Nattalie Ström Bunpuckdees vann Tenstas deltävling i Ortens Bästa Poet 2016. Hon berättar hur poesin har varit som terapi för själen. Hon lär nu ut till tjejer om hur man rappar och siktar på en rap-karriär.

Första gången Nattalie Ström Bunpuckdee läste upp sin poesi var för sin mamma. Till en början förstod hon inte vad orsaken var till att hon skakade och var nervös. Det kunde inte förklaras som scenskräck utan tanken att få läsa upp det hon bar på länge fick henne att skaka.

– Jag trodde först att det var scenskräck men sen insåg jag att det jag nu gör är att förklara allt jag har känt. Allt jag har mått dåligt över och haft ångest över. Nu skulle jag äntligen få samla alla i samma rum. Alla som fick mig att må dåligt och vissa som var anledningen till mina depressioner jag har haft. Jag skulle få förklara mina känslor en gång för alla. Den första texten jag framförde är den jag idag kallar för ”Förortsfeminism”. Det är en samlad text där jag fick med allt jag bar på. Jag skakade av nervositet men uppskattningen jag fick var enorm. Efter mitt uppträdande kom det många grabbar som sa att jag hade lärt dem en läxa och att de skulle ta in det jag sa. Det var överdrivet skönt och att stå där på scen var som en terapi för själen. Jag måste säga att det var en livsupplevelse.

Redan i sju års åldern kände Nattalie Ström Bunpuckdee att för många krav ställdes på henne som tjej. Intresset för rap och poesi fanns redan då, men hon insåg att den musiken som existerade var problematisk.

– Jag kommer ihåg att jag kollade på Snoop Doggs musikvideo och tvivlade på om han som person kunde vara snäll. Jag kollade på mamma och sa till henne, ”Men visst är han ändå snäll? Även fast han har så många tjejer omkring sig. Det är ju inte på riktigt. Det är väl som på film, att han inte hade något val och är tvungen att följa manus.”

Hennes mamma förklarade att musikvideo inte är som film. Artisterna bestämmer hur deras musikvideon ska se ut och att det var ett val han gjorde.

–Det slog till mig att det var så här världen såg ut.

När hon blev 13 år började hon stöta på det som senare fick henne att bli förortsfeminist.

Hon hade mognat fysiskt tidigare än andra tjejer i hennes ålder och människor runt omkring tog ofta fel på hennes ålder. De trodde att hon var 23 år.

– Redan i tidig ålder blev jag sexualiserad.  Jag fick blickar och kommentarer. Killar följde efter mig och försökte ta kort på mig. Det handlar inte om att alla killar är äckliga utan om att många har gett mig rätten att kritisera det motsatta könet. Det är dessa erfarenheter jag försöker spegla i mina texter.

Budskapet om förortsfeminism är något Nattalie Ström Bunpuckdee vill sprida vidare.

– Feminismen som råder i världen är vit feminism. Om vi från förorten inte kan relatera till den så är det inte konstigt att feminismen inte är stor i förorten. Den är endast anpassad till de vita medelklasskvinnorna. Varför ska vi då kalla oss för feminister om deras feminism inte inkluderar alla kvinnor?

Men Nattalie Ström Bunpuckdee vill inte påstå att tjejer i förorten är de enda som blir dåligt behandlade. Hon förklarar att hon har vissa texter hon inte kan framföra för en vit publik. Orsaken är att de kan använda det som ett rättfärdigande av behandlingen förortskillar är tvungna att genomlida. Hon menar att de manliga kropparna i förorten ständigt avhumaniseras och kriminaliseras.

I November 2016 sattes det upp ljudsirener av stadsdelsförvaltningen, polisen och Järva.  Den kallades för ”knarkskrämman”. De påstår att orsaken var att skrämma bort knarklangare.

– Vi i förorten behandlas inte som likvärdiga människor. De satte på ett pip-ljud som tjöt över hela Tensta centrum. Folk var tvungna att stänga sina fönster. Döda kroppar här täcks inte över förrän efter fyra timmar. Vi behandlas inte som vita kroppar blir behandlade.

På fritiden håller hon i en skrivarworkshop, i Blåa Huset, i Tensta. Då har hon rap i fokus. Hon har även hand om studion i Rinkeby och på onsdagar får endast tjejer komma till studion.

– Det är fel att säga att jag lär dem att rappa men det kallas för rap workshop. Jag förklarar hur jag skriver och tänker. Jag lär ut takt och flow. Sen så spelar vi in. Tjejerna som har kommit dit är modiga just för att studion normalt sett besöks av killar. Det finns en tjej som aldrig hade stått i studio och rappat men rappade på turkiska. Jag blev chockad över hur bra hennes röst lät.

– Det finns så mycket potential bland tjejerna i förorten. Det handlar bara om att ge plats.

Men Nattalie Ström Bunpuckdee har planer på att börja rappa seriöst. Idag skriver hon sina egna texter men målet är att göra beatsen och att göra mixen och master själv.

– Jag har inte spelat in musik ordentligt men jag har planer med att komma ut med nytt snart i samarbete med andra artister.