Hej!

Jag söker någon afrosvensk (som pratar svenska) och som bott eller bor i USA!

Vore tacksam för hjälp snarast!

Sänd mig namn och kontaktuppgifter.

Hälsningar

***** **********

Reporter

Sveriges Radio

Det här är ett mejl vi på Kultwatch mottog från en reporter på Sveriges Radio (SR) i förra veckan. Till att börja med vill vi kommentera formuleringen i mejlet: en afrosvensk ”som pratar svenska”? Skulle detta vara något tillräckligt ovanligt för att behöva nämnas? Nästa fråga som uppstår är varför vi skulle vilja förmedla en kontakt utan att känna till vad det rör sig om? Vi förväntar oss mer av en professionell journalist, åtminstone en förklaring till varför det inte går att nämna vad ärendet rör sig om. Förövrigt skulle det vara önskvärt att imperativet i sista raden skippades.

Vi vill lyfta problemet som vi anser att Sveriges Radio har med representation, vilket bland annat lyfts av Tankesmedjan i P3, då specifikt om bristen på representation bland utrikeskorrespondenterna. En ytterligare aspekt är problemet med gratisarbete. För en del kanske det är otydligt vad detta har att göra med mejlet som vi fått, och andra kanske inte anser eller tror att det finns ett problem med representation på SR. Vi hoppas att ni efter att ni läst denna text fått tydliga svar på eventuella tvivel eller frågor.

Under våren gjorde Anaïs Iriarte och Hanna Eriksson Wiita som kandidatuppsats en studie vid Södertörns Högskola som heter ”Den kommersiella mångfalden – En kvantitativ undersökning av mångfalden hos Sveriges Radios externa produktionsbolag”. Fler studier har gjorts på området mångfald i medier, vilka alla visar på en underrepresentation av icke-vita svenskar bland personalen. Denna studie tar dock upp ytterligare ett intressant faktum, nämligen att privata produktionsbolag som är underleverantörer till SR i snitt faktiskt är bättre än SR:s egna produktionslag vad gäller antal medarbetare med ”utlandsklingande namn”. Detta är extra intressant då SR har ett mångfaldsuppdrag, vilket deras underleverantörer inte har. Det bör också tilläggas att inte någon av vd:arna på de 10 produktionsbolagen hade ”utlandsklingande namn”.

Hur illa är det egentligen?

Under förra året hade 27,96 procent av befolkningen i Sverige utländsk bakgrund. Procentandelen personal med utländsk bakgrund på de externa produktionsbolagen var 14,79. Hur var det med SR då? Var deras produktionslag bara snäppet sämre? Nej, där var motsvarande siffra endast 9,83 procent, alltså cirka en tredjedel utav vad det borde vara. Detta innebär alltså att hela 90,17 procent av medarbetarna på SR är vita svenskar, och därmed är vita svenskar överrepresenterade med 18,13 procent. Det är därmed rimligt att hävda att det sker en positiv diskriminering av vita svenskar.

Överlag är representationen av icke-vita inom hela Public Service undermålig. Dels visar studier det, dels har vissa av oss själva kunnat observera detta som tidigare medarbetare eller i kontakt med Public Service. Det kan göras mer för att förbättra situationen.

När Fatima och Sara var med i Gomorron Sverige var de tydliga med att Kultwatch vill sudda ut gränser mellan vad som räknas som “fin”- respektive “ful”- kultur.  Det var vi redan från början  i vår första artikel där vi skriver varför vi startar plattformen. Trots detta blev titeln på klippet från deras medverkan: “Kultwatch vill bredda samtalet om kultur och också inkludera fulkulturen”. Vi mailade och bad dem korrigera utan att få någon respons. Vidare satt kulturpanelen någon vecka innan och fällde förminskande kommentarer om vår plattform. Det är bra att vi själva fick medverka och förklara vad Kultwatch är för något, då kulturpanelen helt klart misslyckades. 

När Alex nämnde vad han uppfattade vara en väldigt dålig representation på SVT Göteborg i ett samtal med den då nytillträdda chefen på SVT Göteborg, Ylva M. Andersson, fick han mothugg från några journalister på Uppdrag Granskning, som med sig själva som referenser menade att representationen visst var bra. Samtidigt vill en del gärna ge SR en klapp på axeln. Medievärldens chefsredaktör, Axel Andén, lovordade i oktober SR för deras mångfaldsarbete, men “glömde” att nämna exakt hur illa det ser ut. Gissningsvis så är dock Andén inne på en del av lösningen, och det är att företag måste bli bättre på att ta in icke-vita på chefsposter.

Konsekvenserna av hur det ser ut idag är många, och utöver det så blir bristen på representation inom journalistkåren och mångfald bland rösterna som hörs i media överlag, ännu mer problematisk när ett rasistiskt parti får sprida lögner och rasistisk propaganda på bästa sändningstid, vilket Somar Al Naher påpekade i Aftonbladet i söndags.

Mejlet vi fick är en av dessa konsekvenser.

Denna typ av förfrågan är inte ovanlig, vi har hört liknande berättelser från många vänner i branschen. De mjölkas av journalister på den kompetens som dessa saknar, utan att få varken cred eller lön för mödan. Förutom att mejlet tyder på en kompetensbrist hos SR:s reportrar, så förväntas alltså vi på Kultwatch och andra som inte jobbar för SR att fylla den kompetensluckan. Och vi förväntas dessutom göra det gratis.

Vi skulle enkelt kunna sätta reportern i kontakt med mer än tio personer som stämmer in på reportens förfrågan. Den relevanta frågan här är dock varför en reporter på SR vänder sig till en extern kulturplattform, och varför vi ska jobba gratis åt SR? Vårt råd är att SR anställer journalister som besitter rätt kompetens för det arbete de förväntas utföra, det vill säga att de förändrar sin kompetensvärdering i rekryteringsprocessen. Annars finns risken att diskriminering till fördel för vita svenskar fortlöper. Att Public Service bör vara måna över att se över hur väl de håller sitt löfte till publiken borde inte behöva påpekas.

/Kultwatch