Kultwatch har fått äran att samarbeta med en grupp konstnärer som kollektivt ställer ut sin konst på Konstfack. Utställningen Havet presenterar 25 konstnärer från olika genrer som tillsammans utgör en kraft mot egoism och elitism. 491 kvm kärlek och konst skapat av oss, för oss. Havet är en utställning som manifesterar den kollektiva kraften och en motrörelse till den enskilda konstnären som det vita ensamme geniet. Ett sätt för att erbjuda plats i rum som annars är stängda för många. Det är konststudenten Emma Dominguez som, istället för att göra en soloutställning inom ramen för hennes kandidatarbete, bjuder in till ett kollektiv take over.
I ett samarbete med utställningen Havet på Konstfack, 25 oktober – 3 november 2018, publicerar Kultwatch en digital utställningskatalog i fem delar där fem konstnärer presenteras i varje inlägg.
Maryam Dinar
Fotografi är Maryam Dinars viktigaste konstnärliga medium. Hon försöker porträttera Iran ur ett perspektiv där motivet bryter mot en stereotyp bild av Iran – en enhetlig bild med konstruerade föreställningar om att Iran är ett farligt land som endast består av öken. Dinar riktar kameran mot de delar av landet som sällan får utrymme i den mediala rapporteringen av landet. I fotografierna gestaltas ett vidsträckt hav som möter himlen, glittrande moskéer eller byggnader som anger stadens former.
Maryam Dinars estetik präglas av strävan efter att låta färger vara fokuspunkt. Färgerna sätts oftast i kontrast mot varandra eller i förhållande till landskapet. Det kan vara att fånga ljuset i en byggnads fönsterparti där varje fönster speglar en specifik färg och ramas in av fönsterkarmen. Dinars fotografiska blick lyfter fram detaljer som blir till isolerade objekt i förhållande till sin omgivning. Hon kan även låta en bild befolkas av starka porträtt, färg eller form som ger känslan av ett övertagande av bildens yta. I många av bilderna finns en nästan religiös tillvaro där livet och döden vilar bredvid varandra. Fotografiet fryser inte tiden utan likställer istället minnet med livet.
Förutom vardagshändelser inspireras Maryam Dinar av sin persiska bakgrund och islam när hon gestaltar sin omvärld.
Monika Diaz
Collageverket Inner Growth handlar om minnet. Med familjealbumet som utgångspunkt undersöker Monika Diaz barndomsminnen som spår för erfarenheter och upplevelser men även som vittnesmål om samhällets system och strukturer. Verket är en blandning av äldre foton, upphittade barnteckningar och illustrationer. Genom att teckna grafiska mönster på själva fotot uppstår ett uppluckring mellan nutid och dåtid. Det gamla fotografiet kommer i fysisk kontakt med nutida rörelser och beslut. I utställningen Havet på Konstfack har Diaz installerat en genomskinligt och glansigt draperi av plats framför collageverket, något som ställer ytterligare frågor om tillgång till minne och hur minnet både är tillgängligt och dolt.
Konstverken handlar om att ge röst åt samtidens barn och unga. Att hylla, lyssna och uppmärksamma barnens berättelser och unika uppväxter. Det handlar även om att ge utrymme till drömmar och hopp för de barn som har varit underrepresenterade, upplevt mellanförskap och blivit rasifierade av det vita majoritetssamhället.
Monika Diaz går sitt sista år på Bild- och formprogrammet vid Södra Latins gymnasium.
Helen Tesfay
Helen Tesfay intresserar sig för att lyfta politiska frågor och skapa diskussion. Kroppspositivitet och svarta människors villkor i samhället är ämnen som Tesfay arbetar med i sin konst. Det förekommer repressiva och kontrollerande angrepp mot svarta medborgares vardag i samhället. Till exempel utsätts svarta människor i högre grad för polisvåld. Rasism från myndigheter såväl som och arbetsgivare är också vanligt.
Med sitt måleri vill Helen Tesfay göra skillnad på hur människor ser och upplever sin omgivning. Här finns en tro på konstens kraft, att visa möjligheten till en annan värld. En värld där det inte spelar någon roll hur din kropp ser ut eller vilket melanin din hud bär. Målningarna erbjuder ett motstånd mot de dominerande och normativa bilder av svarta människor. Verket som visas i utställningen Havet på Konstfack är inspirerat av den somaliska fotomodellen, författaren och FN-ambassadören Waris Dirie.
Helen Tesfay målar i akryl och använder det som är tillgängligt som yta att måla på, bland annat kartongbitar eller gamla skor. Färger och former är viktiga komponenter i skapandeprocessen där målningarna ger en känsla av harmoni och glädje.
Helen Tesfay går på Designgymnasiet just nu. Hon gick tidigare på St: Eriksgymnasium men bytte skola på grund av att hon upplevde att rasismen inte togs på allvar på St: Eriksgymnasium.
Shamiran Adam
Shamiran Adam är konstnär, vävare och konstbrodös. Hennes arbete är konceptuellt och vilar alltid på hantverket som grund. I sitt konstnärskap intresserar sig Adam för hög hantverksskicklighet. Interaktionen mellan det textila och konst är något hon gärna undersöker i sitt arbete. Här finns också en strävan efter att verken ska vara tillgängliga i sitt uttryck. Det är viktigt för Adam att betraktaren får en direkt estetisk upplevelse utan att behöva förhålla sig till teoretiska ramar för att kunna ta till sig verket.
I verket Gränslös Flora lägger vi först märke till fält av bjärta färger där ögat vandrar runt mellan kort lugg, långa trådar, vävda partier, flätningar och håligheter. Vi vill gärna hitta en igenkännbar form men vandrar istället runt och hittar nya färgfält som möter annat. Formen tycks fast samtidigt som den erbjuder en potentiell fortsättning runt verket. På baksidan av verket är ett kvinnligt kodad ansikte porträtterad som en illustration. Verkets båda sidor pekar på en undersökning av fram- och baksida som självklara indelningar. En framsidan kan vara baksida och tvärtom.
I hantverket vill Shamiran Adam befinna sig i arbetet bortom det massproducerade. Att dela med sig av kunskap med, introducera tekniker och uttrycksformer för andra som inte har kunskap kring konceptuellt hantverk och textil är viktigt för henne. Det handlar om att tillgängliggöra hantverket för fler människor.
Mr Bricks
Mr Bricks arbetar audiovisuellt, med illustration och grafik. Hans illustrationer skulle kunna beskrivas som abstrakta mönster vilka skapar ett symboliskt system där han undersöker tankeprocesser i det mänskliga medvetandet.
Installationsverket Tropicalismo Mágico handlar om energin som uppstår när tecknade linjer dras, men även ljudet och styrkan i gestaltandet av bokstäver och andra former. Mr Bricks använder sig av benämningen Tropicalismo Mágico som han själv skapat. Tropicalismo Mágico är både formspråk men också en lek med ord som refererar till genren magisk realism. Det handlar om en egen stil och rytm, och som inte ryms i grammatiska regler på vare sig spanska, svenska eller engelska.
Illustrationerna i verket erbjuder en känsla av frihet och styrka som uppstår när en linje dras. Med bakgrund i graffiti är förhållandet till linjen allt. Känslan av att dra en linje och skapa perfekt kontakt mellan pennan och ytan.
Videoverket i installationen baseras på en intervju Mr Bricks gjorde med sin far om hans bakgrund som aktivist, där fadern använde det offentliga rummet för att kommunicera politiska slagord riktade mot militärjuntan i Argentina. För Mr Bricks har filmproduktion varit ett medium att arbeta med för att försöka bryta mot maskulinitetsnormen, något som han utvecklat tack vare influenser från hans syster och mor.
I utställningen Havet på Konstfack presenterar Mr Bricks en installation med ett videoverk och illustrationer på pappersyta och på rummets väggar som tycks vilja ta över utrymmets alla hörn.
För mer information om utställningen Havet besök Konstfacks hemsida här.
Redaktörer: Macarena Dusant och Afrang Nordlöf Malekian.
