Annina Rabe: “litteraturen kan hjälpa en att hitta och erövra ett språk”

Hej Annina, vem är du?

Jag är litteraturkritiker, kulturjournalist och kattälskare.

Vilken var den senaste bok du läste?

Hmmm, å vilket tråkigt svar, men jag läser faktiskt den senaste delen av Lars Noréns dagbok nu. Var lite besatt av den första, och nu när den andra hade kommit i pocket så kunde jag inte låta bli att köpa den. Men det är det första jag läser på evigheter som inte är för något jobb, så det är ren nöjesläsning, haha.

Vilken var den senaste film/serie du såg?

En italiensk film som heter Maffian dödar bara om sommaren som jag såg på italienska filmfestivalen i Stockholm. Den var rätt bra, en uppväxthistoria som handlade väldigt mycket om sicilianska maffian och i förlängningen det italienska samhället. Regissören är från Palermo och spelade själv huvudrollen.

Hur ser din relation till kultur ut?

Jag försöker att ha ett öppet, vidsynt, barnsligt och inte alltför professionaliserat förhållande till kultur. Det är inte alltid lätt när man jobbar mitt i kulturen – det är ligger ohyggligt nära till hands att man blir cynisk och blasé och jag hatar verkligen det. Ibland läser man kritiker och kulturskribenter som verkar föra något sorts krig mot det de skriver om, och jag undrar alltid hur de blev såna och hoppas att jag aldrig blir sån själv.

Varför är kultur viktigt?

Av en miljon olika anledningar. För att det finns händelser och känslor som är omöjliga att gestalta på något annat sätt än i konstnärlig form. Kulturen är det som vidgar både ens inre och yttre värld. Om man mer specifikt tar mitt område, litteraturen, så handlar det mycket om att alla människor har rätt till ett språk. Och att litteraturen kan hjälpa en att hitta och erövra ett språk. Den som inte har möjlighet att uttrycka sig får svårare att påverka sin situation och löper väldigt stor risk att hamna utanför i ett samhälle som redan har alldeles för stora klyftor. Man kan förstås vara verbal även utan att läsa, men det är inte så vanligt. Sedan handlar det förstås också om att läsning ökar förståelsen och medvetenheten om det som händer. Jag säger inte att man automatiskt blir en bättre människa av att läsa, eller att läsningen nödvändigtvis ska ha den funktionen, men jag tror bergfast att läsande människor får större förståelse för sin omvärld och möjligen också blir mer empatiska. Å andra sidan kan jag bli väldigt trött på pratet om att kultur ska vara nyttig. Det har varit väldigt mycket fokus på det de senaste åren, inte minst bland kulturpolitiker. Kultur betraktas ibland som något slags löprunda för hjärnan. Kulturen ska också ha rätt att slippa vara instrumentell, slippa relatera till sin samtid och de behov som finns där. Den ska få finnas på sina egna villkor.

Vad tycker du saknas på kultursidorna idag?

Jag tycker generellt att kultursidorna just nu – i varierande grad – är lite för samtidsinriktade och trendkänsliga. Man går sällan utanför den upptrampade fåran, och just nu är det en enorm betoning på politik och samhällsfrågor. Det är klart att det också ska rymmas på kultursidor, men det finns stunder när jag känner att kultursidorna har blivit ett slags förlängda ledarsidor, Även där saknar jag ibland kulturtexter som är helt frikopplade från all form av samtid och samhällsnytta. Men å andra sidan, skulle kultursidorna bara bestå av sådant material skulle jag förstås sakna det samhällskritiska perspektivet också. En lagom avvägd blandning av allt det där är det bästa.

Vad önskar du av kulturpolitiken?

Jag önskar mig en öppen, lyhörd och prestigebefriad kulturpolitik som har förståelse för att kulturen måste få vara spretig och smal. Jag skulle önska att man kom bort lite från det där nyttotänkandet och lät kulturen bara vara lite som den är. Jag hoppas också att kulturen i möjligaste mån ska slippa stå med mössan i hand och fjäska för näringslivet. Det är väl helt okej om det finns samarbeten som funkar, men kulturen MÅSTE få stå fri och oberoende.

Vad tror du behöver göras för att sänka trösklarna till kulturen?

Genom öppenhet. Genom att aktivt verka för att kulturlivet inte skall vara så snedrekryterat som det är idag. Genom att låta så många erfarenheter som möjligt komma till tals. Genom ett tilltal och ett debattklimat som inte skrämmer bort någon. Men tillkämpad folklighet funkar inte heller. När det gäller mångfaldsperspektivet tror jag vi är på god väg, även om det förstås behöver göras mycket mer. Men det kommer att hända mycket där de närmaste åren. Jag är mer orolig för klassperspektivet, oberoende av etnicitet. Medel- och överklassen tar sig alltid fram.

Vad har kulturen för ansvar i samhället?

Kulturen har egentligen bara ett enda ansvar – att vara den enda instans som står fri gentemot just samhället och alla olika intressen som trängs där.

Vad hoppas du att Kultwatch som plattform ska bidra till?

Allt det jag just räknat upp!

Last Famous Words?

Då citerar jag den store tänkaren Karl Lagerfeld, haha. Han lär ha som motto “Never compare – never compete”. Ett kulturliv som hela tiden sneglar på vad alla andra gör kan aldrig bli intressant.

Annina Rabe är litteraturkritiker och kulturjournalist. Hon har skrivit för Rodeo, Sydsvenska Dagbladet och Svenska Dagbladet. Under 90-talet var hon även med i redaktionen för Bibel. Hon har även skrivit i antologin Ingens mamma. Idag är hon kulturskribent och litteraturkritiker i Expressen kultur, dit hon rekryterades för sin förmåga att skriva folkbildande och sin mångsidighet att skriva om både populärkultur och litteraturkritik. 

Foto: Jennie Smith.

AV

Kommentera

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.