Farnaz Arbabi är teaterregissör och konstnärlig ledare vid Unga Klara på Stadsteatern i Stockholm gör teater om det aktuella, av det aktuella. I våras satte hon upp pjäsen X om arvet från Sveriges rasistiska och koloniala historia och i förra veckan var det premiär för dramatiseringen av Vitsvit, diktsamlingen av Athena Farrokhzad. I en intervju med Arazo Arif berättar Arbabi för Kultwatch om arbetet bakom pjäsen.

Varför valde du att dramatisera Vitsvit?

Jag fick läsa en tidig version av Athenas bok och blev helt knockad av texten. Den berörde mig på djupet och stannade kvar i mig länge. Tanken att göra teater av den kom direkt, dels för att den brände till i mig så starkt och dels för min spontana känsla kring diktens form var att den faktiskt påminde om dramatik på så sätt att alla strofer är utsagor, citat, repliker.

Att göra teater av en form- och språkmässigt strikt dikt – hur går det till?
Vi har närmat oss texten från flera håll. Dels ett rent fysiskt, hur gör vi kropp av texten, vilka dimensioner kan skådespelarna och regin tillföra? Vi testade att stryka och flytta om vissa delar av dikten, men det visade sig vara omöjligt. Diktens form är en förutsättning för textens styrka.

Vad är pedagogernas uppgift i samband med uppsättningen av pjäsen?
Vi spelar både offentliga föreställningar på kvällstid och skolföreställningar på dagtid för nior i Stockholms län. I samband med skolföreställningarna gör Unga Klara ett stort pedagogiskt projekt, i samarbete med Revolution Poetry. Alla elever som ser Vitsvit på dagtid har även fått en poesi-workshop med pedagogerna där de får utveckla sitt eget skrivande. Efter att de sett föreställningen får de möta pedagogerna igen för ytterligare en workshop. Projektet och föreställningen är helt gratis för de skolor som deltar, och möjliggörs av Stockholms läns landsting som gett oss medel att genomföra det pedagogiska arbetet. Tanken med det pedagogiska projektet är att inspirera niondeklassare till kreativitet och eget skapande.

Vad har varit det bästa i arbetet med uppsättningen av Vitsvit?
Det fantastiska gäng jag fått samarbeta med! Arbetet har varit intimt, nära, personligt och vi har delat erfarenheter med varandra – både inom ensemblen och teamet.

Har du stött på några utmaningar längs vägen?
Det har inte varit lätt att göra teater av poesi, eftersom poesi är en egen konstform och de verktyg skådespelarna och jag som regissör har för att analysera och konkretisera dramatisk text inte alltid varit tillämpbara på den poetiska texten. Vi höll länge på med ilska på scenen, skådespelarna och jag var väldigt arga på väldigt mycket (rasism, vithetsnorm, migrationspolitik) och vi använde oss av diktens ord för att uttrycka det. Men det som hände var att textens styrka försvann i samma ögonblick som vi la på våra stora känslouttryck.

Vilka är dina förväntningar inför premiären och visningarna av pjäsen?
Under repetitionsperioden har vi mött både vuxen och ungdomspublik och responsen har varit över förväntan. Vi på Unga Klara jobbar alltid nära vår publik och Vitsvit har inte varit något undantag från det. Jag tror att den här uppsättningen är en känsloupplevelse: det är starka uttryck i konceptet, scenografi och kostym och texten går in under huden på en. Den unga publik vi samtalat med under arbetets gång har uppskattat verkets ärlighet och rakhet, att vi visar upp våra hjärtan för dom utan att ironisera eller distansera oss. Den vuxna publiken har också varit uppskattande, men kanske reagerat mer på sorgen i uppsättningen. Nu har ju premiären redan varit och den gick fantastiskt bra den också!

Ja, jag träffade faktiskt Athena (Farrokhzad) på tunnelbanan samma kväll när hon var på väg hem från premiären, väldigt glad över hur kvällen utspelat sig. Har hon haft något att säga till om i processen?
Athena har varit med en hel del, mer än vad som kanske är vanligt i en annan teaterprocess. Vi har stor respekt för varandras arbete och hon har gett oss frihet att tolka hennes verk som vi vill, det har varit ett stort förtroende som vi återgäldat genom att bjuda in henne till processen och låta hennes tankar kring vårt arbete vara en del av vår process. Det beror säkert också på att vi känner varandra sedan innan och uppskattar att prata och diskutera kring våra arbeten även när vi inte arbetar ihop. Och för att vi haft en otroligt mysig repetitionsprocess där vi legat på vår röda scenografimatta och pratat om livet, konsten, politiken, språket, våldet, samhället, familjen och oss själva.

Fotot är taget av Sara P Borgström för Unga Klaras pressbilder. Vitsvit spelas upp på Unga Klara och hade premiär 2 oktober. Biljetter finns att köpa här.