Förra helgen öppnade konstnären Natalia Murobhas utställning Art From The Heart på wip:konsthall i Årsta. Murobha bjöds in till en soloutställning men bjöd istället in andra svarta kvinnor och icke-binära till en grupputställning. På vernissaget slogs publikrekord.

Utställningen visar en diversifierad flora av konstnärskap. För några av de medverkande är det första gången de medverkar i ett utställningssammanhang, andra har visat sina verk ett antal gånger på olika platser. Jag fastnar för Sarah Nakiitos textila verk i urval. Med bakgrund inom kläddesign experimenterar Nakiito med att färga tyger med rost, murgröna och annat som går att hitta i naturen. Ett arbete som kräver tid och kunskap. I utställningen visas naturfärgade tyger spända över ram och lite mer skulpturala verk där tyget har vridits och öppnats, också dessa spända över ram.

När jag går runt och betraktar konstverken tänker jag att allmänheten sällan får ta del av bilder och narrativ med svarta människor i vardagliga sammanhang. Till exempel visar Natalia Murobhas digitala konst människor i en rad olika sammanhang och i vissa fall har svarta barn eller vuxna placerats i roller som annars oftast är förbehållna den vita normen. Ett annat exempel är Kéren Socadjos välgjorda teckningar av sci-fi- eller fantasifigurer. Jag tjuvlyssnar på ett barn som står och gissar namnet på figurerna i ett av Murobhas verk och barnet kan namnge samtliga: Malcolm X, Nelson Mandela, Martin Luther King. Och jag tänker som jag så ofta gör, att representation är viktigt, att barn kan se sitt arv och sin historia gestaltad i konsten. Representation och rätten till sin egen historia är livsviktig för att självhatet inte ska få gro. I utställningstexten står det: För vem kan berätta deras historia bättre än de själva. 

Själva titeln på utställningen säger mycket, det är konst som talar om något, som handlar om att vara människa, om att skapa från hjärtat, men utställningen är också en kärlekshandling. På wip:konsthall har Murobha velat möjliggöra utställningsyta för svarta att ta plats på genom att visa sin konst. Murobha berättar att alla konstverk i utställningen inte bara handlar om att gestalta den svarta kroppen, hon har också  bjudit in konstnärer som hon vill lyfta fram. Vissa medverkande har getts utrymme för att utveckla sitt konstnärskap. Det fungerar, tänker jag, som en uppmuntran att fortsätta skapandet.

För Natalia Murobha är det viktigt att svarta själva gestaltar den svarta kroppen. Hon menar att det finns en trendvåg just nu där vita konstnärer arbetar med att gestalta svarta och drar nytta av det i sina karriärer. Att vita konstnärers gestaltning får ta plats istället för svarta konstnärers egen konst. Vilket i så fall innebär ett osynliggörande av svarta konstnärer inom konsten och i samhället. Murobha berättar att institutioner öppnat dörren för henne att ställa ut men oftast under villkoret att konsten ska visas gratis. Murobha säger också att svarta konstnärer riskerar att fungera som alibin, att de bjuds in enbart för att kunna säga att man faktiskt gjort det. I utställningstexten har Murobha skrivit:

Vad händer då när det är “modernt” att avbilda svarta kroppar? Vad händer med de svarta konstnärerna som faktiskt har sina egna konstspråk vars historier dämpas av kopior som inte har tolkningsföreträde i den svarta kampen? 

Att samla svenska svarta konstnärer i en utställning utifrån sina egna premisser är en akt som är högst politisk. I dagens samtida konstfält där begrepp som postkolonialism och avkolonisering har blivit institutionella ”buzzwords” eller modeord för vita etablerade aktörer är en utställning som Art From The Heart kraftfull i sin enkelhet och i sitt utrymme för frigörande.

Kéren Socadjo, Utan titel. Årtal okänd. Foto: Macarena Dusant

Kéren Socadjo, Utan titel. Årtal okänd. Foto: Macarena Dusant

Natalia Murobha, Murobhas art meets the kids, 2017. En serie där Murobha målar barns drömmar.

Toppbild: text på väggen in till utställningen som även fungerar som öppen vägg för besökarna att måla på. Foto: Macarena Dusant

Art From the Heart visas fram till 17 december 2017 på wip:sthlm konsthall i Årsta.

Medverkande konstnärer: Fatima Moallim, Hadil Mohamed, Helen Tesfay, Sarah Nakiito, Kéren Sokadjo, Kyoma De Volder, Rita Marley, Munira Yussuf, Robine Strandberg Zulu, Nasra Salim (konst och poesi), Briar Rose-Grant (poesi), Nora Dome (poesi), Natalia Murobha (konstnär och curator).

Natalia Murobha är självlärd konstnär och illustratör. Hon arbetar främst med digitala konstverk och driver Murobhas Art.