Den 9 november hålls manifestationer till minne av den så kallade Kristallnatten runt om i landet. Men majoriteten av dessa osynliggör, medvetet eller ej, dagens antisemitism. Det är ovärdigt och skrämmande, menar nätverket Rörelse mot antisemitism.

Natten mellan den 9 och 10 november 1938 brändes och förstördes över 1 400 synagogor och bönehus, omkring 7 500 judiska butiker och även bostäder vandaliserades, 400 judar mördades och 30 000 judiska män skickades till koncentrationsläger. Nazisterna kallade det Kristallnatten, vi föredrar benämningen Novemberpogromen, vilket var en flera dagar lång pogrom riktad mot judar. Nu på måndag hålls en rad minnesmanifestationer på orter runt om i Sverige. Vi har tittat på eventsidorna på Facebook för 21 av dessa. Flera är rena minnesstunder, men majoriteten fokuserar både på att minnas och på att ta ställning för nutida offer för rasism.

Att ta ställning och agera mot rasistiska strukturer och tendenser i dagens samhälle är en självklarhet. Att inte göra det innebär att inta rollen som åskådare. Vad som skrämmer oss är dock oförståelsen för, och osynliggörandet av, judars samtida utsatthet. Av 21 olika events nämner 14 av dessa nutida rasism, men endast på 2 av dessa (Helsingborg och Göteborg) nämns nutida antisemitism, attacker riktade mot judar och judars utsatthet i dagsläget.

Exempelvis i Stockholm arrangeras en manifestation med namnet “Då: Kristallnatten – Nu: Brandattentat” och i beskrivningarna av de olika eventen och i kommentarsfälten sägs det, uttryckligen eller inte, att förtryck av judar inte längre finns. Om detta kritiseras är det vanligt att en rad olika härskartekniker följer: man förlöjligas, kommentarerna tas bort, man blir mistänkliggjord. Det finns en genomgående tematik och jargong inom den antirasistiska rörelsen om att antisemitism och hat mot judar är något som fanns då, inte nu. Andra former av rasism (exempelvis antimuslimism, antiziganism och afrofobi) finns nu – medan antisemitism ses som förlegat. Och om det nu godtas som samtida, är det enbart högerextremister och de med “benägenhet för konspirationsteorier” som sysslar med det. När antisemitism upprepande omnämns som något som bara fanns i dåtid blir det en myt som förhindrar agerande mot nutidens antisemitism.

Till er som tror att detta stämmer kommer här några exempel på den nutida antisemitismen:

• angreppet mot en judisk skola i Toulouse 2012, då en lärare och tre barn mördades.
• attack mot judiska församlingen i Malmö, då knallskott och gatsten kastades mot synagogan 2012.
• attacken mot Judiska museet i Bryssel år 2014 då fyra personer dödades.
• talmannen Björn Söders (SD) uttalande 2014 om att judar inte är svenskar.
• att eleverna på den kommunala skolan Vasa Real i Stockholm, som har klasser med judisk profil, möttes av hakkors och annat nazistiskt klotter när de kom till skolan, förra året.
• att rabbinen i Malmö utsatts för upprepade attacker, som att få en glasflaska kastad mot huvudet. En dag utsattes han för fyra attacker inom loppet av två-tre timmar.
• attacken mot kosherbutiken i Paris, i januari i år, där fyra personer dödades.
• attacken mot synagoga i Köpenhamn där en judisk man sköts till döds, i februari i år.
• när 250 gravar skändades på en judisk begravningsplats i franska Alsace i februari i år, bland annat sprejades hakkors.
• de propalestinska manifestationer som spårat ur i Frankrike, där demonstranter slagit sönder judiskägda butiker och stormat synagogor.
• de 270 anmälningar om hatbrott med antisemitiska motiv som Brå sammanställt under 2014.
• alla de högerextrema sajter och forum i sociala medier som sprider antisemitiska konspirationsteorier och hat mot judar.
• alla de vänsterinriktade, som annars är så bra på att urskilja förtryck, som köpt dessa idéer och (åter)skapar och legitimerar dem.
• och sist, men inte minst: den vardagsrasism som drabbar judar, den som vi sällan anmäler: kränkande påhopp i sociala medier, i kollektivtrafiken och på arbetsplatser, att möta hakkors målade på sin dörr och bli utsatt för hatbrott i form av misshandel. Det är några av de saker som judar drabbats av senaste tiden. Det är också många av oss inte vågar vara öppna med den judiska identiteten, inte vågar ta på sig halsbandet med Davidsstjärnan, drar en luva över kippan så den inte ska synas eller låter bli att nämna att en är jude.

Vi kan förstå att man kan vilja använda Kristallnatten som (retoriskt) verktyg i kampen mot rasism, för att göra en poäng. Det blir dock fel när man inte bara osynliggör judars samtida utsatthet, utan även i en del fall gör det på bekostnad av judar.

Det finns en tendens hos icke-judiska européer att se Förintelsen som en “europeisk tragedi” snarare än en tragedi som drabbade specifika grupper (judar, romer, hbtq-personer, personer med funktionsvariationer m.fl.) och därmed någonting som kristna/sekulära européer har rätt att på olika sätt använda sig av, i detta fall som retoriskt kraftuttryck. Det är klart att det ska kunna diskuteras även av personer som inte är exempelvis judar eller romer, men Novemberpogromen, Förintelsen och andra trauman är inte allmängods att hantera på det sätt en själv finner passande. Detta är en appropriering, ett kidnappande, av en tragedi som skakat den judiska identiteten för generationer.

Det är inget fel att under årsdagen av Novemberpogromen manifestera mot andra former av rasism än antisemitism, tvärtom ser vi det som otroligt viktigt att ta avstånd från alla former av förtryck såsom antimuslimism, antiziganism, funkofobi, homofobi, sexism och transfobi. Men när rasismen mot judar, antisemitismen, glöms bort eller nonchaleras till och med på minnesdagen av Novemberpogromen är vi rädda för vart vi är på väg.

Jackie Mhitaryan

Elin Schwartz

John Martin Uhle

Emma Frost

Anette Björkman

Rikkert Hasselrot

Ann Camara

Shelly Ravid

Björn Isberg

Katarina Warman

Marianne Akkari

Dalida Chomille Bollig

Anna Nordén

Rörelse mot antisemitism​

Foto: Quinn Dombrowski