Nadja Awad, ordförande för antidiskrimineringsbyrån Örebro Rättighetscenter, anordnade häromdagen tillsammans med Örebro för alla en demonstration mot Europas murar och den inhumana flyktingpolitiken. Här följer hennes tal i sin helhet.

Just nu flyr människor från krig, förtryck, fattigdom, tortyr, och politisk korruption. Fler än någonsin flyr över Medelhavet. Med djup desperation flyr människor över landskap i förfärliga förhållanden för att nå olika delar av Europa. Detta leder även till att en stor del människor dör under den brutala flykten på väg till sin slutdestination, med undernärda barn och gravida kvinnor utan läkarvård.

Europas politiker diskuterar lösningar: flera lagliga vägar in i Europa för att söka asyl. EU:s länder måste ta ansvar för en gemensam human flyktingpolitik. Men mest av allt behövs det politiska lösningar på de konflikter som människor flyr ifrån. Dessa lösningar är jätteviktiga att diskutera om, men om de inte verkställs förblir åtgärdsprogrammen lönlösa.

Vad som vi däremot behöver prata om är anledningen till varför människor i grund och botten tvingas fly och varför dessa människor som flyr blir i sin tur skuldbelagda för att vara välfärdsdödare, potentiella terrorister och dåliga föräldrar, och varför dessa människor i senare tur får hjälp när det är försent. Anledningen är människosyn. Föreställningar vi människor har om varandra. För säger inte det något om oss att vi människor endast reagerade, på riktigt, över flyktingkrisen när denna kris har pågått i flera år, när vi såg en bild på 3 åriga Alan Kurdi:s döda kropp uppspolad på en strand i Turkiet. Jag frågar: varför krävdes det en bild för att väcka våra explosiva reaktioner? Är människan så mekanisk att vi inte kan känna vid andra människors elände och misär om inte vi har det kastat i våra ansikten? Behöver vi en massiv mediaspridning av bilder på döda människors kroppar för att vi ska känna något och för att vi ska reagera samt agera?

Normaliseringsprocessen sker i takt av att vi vittnar främst kroppar, som inte påminner oss om den vanliga européns, bli reducerade till siffror och statistik, till objekt istället för subjekt och slutligen till ett mått för lönsamhet, till att helt enkelt bli avhumaniserade är en anledning till varför människor började reagera så sent. Vi är vana vid att se dessa kroppar uppradade och livlösa, om inte så ser vi dem som problem eller genom profiterande ögon.

Europas flyktingpolitik är en spegling av denna människosyn. En gräns har blivit dragen i sanden och politiker säger att här är vi och där är ni. På ena sidan ser vi materiellt överflöd, mänskliga rättigheter och säkerhet men på andra sidan ser vi krig, svält och fattigdom. Omedelbart kommer icke-européer vilja korsa gränsen. Europas flyktingpolitik satte då upp murar, taggtrådar och poliser. När väl människor har kommit förbi dessa murar, taggtrådar och poliser möter de problematiska lagstiftande akter: Dublinförordningen – enligt den får man som asylsökande inte välja vilket EU- land som ska pröva ens asylsökande. Detta kan komma att innebära att flyktingar som vill ta sig till Sverige istället får asyl i ett annat EU-land och kan tvångsdeporteras till länder där högerextremistiska partier har en framgång. Alltså har inte människor som flyr till Europa lika stor rätt till självbestämmande och när europeiska länder beslutar att hjälpa så ska det vara på deras villkor utan att flyktingar ska få säga till om hur deras framtidssituation ska se ut. Så när väl Europa släpper in människor, får inte ens de diktera sina egna liv. Ifall denna förfärliga människosyn genomsyrar politiken, är det inte heller en tillfällighet att denna människosyn har förts ner till medborgarnivå som bär på denna avhumaniserade synen om flyktingar för vi är en produkt av politiken och politiken genomsyrar alla ekonomiska, politiska, sociala aspekter i våra liv. 

Därför vädjar jag till er att se bortom denna problematiska människosyn Europas flyktingpolitik vill propagera för. Rannsaka människosynen som egentligen önskar för en ökad polarisering i vårt samhälle. En ökad andrefiering där den vanliga europeiska kroppen sätts över den icke-europeiska kroppen och där den icke-europeiska kroppen ser som något främmande, hotfullt, läskigt, och icke-välkommande. Detta när denna kropp egentligen inte skiljer sig alls ifrån alla andra människokroppar om vi avklär kroppen ifrån alla strukturer i samhället som säger att den gör.

Nadja Awad är ordförande för antidiskrimineringsbyrån Örebro Rättighetscenter samt är jag cirkelledare för en separatistisk studiecirkel för personer som blir rasifierade som kallas för Motmakten. Hon anordnade häromdagen tillsammans med Örebro för alla en demonstration mot Europas murar och den inhumana flyktingpolitiken.