill och tillåter sin(a) partner(s) att göra detsamma. Oavsett om man väljer att leva utan partner helt, monogamt eller flersamt finns ett normmedvetet tänk som möjliggör det för dig att inte bara falla in i ett osynliggjort koncept för att det är ”så det går till”. Vi finner det ointressant om människor har noll, en, två eller tio partners/älskare/kk (och vad man har för stunden är inte alltid lika med vad man vill ha och vad man vill ha kan variera över tid). Det finns flersamma relationer som präglas av strikta regler och kontrollbehov; alla flersamma relationer är inte lika med fria relationer.

När vi blir tillsammans med någon i en romantisk relation uttrycker vi oss i stil med att vi är beredda att offra sexuella/intima möten med andra till förmån att få bygga en nära relation med vår partner. Vissa påstår att de inte längre attraheras av andra människor längre (detta stämmer kanske i förälskelsefasen, men jag tror att det är väldigt få det stämmer för i längden). Det vi aldrig frågar oss är varför vi förväntas offra intimitet och sex med andra för att få bygga relation med en person. Svaret lyder: svartsjuka. Varken du eller din partner vill uppleva den känslan. När du känner dig svartsjuk drar du slutsatsen att din partner har utsatt dig för detta. Till följd måste partnern ändra sitt beteende. Detta kan i vissa relationer gå väldigt långt till den grad att partnern/du själv inte längre tillåts spana in andra personer, inte ha kontakt med tidigare vänner/ex som ses som ett hot för relationen, inte får ha sin mail privat etcetera.

I fria relationer vänder man på steken. Om din partner gör någonting som får dig att känna svartsjuka lägger du inte över ansvaret på partnern utan tar på dig det själv. Du ser att din svartsjuka handlar om din egen otrygghet och dina rädslor för att bli övergiven, att vara otillräcklig eller att inte vara älskad. Du kommunicerar med din partner om din svartsjuka utifrån perspektivet vad du kan göra och hur din partner kan stötta dig för att möta de känslorna utan att lägga över skulden för dem på partnern. Grundtanken är att du är fri att äga din sexualitet och ditt känsloliv och uttrycka detta till vem du vill när du känner för det och att det är din partner också. Vad du vill och vad din partner vill kan vara olika. Även om du endast vill vara sexuell/romantisk med din partner kanske hen fortfarande vill vara det med flera. Du försöker inte kontrollera partnern. Självklart kan du göra slut om ni av olika anledningar inte är kompatibla, men det är någonting annat än att göra slut för att partnern inte tillåter sig kontrolleras av dina svartsjukebehov.

Är det så lätt då? Nej. En del människor uppger att de aldrig känner svartsjuka (lyckostar), men för alla oss andra krävs det övning. Det är väldigt svårt att hantera svartsjuka, då vi är ovana vid att tänka på sättet att det ens är något vi ska lära oss att hantera och därför är det lämpligast att ta det stegvis. Även om man förstår saker och ting intellektuellt kan man ändå reagera irrationellt i situationer som triggar ens känslomässiga sår. Men som många har upptäckt är det inte så himla lätt att leva ett konventionellt liv heller. Svartsjuka uppstår oavsett och känslor av att vara otrygg har skapats tidigare i livet än i det pågående förhållandet. Oavsett relationsform finns det aldrig garantier för att relationen kommer att hålla, eller i alla fall inte att partnern kommer fortsätta att vara kärleksfull med en vilja att möta ens behov.

Jag vill avsluta detta inlägg med att efter allt prat om svartsjuka säga några fina saker med fria relationsformer. Kommunikationen är mer ärlig och transparent än någonsin. Ingen tanke eller känsla är förbjuden. Det gör det lätt att acceptera, bejaka och älska sig själv. Vidare skapar det trygghet. Dina relationer blir mindre sårbara när de inte riskerar att ta slut bara för att du känner attraktion för någon annan. Du är inte kvävd och du slipper fundera kring om gräset är grönare på andra sidan då du faktiskt är fri att beta på båda sidor hagen. Olika människor kan tillfredsställa olika behov hos en. Det skapar variation. Har du haft ett intressant möte med en person smittar den energin vidare till nästa person. Relationerna tillför på så sätt energi till varandra och blir inte på bekostnad av varandra.

Padma Schrewelius är journalistikstuderande med sexologisk kompetens. Padma driver bloggen sexochsamhalle.com och är aktiv i Fria Relationer i RFSU Stockholm med att hålla i samtalsgrupp. Hon håller kurser om tvåsamhetsnormen och svartsjuka tillsammans med Sofie Lyhammar. Om ni vill veta mer om RFSUs arbete kring Fria Relationer kan ni maila till friarelationer@rfsu.se.