Idag är det 8 mars, då brukar vi ställa frågor om feminism till personer som arbetar med kultur. Rani Nair är dansare och koreograf som intresserar sig av kroppen i sociala sammanhang och dekoloniala praktiker. Zwoisy Mears-Clarke is an artist and choreographer whose work focuses on giving space to individual experience related to racism, sexism, trans- and homophobia, ableism, classism, femme-shaming, rape culture, and more.
Observera att svaren är på svenska och engelska.
Vilka feministiska frågor tror du kommer att stå i centrum i år?
Rani – Jag tror vi kommer att se mer av MeToo rörelsen. I Indien kom den tex igång på riktigt hösten 2018, som en andra våg. Tyvärr kommer vi också att se gubbarna som svarar tillbaka och försöker ställa saker i sin “normala ordning”.
Zwoisy – Black feminist approach. The rights of women that are transgender.
Vilka feministiska frågor skulle du speciellt vilja lyfta?
Rani – Jag hoppas på en gigantiskt stor antirasistisk och feministisk våg som motvikt mot högerfascistiska strömningar världen över.
Zwoisy – The need for the relationship to disability to move beyond just accessibility and integration towards collaboration and self-determination.
Hur kan feminismen påverka kulturpolitiken?
Rani – Hållbarhet. Hållbara villkor inom scenkonsten. Inom Sveriges scenkonst förväntas en att fortfarande göra nya verk varje år, det är inte hållbart. Kanske kan en medborgarlön komma upp på agendan för oss.
Zwoisy – Ideally, it would foster a culture within the arts that normalizes the constant questioning of where there is a lack of support and to whom would that correspond and why, which would ultimately support the decision making.
Vilken feminist inspirerar dig mest?
Rani – Jag skulle vilja använda tillfället att sätta ljuset på några som inspirerar mig, Nasim Aghili och Sara Ahmed.
Zwoisy – Denise Vandectuze and Dr. med. Ama Jeboah.
Bild: Privat
www.raninair.se
www.zwoisymearsclarke.com
