Vilka feministiska frågor saknar du i dag?

– Jag tycker inte avsaknaden av vissa feministiska frågor är problemet. Det som dominerat den feministiska kampen sett från min horisont är kampen mot patriarkala strukturer, vilket tvingat den feministiska kampen att reduceras till att bli en reflektion mot dessa strukturer och deras politik i olika områden. Problemet med att bli upptagen av att kämpa mot dominanser är att det i praktiken blir de dominerande makterna som sätter agendan för vårt politiska liv/aktivitet. Att satsa tid på att gång på gång avslöja olika maktordningar tar tid och energi från andra aktiviteter, såsom att sätta upp en agenda och planera skapandet av en bättre värld. Den feministiska kampen behöver bli mångdimensionell och frigöra sig från de binära positioner vilka enligt min erfarenhet fortsätter reproduceras, trots allt tal om intersektionell feminism. Detta innebär att vi måste se över de frågor som fått feministiska utgångspunkter. Är de fortfarande relevanta? Har de en inkluderande ingång som öppnar upp för olika typer av parallellt pågående aktivism och kunskapsproduktion, i olika områden såsom exempelvis klimat, djurrättsfrågor, klass, religion, ras, och etnicitet?

Det finns ju olika feminismer, vilken slags feminism sympatiserar du med?

– Jag är inte intresserad av etiketter, ens när folk själva sätter etikett på sig själva eller sin gärning. Det mest intressanta tycker jag är hur människor tolkar och praktiserar sin feminism. Jag är som nämnts ovan intresserad av en feminism som har frigjort sig från binära positioner, en aktivism som inser att det är tid att fundera över hur vi vill ha vår värld och utifrån detta lägga fram en plan, strategier och taktiker där kampen mot olika maktordningar ingår men inte upptar hela programmet.

Vilken feminism ligger långt ifrån din analys och varför?

– Den sorts feminism som länge dominerat, där vita medelklasskvinnor satt agendan för feministisk kamp med utgångspunkt i det eurocentriska kunskapssamhället i väst, i vilken man kriminaliserat ickevita män och oförmyndigförklarat ickevita kvinnor. De har länge dominerat den feministiska problemformuleringen och drivit den till etlitism, och likt patriarkala strukturer har de gynnat och privilegierat sina egna anhängare. Denna sorts feminism och dess kunskapsproduktion har dessutom även präglat den ickevita feminismens problemformuleringar och fungerat som inträdesbiljett till den exklusiva feministiska eliten.

Vad finns det för fördelar med att ena en bred feministisk front?

– Denna fråga utgår implicit ifrån att det finns ett behov av en enad bred feministisk front. Jag undrar vad som menas med “en enad bred feministisk front”?

Om det med ”en bred feministisk front” menas att alla ska rikta sitt fokus mot ett hinder som för stunden totalt blockerat all möjlig utveckling och framskridande, så kan jag gå med på att ett enande kan vara något att sträva efter. Annars ska det i den bästa av världar finnas möjlighet att välja det fokus en är mest motiverad av, utan att exkluderingar uppstår.

Det bör finnas en global kommunikation mellan olika slags kunskapsproduktion och kritiskt tänkande, både inåt inne i rörelserna och utåt mot olika maktordningar. Detta behövs för att utveckla frågeställningar, och därmed strategier och taktiker.

Vilka personer som driver feministiska frågor inspirerar dig?

– Det finns miljontals kvinnor och män som i sin vardag driver en feministisk kamp utanför belysta arenor. En som påverkat mig mycket är min mormor, som lärde mig en hel del genom hur hon levde sitt liv som människa och kvinna. Hon var en praktiserande muslimsk kvinna med hijab i Iran, men när jag inte ville bära hijab stödde hon mig; detta samtidigt som hennes egen mor fått kämpa för att få bära hijab i början av förra seklet, något som kvinnor som bär hijab i Europa genomlever i vår tid. Kvinnor och män med min mormors sinne inspirerar mig till att ”göra saker”, vara aktivist med ett öppet sinne för variationer, och på så sätt förhoppningsvis behålla kontakten med verkligheten.

Min mormor  lärde mig för övrigt även att spela schack.

Ett feministiskt citat som inspirerar mig

– I ett naturprogram hörde jag ett afrikanskt ordspråk som sägs komma från ökengiraffen. Det sa mig mycket om aktivistisk kamp i motvind, så jag skrev ner det och satte upp det på min kyl. Det lyder såhär: ”Att leva i öknen uppfodrar uppfinningsrikedom”. Om vi har det som utgångspunkt när kylan, torkan och motvinden är stark i det politiska klimatet, så blir allting i livet mer lustfyllt, nyfiket och levande fyllt med uppfinningsmöjligheter. Jag är rätt säker på att det är det ökengiraffen försöker säga.