Kultwatch har fått äran att samarbeta med en grupp konstnärer som kollektivt ställer ut sin konst på Konstfack. Utställningen Havet presenterar 25 konstnärer från olika genrer som tillsammans utgör en kraft mot egoism och elitism. 491 kvm kärlek och konst skapat av oss, för oss. Havet är en utställning som manifesterar den kollektiva kraften och en motrörelse till den enskilda konstnären som det vita ensamme geniet. Ett sätt för att erbjuda plats i rum som annars är stängda för många. Det är konststudenten Emma Dominguez som, istället för att göra en soloutställning inom ramen för hennes kandidatarbete, bjuder in till ett kollektiv take over.

I ett samarbete med utställningen Havet på Konstfack, 25 oktober – 3 november 2018, publicerar Kultwatch en digital utställningskatalog i fem delar där fem konstnärer presenteras i varje inlägg.

Alem Solomon

Konstnären Alem Solomon tar avstamp i den offentliga diskussionen som handlar om uppfattningen av normativa skönhetsideal och stereotyper. Hon arbetar med collage och blandtekniker (mixed media). Med utklippta silhuetter (cut outs) skapar hon en egen värld fylld av figurativa förskjutningar.

Materialiteten är viktigt i Solomos konstnärskap, där olika element från vardagen blandas ihop med klassiskt konstnärliga material. Med glitterstenar, hårförlängningar, foton, nagellack och tejp ställer konstnären frågor kring femininitet, svarthet och tillhörighet. Genom de feminint kodade vardagsmaterialen i verket undersöker Alem Solomon hur det är att vara svart kvinna i samhället. Vilka stereotyper tillskrivs den svarta kvinnliga kroppen?

Konstnären inspireras av medborgarrättsrörelser, afrofuturism, mytologi, afrikansk historia, filosofi, panafrikanism, kvantfysik, blaxsploitation, vodoo, Harlem Renaissance, Svarta Pantrarna, poesi, fantasilandskap, psykadelisk populärkultur och sig själv. Solomons blandning av olika källor kan förstås som ett sätt att skapa, genom sina fantasilandskap. Ett motstånd mot den estetiskt rena och släta vitheten som omgärdar samhället som förgiftar och trycker ned den svarta kroppen. Afrofuturism och den svarta medborgarrättsrörelsen erbjuder alternativa narrativ för den afrikanska diasporan där det finns andra möjliga världar att befolka.

Alem Solomon har en kandidat i fri konst från University of Westminster i London, där hon tog sin examen med mixed media som huvudområde. Solomon bodde några år i New York för att studera den svarta medborgarrättsrörelsen vid Schomburg Center for Research in Black Culture Harlem. Sedan 2011 är hon tillbaka i Stockholm och startade sitt cateringföretag Soulistic Food Truck som fått smeknamnet Foxy Brown Cleopatra. Den erbjuder American Southern Soul Food. Checka in här.

Anna Ting Möller

En gång var jag Yuè Tíng, men det togs ifrån mig. Yuè kan betyda många ting som exempelvis, måne och berg. Betydelsen beror på vilken ton du använder och i vilket sammanhang det sätts in i, står det för sig själv är det svårt att förstå avsändarens intention. Precis så känner jag gällande mig själv, beroende på sammanhang ändras uppfattningen av mig, ibland är jag kines, ibland svensk, men oftast ingetdera av detta.

Kombucha består av fermenterat te som innehåller bakterier som bryter ner socker under en jäsningsprocess. Både socker och te har en historia som klassiska kolonialvaror. Vad är tillåtet att konsumera och vem kan ta sig rätten till konsumtion? Genom ett klick på mobilen blir det mainstream att handla och kvickt landar varor från Kina i brevlådan. Ingen är intresserad av hur ting framställs eller dess ursprung, för då krävs ett ställningstagande kring kapitalism och exploatering av arbetarna som producerar tinget.

Med eller mot strömmen. Kroppen formas av våra erfarenheter. Vi speglar vår omgivning och vår omgivning reflekterar våra avtryck.

Emma Dominguez

Emma Dominguez arbetar med frågor kring rum, hierarkier och deltagande. I hennes konstnärskap undersöks den kollektiva erfarenheten som metod. Gemenskap som det kollektiva ger upphov till bidrar till både aktion men också till att bygga kunskap. Att arbeta med kollektiva processer är något som både omdefinierar rum och bryter mot samhällsstrukturer för att skapa egna system.

Exil är en experimentell kortfilm som arbetar med bild, poesi och haptisk perception. Det senare innebär att använda känsel, beröring och kroppsrörelse för att inhämta information. Med ett poetiskt och fysiskt närmande bearbetar Emma Dominguez känslan av närhet och längtan till en plats som inte längre är hennes. I videoverket berörs teman som exil och trauman i relation till hennes mammas kropp och arv. Vi ser närbilder av betong, väggar och balkonger. Närbilder av en mammas hud, hår och ögon. Bilder av himmel, höghus och cement. En kropp som fysiskt närmar sig och tar på väggarna, känner texturen.

I verket Exil erbjuder Emma Dominguez en annan blick på Stockholms miljonprogramsförorter än den dominerande och stigmatiserande mediala bilden. Det är en kärleksfull blick, som tillhör generationen som planterat sina utslitna rötter i dess betong.

Emma Dominguez går sitt sista år på kandidatutbildningen i fri konst på Konstfack. Musiken i Exil är komponerad av Micael Enriquez.

Nabila Abdul Fattah

Nabila Abdul Fattahs teckning är en korsning mellan det traditionella och det nya. Tron och tugget. Ett sätt att släppa loss kreativiteten och vara i den skapande studen. Med teckningen Tugg och tro vill hon lyfta fram hybriditeten hos människor som är födda eller kom till Sverige som barn men med rötter i ett annat land. I bilden gestaltas det genom att vilja lyfta något symboliskt som är kopplat till födelselandet, ett objekt att ha nära kroppen (i hennes fall ett radband) för att känna kontakt med sina rötter samtidigt som ens fysiska existens är någon annanstans.

Akrylfärg, fineliners och gelpennor är viktiga verktyg när Nabila Abdul Fattah skapar och gestaltar det hon inspireras av. Det kan vara människor, böcker och film.

Nabila Abdul Fattah tecknar för att det är kul. Hon driver Instagramkontot Nabilaspennor där vi får följa hennes skapande. Under våren 2018 producerade Abdul Fattah, i samarbete med Lejla Harbas, utställningen Bland våra hjältar finns inga vita män som visades på Mångkulturellt centrum i Fittja. Följ Nabilaspennor här.

Luz Margarita Miranda

Luz Margarita Miranda arbetar främst med akryl, olja, akvarell och blandteknik. Undersökningen av skapandet med olika slags material är något som går hand i hand med hennes arbete att närma sig och använda målandet som en självklar del av sin vardag. I sitt skapande prövar hon att arbeta med olika redskap att arbeta med. För Margarita Miranda är det ett sätt att vara skapande och arbeta med det som finns tillgängligt i hennes vardag. Det kan vara att måla med plastfolie, händer, pensel eller papper. De olika redskapen som används som verktyg bidrar till upplevelsen av att måla.

Luz Margarita Mirandas började intressera sig för konst redan som barn när hon bodde i Chile men började måla först senare i livet när hon kom till Sverige. Hon insåg att skapandet blev ett medium för henne i ett land där hon kände sig språkmässigt hämmad och begränsad.

Cicatrices de Mujer är en serie akrylmålningar som tar upp kvinnornas synliga och osynliga erfarenheter av våld, utsatthet, el maltrato y el sufrido de la maternidad. Allt som kvinnor erfar för att dem är just kvinnor. Det handlar om spår och ärr som inte försvinner, det som bärs gömda i kroppen gömd så att ingen annan ska se.

Luz Margarita Miranda är autodidakt och arbetar som konst- och kulturpedagog på Mångkulturellt centrum i Fittja (MKC). Där driver hon kursen Våga måla, en verksamhet som riktar sig till konstintresserade. För mer information om Våga måla besök MKC här.

För mer information om utställningen Havet besök Konstfacks hemsida här.

Redaktörer: Macarena Dusant och Afrang Nordlöf Malekian.