Samira Ariadad reflekterar över varför vissa bilder och texter bryter genom myllret och leder till handling.

I brist på existerande närvaro, gärna en vardaglig närvaro (av människors livsvillkor), av visioner och politisk vilja är det bilder som triggar känslor, väcker frågor, skapar handling. Känslor som senare kan förenas med visioner eller politisk vilja, men inte nödvändigtvis. Precis som att vissa texter bryter igenom och kan bidra till ilska eller eftertanke, gör de ännu mer så ackompanjerade av bilderna, dock är det de ger upphov till mer flyktiga. För så länge den visuella påminnelsen behöver vara närvarande för ett agerande försvinner handlingen när bilderna försinner från nyhetsflödet och medierna. Så länge närvaro, visioner och politisk vilja och analys, ja helt enkelt ideologi och praktik, inte gror ur den ursprungliga handlingskraften som förenades, växte och spred sig tillsammans med bilderna, så är handlingarna korta, akuta och kommer tyna bort hos den större massan medan ett fåtal fortsätter, nu igen utan resurser, händer och förenade handlingar.

Samtidigt är människorna i det akuta behovet så berövade av “rätt”, frihet, av mänsklig status, (detta humanister så gärna pratar om men sällan tar/agerar konsekvenserna av, och som blir målet istället för utgångspunkten- ja tänk så mycket vi kan vara om mänskligt värde är förutsättningen vi utgår ifrån) att den lilla rätt som ges dem från någon som anses ha makt och legitimitet hyllas, åh du ödmjuka moder, tack! Människor som inte behandlats som människor har inte råd att ifrågasätta att det de får anses “gåvor” eller “gästfrihet”, att det de får är tillfälligt eller gjort i populistisk anda, eller att den som talade talar med kluven tunga för den samtidigt i så många andra sammanhang varit med och skapat de murar den nu skapar små hål i och säger välkommen igenom, just ni, utvalda. Varför de hyllas vidare av andra är just utifrån denna grund av brist, av kapitalistisk realism.

Taket ovanför vår tankevärld är så rigid och samtidigt genomskinlig likt glas att vi sällan ens tänker att vi kan eller bör flyga högt till det, spräcka det, ovanför det och enbart så betrakta problemens helhet: den politiska visionen och samtidigt utgångspunkten är detta givna – förutsättningen för reell jämlikhet är gränsfrihet och total resursutjämning, och denna cirkel ska ersätta och motverka rundgången av att vissa människors livsvillkor betraktas igen som problem som ska lösas med andra akuta tillfälliga gåvor.

Samira Ariadad är frilansskribent, förlagsekreterare på Kolik Förlag och del av redaktionskollektivet Brand. Är just nu även aktuell som föreläsare på kursen Critical Habitats på Kungliga Konsthögskolan samt som samtalsledare på ABF Rinkebys filosofikaféer.