Idag är det 8 mars, och då brukar vi ställa lite frågor om feminism till personer som identifierar sig som kvinnor och arbetar med kultur. Maryam Fanni är grafisk formgivare och doktorand i design på Högskolan för Design och Konsthantverk.

 Vilka feministiska frågor skulle du vilja lyfta?

– En fråga som man kanske inte tänker på som primärt feministisk, men som verkligen är det, är frågan om social bostadspolitik. Det är något som smärtsamt lyser med sin frånvaro i den politiska debatten och agendan, och där jag känner att jag längtar efter när positionerna är framflyttade så att det inte bara finns en social bostadspolitik, utan dessutom en visionär sådan. Varför det är en feministisk fråga är helt enkelt för att kvinnor alltid drabbas värst, ta till exempel pågående renovräkningar där barnfamiljer tvingas från sina hem och hur det drabbar skolgång och allt möjligt. Tänk då att vara ensamstående morsa. Nätverket Ort till Ort gör ett viktigt arbete i den frågan. Jag bor själv i ett kollektivhus som startades av just ensamstående mammor för 30 år sen. Kollektiva boendeformer och överhuvudtaget utökandet av gemensamma rum är en feministisk fråga som kan vara arena för eller ingång till kritiska och visionära idéer om till exempel arbetssamhälle och familjepolitik.

Hur kan feminismen påverka kulturpolitiken?

– #metoo är ett enastående exempel på hur feminismen kan påverka kulturområdet. Feminismen kan lära kulturvärlden att det måste göras något åt produktions- och arbetsförhållandena också, att det inte räcker att presentera innehåll som handlar om feminism.

Kulturpolitiskt hoppas jag att arbetsvillkor och jämlikhetsarbete kommer betraktas som en viktigare aspekt i hur man ser på och bedömer kvalitet i verksamheter. Exemplet Forum (som i media under hösten benämnts som “Kulturprofilens” verksamhet) visar ju verkligen på hur normaliserat och legitimt det är att frånkoppla de sakerna helt.

Hur kan fler feminister solidarisera sig mer med grupper som marginaliseras i Sverige? I världen?

– Genom att bära med sig denna fråga. Jag vet inte om jag kan ge ett konkretare svar än att min syn på vidgad solidaritet är att alltid tänka in inkomstskillnad och materiella resurser, samt strukturell rasism. Kanske för att jag själv just nu är upptagen med ett förskolepedagogiskt arbete som handlar om avkolonisering så ligger det mig också nära till hands att svara: genom att aktivt försöka avkolonisera vårt tänkande och handlingar!

Vilken fråga tycker du vi borde enas kring nu? Kan vi enas kring en fråga?

– Svår fråga, jag börjar fundera över vad enas är, och vilka “vi” är egentligen. Att enas kan ju vara eftersträvansvärt realpolitiskt, och där finns det massor som borde vara möjligt att enas kring, löner och bostad till exempel. Det kan också vara frustrerande att följa mediadebatter som till sin natur fungerar eller åtminstone känns splittrande snarare än förenande. Men jag tänker hellre i termer av breda fronter, och att ha förmåga att solidarisera med flera frågor och se sambanden mellan dem, som strategi, snarare än att sträva efter att enas, det är något med det ordet…

Bild: Maryam Fanni