Inför 8 mars brukar vi ställa frågor om feminism till personer som arbetar med kultur. Kollektivet Hysterix består av Angélica Chávez-Cáceres, Cecilia Rejtman och Rossana Mercado-Rojas och har sedan 2012 skapat feministisk konst i Lima, Peru.
Hej! Berätta, vilka är ni?
Angelica Chávez Cácere: – Hej, vi är ett konstnärligt kollektiv bestående av feminister. Vi experimenterar mycket under vår arbetsprocess, som är deltagande (mellan oss och i relation till samhället) men vi arbetar även undersökande utanför den akademiska konstens estetik. Vi skulle kunna kalla det för den “vita slöjan”, en referens som vi kan förklara den västerländska samtida konstens estetik. Denna akademiska estetik vänder ryggen mot ett land som bär på ett enormt rikt bildspråk och som vi hittar på gatan; ikonografi, symbolik, estetik, sitt innehåll och sina processer. Vi arbetar i det offentliga, på gatan, el cerro, den lokala fotbollsplanen, torget, baren.
Cecilia Rejtman: – Hysterix är ett undersökande feministisk kollektiv, med allt från graffiti till konstaktioner, konfronterande, ett ifrågasättande av det patriarkala systemet. Vi spyr ut konst, som ett missbruk.
Rossana Mercado Rojas: – Vi är konstnärer som sedan 2012 har samlat krafter för att konfrontera våldet mot kvinnor som påverkar oss alla; våldet på gatan, på jobbet, patriarkatets och institutionernas systematik att överge kvinnor under graviditeten, stigmat som läggs på kvinnorna, prekariatet som slår hårdast mot kvinnor. Vi är systrar i en egenvald familj.
Vad innebär den feministiska rörelsen för er och och er community?
A: – Den feministiska rörelsen påverkar mig främst som en stöttande nätverk, några vilka jag delar problem, känslor och drömmar med.
C: – Den feministiska rörelsen är en kvinnokraft som har funnits innan oss och som kommer att fortsätta efter att vi har lämnat detta liv. Den feministiska rörelsen har lyckats med att ge kvinnor rösträtt, rätt till utbildning, rätt till skilsmässa, 8 timmars arbetsdag. I vårt land saknas fortfarande rätt att bestämma över sin egen kropp, till exempel rätt till abort och att abort ska vara gratis samt jämställdhet inom politiken.
Den feministiska rörelsen vill ha jämlikhet mellan könen, lika rättigheter för kvinnor och män samt mångfald. Det är därför många för en kamp för kvinnors-, hbtqi-gruppers- och förtryckta etniska gruppers rättigheter, miljöförsvararnas rättigheter, grundläggande rättigheter för barn, lagar som ser över mångfald, som stärker kvinnor och barn när de blir utsatta för våld. Mot försvinnanden samt verbal och fysisk våld.
R: – Ett hem. På en personligt nivå har jag funnit konkret stöd i många frågor i den feministiska rörelsen. De första personerna som hjälpte mig med juridisk stöd när jag ville anmäla min sons pappa för misshandel, var advokater från den feministiska organisationen Flora Tristán. För mig utgjorde hjälpen en vändpunkt som även öppnade mina ögon för den sociala strukturen som håller kvar kvinnor i en våldsam situation, både fysiskt och ekonomiskt eftersom hon är tvungen att själv lösa hemmets ekonomiska problem och uppfostra barnen ensam. Därifrån kunde jag identifiera mig som feminist och förstå det stora arbetet som olika grupper genomför, från organisatörer till motkulturen. Speciellt vad gäller kvinnliga grupper som organiserar sig för att skydda sina liv och sina barns liv. I Peru har kvinnor hållits tillbaka hela tiden och man fortsätter att kräva att mannen är den som bestämmer. Det krävs ett stort arbete i ett land som har gjorts fattigt och prekärt, det finns många huvuden som borde falla.
Hur kan konsten bidra till den feministiska rörelsen?
A: – Vi tror på att ha ett feministiskt perspektiv i varje aktivitet som vi gör och att alltid delta och bidra till samhället. Att stötta den feministiska rörelsen är att stötta kampen för en paradigmförändring som går bortom rörelsen. Genom rörelsen och kvinnliga nätverk går det att trycka på för att frågorna ska ta plats.
C: – Konsten är ett bra kommunikationsverktyg för att artikulera, rapportera, ifrågasätta, reflektera. Därför är konsten viktigt för den feministiska rörelsen för att den spränger ramar, den utmanar normaliseringen av våldet gentemot grupper som hbtqi, kvinnor och barn. Den kritiserar och spränger, den berör betraktaren och ställer frågor, konfronterar utifrån sociala sammanhang och tillstånd, utifrån livet, den stimulerar medvetenheten, aktivt, öppnar tänkandet och själen. Dess bidrag börjar därifrån.
R: – Konsten är en viktig plattform i sin förmåga och sitt ansvar att kunna uttrycka sig. Konsten tar sig in i rum som är förbjudna och öppnar dörrarna, ibland med kraft. Den kreativa potential som vi alla bär på är en styrka som ger näring till vår anpassningsbarhet och som bidrar till för att människan ska kunna fortsätta leva. Konsten, i sina metodik och innehåll, bör spegla de undanträngda estetiken och formerna att känna och tänka som kolonisatörerna försökte radera under den europeiska invasionen.
Vilka frågor är viktiga just nu för er?
A: – Våld.
Erkännande av arbete i hemmet och rättvis fördelning av det.
En sekulär stat, politiska frågor för att inte dö.
Rättvisa.
Förändring inom utbildning och ekonomi.
Att bemöta rasismen, som är starkt närvarande och är en gammal problematik.
C: – Frågan om våldet mot kvinnor, barn och hbtqi-personer, arbetsvillkoren och sexualfrågorna, och även miljöfrågan, vård och utbildning för att dessa är kopplade till varandra och de ovannämnda ämnena.
R: – Våldet och föraktet för kvinnans liv, statens icke-närvarande skydd för barnen, ensamföräldraskapet, de som tar hand om familjen, den våldsamma och tvingande heteronormativiteten som förföljer oss eller vill lyncha oss. Och allt detta drabbar hårdast personer som har blivit fattiga och blir rasifierade. Våra urfolk utsätts för extrem misshandel där en stor del av kvinnor som tillhör urfolk har blivit tvångssteriliserade. Ett förakt för livet.
Toppbild, syntolkning: Gruppen Hysterix genomför sitt performance “Ekekas” i staden Visviri på gränsen mellan Peru, Bolivia och Chile 2018. Om projektet (på spanska). Foto: Daniela Aravena