Jag är en Tensta-katt

Kära kattdamer och kattherrar, den här berättelsen är för er. Jag är en utekatt, jag har inget namn jag vill ha, och jag bor i Tensta. Människor kallar Tensta för ”förorten” men jag kallar det för kattparadis. Ni kanske tror att jag är en Gangster-katt nu med tanke på var jag bor, men jag gör er nog besvikna, jag är bara en välutbildad katt. Jag har inte alltid bott här i Tensta, min förra ”ägare” som var en gammal dam, (hon luktade gammalt i alla fall), bodde på Thorlidsplan. Jag vet hur löjligt det låter med ”ägare” men det är vad människor tror. De tror på fullt allvar att de äger oss. Skratta gott ni, men skatta inte så hårt att ni spottar hår.

Ni kanske är lite nyfikna på vad jag har blivit kallad av människor. Min nuvarande ägare kallar mig för ”Kisse-Misse”, aldrig i livet att jag ska reagera på det där okreativa namnet, det låter ju hur töntigt som helst. Min förra kattägare var ännu värre, hon hade inte tillräckligt med hjärnceller för att komma på något namn för mig, så hon kallade mig ”Katt”. Om jag fick välja namn så skulle jag nog heta Black Beauty, efter den vackra svarta hästen i en klassikerbok som människor brukar läsa. Jag har ett par vita fläckar här och där på min päls men namnet skulle definitivt passa mig då jag sannerligen är en skönhet.

Här i Tensta är det chill. Det finns inte många som går runt med hundar. Vad det beror på är inte så underligt om man har förståelse för religion och kultur, så som jag har förstås. Familjen jag bor hos är muslimer, och enligt muslimer är hundar smutsiga djur. Om oss katter har de ingen nämnvärd åsikt. Det känns bra att min ärkefiende anses vara smutsig av nästan en tredjedel av människobefolkningen. Människor gillar inte att man generaliserar för mycket, då heter det att man ”dra alla över en kam”, men vi är ju inte människor så vad spelar det för roll? Det är nog en brist på religiös mångfaldighet i området jag bor, väldigt många är muslimer vilket gör Tensta till ett kattparadis så klart. Här kan man njuta av en morgonpromenad utan att höra en massa hundar skälla. Dessutom finns det ingen brist på utländska kulturer i detta område, så om ni vill ha en exotisk ägare så är det bara att komma hit. Jag har nog inte sett så mycket av världen, men jag måste tala om för er att Thorlidsplan var inget bra kattställe. Jag var tvungen att stanna hemma på morgonen för då var människor ute och gick med sina hundar som urinerar över allt. Så småningom tröttande jag på att försöka undvika hundar så jag stannade hemma med den gamla tanten som var så ensam att hon köpte oss, men insåg snabbt att det var för jobbigt att ta hand om mig och min bror. Ja, jag hade en bror, men nu är han inte med mig längre. Jag antar att det händer oss alla. Människor tror det är helt okej att separera oss från varandra. Tänk om vi kidnappade deras bebisar och sprang iväg med dem? Då kanske de förstår hur vi känner. Om någon vild kattdam eller kattherre läser detta så vill jag varna er. Om ni verkligen värdesätter er förökningsförmåga så fortsätt att vara vilda, för om man är för nära människor så förlorar man den.

Jag har som sagt inte sett mycket av världen men jag berättar gärna om det jag har sett. Här finns det en massa röda byggnader, och en massa gula. Själv bor jag i en gul byggnad, om det inte vore för att jag är så uppmärksam när jag är ute och går så skulle jag definitivt hamna hos en granne. Här kör man bil som galningar, en av mina vänner blev överkörd nästan ett år sen, men folk dör och livet fortsätter. Så om ni är ute efter ett lugnt ställe så är Tensta inget för er. Här är det människor överallt. En gång om året så är det så fullt med människor att det är ingen idé att ta någon promenad. Sådana tider kallas för ”Tensta marknad”. Det brukar lukta gott, men man vill ju inte riskera livet för en liten kebab-bit.

Människor här kan skaffa sig upp till två människokullar. På Thorlidsplan så skaffar man sig en halv människokull eller ingen alls. Man ska nog inte komma till Tensta om man har människobarnfobi. Familjen jag bor hos har 5 människobarn vilket är en aning jobbigt om man inte gillar att bli klappad hela tiden. Jag gillar Tensta, jag gillar när människor luktar olika. Människor brukar kalla sådana områden för ”mångkulturella”, så om ni någonsin hör dem säga ordet, glöm inte att spinna för då kanske ni får komma hit och hälsa på. Maten luktar olika från hus till hus, ibland luktar det starkt, då är det ett ”pakistanskt” eller ”indiskt” hushåll. I ett ”somaliskt” hushåll så luktar det Injera ibland. Det är faktiskt en ”etiopisk” maträtt som min ägare har smakat på men den förknippas med det somaliskaköket. Mitt hushåll är ”arabiskt”, men maten de äter luktar ”italienskt”, ”svenskt”, ”asiatiskt” och sällan ”arabiskt”. Jag förstår mig inte på människor, de kallar sig själva för saker och ting för att göra skillnad mellan sig och andra, men de är ju alla människor, de luktar annorlunda, men ingen luktar mindre gott än den andre. Bara döda människor luktar ruttet.

Det är mycket jag har vittnat i detta område. Än idag så är en av dörrarna i Tensta centrum pajad. Det är dörren som är närmast mataffären som heter Lidl där min ägare brukar köpa mat åt mig. Det var nämligen en traktor som gick rakt in i den, och fortsatte sin väg till guldaffären för att råna den. En traktor är oftast gul, och har väldigt stora svarta hjul, (ca 53 kattassar lång) och tar ut en massa oljud. Ni har nog sett en sådan under vintern. De går runt och sprider en massa grus för att göra det jobbigt för oss att gå. Hur som helst så är det lite mer action i mitt område, så om ni är sugna på att uppleva sådant så kom hit, men akta er för att hamna nära ett människoslagsmål, för ibland kan de ha prylar med sig som man ser i James Bond filmer. De tar ut ett hjärtstoppande ljud, så det gäller att hålla för öronen. Det var inte så länge sen jag hörde ett av barnen prata om en människa som inte kunde använda sina baktassar längre på grund av att någon annan hanterade prylen fel. ”Tänk att det hade hänt mig?” Varför frågar inte människor sig denna fråga före än de använder sig av sådana prylar? Jag ser denna människa le ibland, vilket gör mig glad, trots att jag sällan bryr mig om vad människor känner.

Ett till råd för er mina kära katter, göm inte er under bilar i mitt område, det är inte så smart att göra det längre. Det finns en grupp människosmåttingar som bränner upp bilar när de känner för det. Så om ni inte vill riskera att bli ”shish-kebab” borde ni gömma er någon annanstans. Nu är det slut på action, jag ska berätta för er om något annat.

För de vilda katter som läser detta vill jag säga att man får gratis mat om man spinner och jamar. Jag är så van vid det att jag skulle nog inte klara mig själv ute i det vilda. Dessutom har människohus en bekväm och oföränderlig temperatur, så om ni är en vild katt och har aldrig varit i ett människohus rekommenderar jag er att försöka smita in i ett. Att lyckas smita in i något arabiskt hus utan att få höra ”Kssshh Ksshhh” (oljud som arabiska människor tar ut när de vill schasa iväg oss) är så gott som omöjligt. Vi katter har ju trots vårt vackra utseende ett ganska dåligt ryckte i bland annat arabiska länder, där är vi kända för att äta böndernas kycklingar och tjuva mat från folk. Så lukta noga och se till att ni inte hamnar i ett arabiskt hushåll. Min nuvarande familj är arabisk, men de är konstiga, så det finns antagligen några konstiga hushåll som är ”oregelbundna”. Annars tycker jag att ni ska försöka lukta efter gamla människor för de brukar inte kunna göra hastiga rörelser.

Det är mycket jag har vittnat, bilbränder, rån, skottlossning och en massa annat, men jag älskar Tensta, för här lukar människor olika.

Marianne Al-Ghorabi tilldelades för sin text “Jag är en Tensta-katt” första pris i 2015 års upplaga av Tensta Konsthalls Textpris med motiveringen:

“För ett egensinnigt och fantasifullt perspektiv på Tensta sett ur en hemtam främlings ögon. Genom kattens osentimentalt värderingslösa blick ger Marianne Al-Ghorabi läsaren tillträde till olika rum i staden, och i stadsdelen, allt drivet av humor och precision i sällsynt och skärskådande kombination.”

Mer om tävlingen och dess syfte finns att läsa här