Kultwatch har fått äran att samarbeta med en grupp konstnärer som kollektivt ställer ut sin konst på Konstfack. Utställningen Havet presenterar 25 konstnärer från olika genrer som tillsammans utgör en kraft mot egoism och elitism. 491 kvm kärlek och konst skapat av oss, för oss. Havet är en utställning som manifesterar den kollektiva kraften och en motrörelse till den enskilda konstnären som det vita ensamme geniet. Ett sätt för att erbjuda plats i rum som annars är stängda för många. Det är konststudenten Emma Dominguez som, istället för att göra en soloutställning inom ramen för hennes kandidatarbete, bjuder in till ett kollektiv take over.

I ett samarbete med utställningen Havet på Konstfack, 25 oktober – 3 november 2018, publicerar Kultwatch en digital utställningskatalog i fem delar där fem konstnärer presenteras i varje inlägg.

José David Hildebrand

José David Hildebrand började adbusta på insidan av spårvagnarna i Göteborg och Stockholms tunnelbana 2007. Han tecknar av sina medresenärer i kollektivtrafiken genom att använda baksidan av reklamskyltar. Ett sätt att göra motstånd mot reklamens dominans i det offentliga rummet. Genom att använda baksidan av reklamen utmanas reklamaffischens syfte. Här lyfts medborgarna i samhället istället för att företagen kapitaliserar på platsen. Det är också en strategi för att omvandla tunnelbanevagnar, spårvagnar och bussar till mobila konstgallerier för, med, och av folket.

Det finns en kärleksförklaring i David Hildebrands aktioner. Det är samma slags kärlek som många folksångare förmedlar när de sjunger om folket och deras liv, ett synliggörande av sina medmänniskor oavsett vem de är. Till skillnad från fotografer som fångar livet på gatan finns i David Hildebrands teckningar en vilja att först lyfta fram människan. Samtidigt fungerar teckningarna som ett sätt att frysa tiden, här fångas samhällsmedborgare på väg någonstans. Denna motståndshandling har även utförts i Berlin, i Oslos tunnelbana och på bussarna i Uppsala. Hildebrand drömmer om en reklamfri offentlighet. Att reklamens plats i det offentliga ska vara en plats för många att fylla med konst.

Se José David Hildebrand in action här.

Kéren Socadjo

För Kéren Socadjo är det viktigt att få betraktaren att reagera. Konst ska inte vara passivt utan vara något som får betraktaren att ställa frågor som kanske inte kan besvaras, inte ens av Socadjo själv. Det är en central del av Socadjos bildvärld, att skapa bilder som ger möjlighet till varierade berättelser, perspektiv och tolkningar.

Färg är viktigt och Kéren Socadjo inspireras av det som finns i hennes omgivning, till exempel musik, där hon kan utgå från en textrad i en låt som resulterar i en teckning. Socadjo intresserar sig även för att tolka verkliga personer som inspirerar henne. Det kan vara musiker som hon gestaltar för att förverkliga sin subjektiva bild av artisten. Prêts à tout är inspirerad av musikgruppen Korns albumomslag till skivan Untouchables från 2002.

En annan viktig strävan i konstnärens arbete är att normalisera svarta människor inom konsten. För Kéren Socadjo är det en politisk handling mot den dominerande vitheten i konstfältet. Som barn saknade hon tillgång till svarta konstnärer i böcker och museer att inspireras av, konstnärer att ha som referensramar och spegla sig i. Datorspel, som hon spelade ofta, har däremot inspirerat henne att gestalta människor i olika kulörer. När hon kom i kontakt med afrofuturismens estetik och narrativ blev det en viktig referenspunkt som hon både identifierade sig med och inspireras av.

Kéren Socadjo är född i Elfenbenskusten och självlärd konstnär. Hon går första året på Anna Whitlocks gymnasium där hon läser ekonomiprogrammet med inriktning juridik.

April Lin

Maktförhållanden cementeras och omförhandlas i ett ständigt pågående skeende med hjälp av blickar och handlingar. Vissa gruppers underordning i samhället är en del av ett strukturellt system. Det innebär att vissa människor är det betraktade objektet, som är betraktade av det auktoritära subjektet. Det är en blick som misstänkliggör olika grupper. Den enda gemensamma nämnaren är att de avviker från den västerländska vithetsnormen. Detta misstänkliggörandet skapas av politiker såväl som civila men verkställs av samhällets yttersta ordnande instans: Polisen.  

Blicken tar sin utgångspunkt i erfarenheten av att rasifieras, en position som ständigt måste förhålla sig till en kriminalisering och/eller exotifiering av den egna kroppen. I verket vänds blicken tillbaka mot Polisen och andra auktoriteter i samhället för att omvandla dem till betraktade objekt. Det är en handling som syftar till att omförhandla underordningen i ett rättssamhälle, som hela tiden misslyckas med att skydda sin bruna och svarta befolkning från Polisen.

April Lin ingår, tillsammans med Jasmine Lin, i kärleksduon 七个木 Qigemu 七個木 som undersöker visuell kultur, identitet och den asiatiska diasporan med utgångspunkt i deras bakgrund som kinesisk-svensk respektive taiwanes-amerikan.

Sara Rad

Sara Rad arbetar både visuellt och ljudbaserat där bilden är sekundär i förhållande till det talade ordet. Gästen handlar om att inte ha förmågan att kunna uttrycka sig på sitt modersmål eller att förlora språket helt. Gästen består av bild och ett ljudverk där text läses upp. Texten är författad av Rad och översatt till persiska av hennes far. Fadern läser även upp den första delen av persiska versionen i början av verket. Faderns ljudspår hörs, till och från, i bakgrunden av ljudverket vilket gestaltar hur det är att tillhöra en kultur som är i minoritet till det svenska samhället. I bakgrunden hör vi trummor, fåglar och barn som leker.  Det berättas om landskap, natten, bassänger, trädgårdar och minnen, som mynnar ut i ett hjärtas sorg.

Sara Rad inspireras av österländsk kultur och är uppvuxen med persisk poesi. Hon tänker oftast i persiska metaforer men hennes förmåga att skriva på persiska eller tala språket är begränsad. Att befinna sig mellan kulturer kan innebära att varken kunna svenska eller sitt modersmål till hundra procent. Det resulterar i att alltid känna sig som en gäst oavsett vart hon än befinner sig.

Sara Rad studerar Visuell kommunikation vid Malmö universitet.

För mer information om utställningen Havet besök Konstfacks hemsida här.

Redaktörer: Macarena Dusant och Afrang Nordlöf Malekian.