Finska och svenska universitet tillsammans håller en heldagskonferens på Tensta Konsthall, i morgon fredag den 21 september, om höghusförortens plats i litteraturen och kulturen.
När höghusförorterna byggdes under den andra halvan av 1900-talet blev de redan från början ofta framställda som dystopier i samhällsdebatten, segregerade, maskinlika och fyllda med fattigdom. I många länder har förorter rivits eller lyxrenoverats, och förorten som form ges skulden för en rad samhällsproblem. Samtidigt har en djupgående strukturellt rasistisk ådra skapat bilden av förorter som farliga platser där det folkfrämmande, skrämmande inkräktar i samhället.
Höghusförorter hamnar i det som marxister kallar ”periferin” – ställen långt utanför maktens centrum. De syns inte (annat än som stereotyper och myter) för människorna med makt. Men det gör också att de kan arbeta i skymundan och skapa nya former av urban, kreol kultur, öppna mot andra idéer och värderingar, och rucka på maktens säkra centrum.
Det finns en konstant spänning mellan förortens eget skapande och berättelse om sig själv å ena sidan, och alla stereotypa beskrivningar å andra sidan. Nånstans i det utbytet och den konflikten finns samhällets och litteraturens berättelser om förorten, och det är där konferensen hittar sina ämnen. Bland annat kommer forskare prata om falsk ”realism”, om mytbilder om betongförorten, om hur förorten blir till symbol i ungdomskulturen och mycket annat.
Samtidigt – och det måste man ha klart för sig – är det här en bild av periferin som kommer från just maktens centrum, en akademisk elit av forskare på universiteten. Alla som håller i föredragen är vita majoritetseuropéer. Man kan undra hur en heldagskonferens om höghusförorten i litteraturen hade sett ut om det hade varit förortsborna själva som organiserade den? Det kanske är läge att gå dit och ställa tunga frågor…
Symposium: Storskaliga bostadsområden som produktiv plats i litteratur och kultur, 21 september 10-17:30, Tensta Konsthall, Taxingegränd 10, Spånga
