Kultwatch börjar med en ordenkät och först ut att svara är Unni Drougge.

Vad skriver du?

– Nyligen klar med en roman som skildrar den manliga koloniseringen av kvinnors kroppar och vilka följder det kan ge, med utgångspunkt från en mor- och dotterrelation. Skissar för närvarande upp planer för en pjäs om vänsterrörelsen till vilken jag alltid haft ett komplicerat kärleksförhållande.

Är det inte ensamt att sitta och skriva?

– Skrivandet bygger på en stor förmåga till självhushållning vad gäller mänsklig samvaro. Relationen till berättelsen är så pass intensiv att den övertrumfar behovet av annat sällskap. Men utan verkliga relationer skulle å andra sidan inget stoff till författandet bli till. Ensamheten uppstår snarare i det ögonblick då utomstående bedömningar ska avgöra ens värde på en marknad. Och då övergår ensamheten till nåt betydligt värre: utsatthet.

Drömmer du i bilder eller ord?

– Mina drömmar är som surrealistiska kortfilmer där orden är laddade med symbolik, antar att det gäller de flesta. Men under ansträngande skrivperioder kan jag drömma om hur jag brottas med formuleringar.

Hur stor betydelse tror du att språket har för att vi ska kunna nå sanningen?

– Idag har språkets sprängkraft blivit så urladdad av självhjälpsindustrin och den politiska offentligheten att jag börjar undra om bara poesin återstår för att förmedla en sanning. Men Ladivine av Marie Ndiaye öppnade en ny och djupare sanning om det söndertuggade temat ursprung, klass och skam. Det var språkets förtjänst.

Finns det någon moral i ditt skrivande? Om ja, på vilket sätt?

– Att sätta moraliska gränser för skrivandet är opportunistiskt och strängt omoraliskt.

Vem skriver du för?

– Alla som känner sig udda. Jag har också en soft spot för unga tjejer, som alltid backat upp mig och som konstigt nog gör det än, fastän det måste ha varit deras mammor som var mina ursprungliga unga läsare.

Varför skriver du de texter du skriver?

– Jag upptäcker en spricka i konsensusspegeln, studerar den och ser en alternativ berättelse jag inte kan motstå.

Har du haft ångest för något du har skrivit? Isåfall, vad och varför?

– Bortsett från den ångest som alltid ingår i själva överlämnandet kände jag extra mycket vånda inför den självbiografiska romanen Boven i mitt drama kallas Kärlek. Dels för att jag exponerade min egen sårbarhet innan såren hunnit läka, dels för att jag visste att boken skulle ge mig mäktiga fiender som förstod exakt var de skulle hugga.

Vem vill du ska besvara denna enkät?

Aase Berg!

Unni Drougge Begick debut 1994 med punkromanen Jag, jag, jag! Har sen dess kommit ut med ett dussin skönlitterära verk. Skriver också dramatik samt krönikor och texter åt diverse publikationer.

Fotograf: Severus Tenenbaum