Det här betyder omänniska det här betyder lydnad det här betyder straffhållning.

En kropp byttes.

Det här är ett avtal om företeelse.

Det här är översättning av hud och ljud i allas vätskeomlopp.

En hudyta där hudens artspecifika mönster sprids och degenererar.

Fläckar.

Transplanterar. Byter ut oss.

Överför.

Sötebröd är alltid sötebröd.

Orena.

Smittar men tvättas.

*

inte mer våld än vad lagboken kräver

inte mer våld än vad agboken kväver

inte mer våld än slagboken av näver

inte mer våld än vad magboken häver

inte mer våld än vad dagboken blöder

inte mer död än vad gråtboken väver

inte mer våld än vad blodboken behöver

*

Översätt nu den här hållningen.

Översätt nu det här fyllda skrovet.

Översätt nu det här viskande vädrandet till din melodi av korpskrik.

Översätt nu det här visslandet.

*

Nu vet ni hur ni gör det nu vet ni hur man gör det nu vet ni hur man vänder och vrider på samtliga ting tills de kvider.

Ber om nåd eller nit.

Mitt hjärta av vildsvin blir en yxa i din hand.

Gör de yviga rörelserna till bundna.

Gör den ansträngda rösten till ett stilla väsande.

Gör gången vaggande och ödmjuk.

Gör ansiktet osynligt.

Gömslen.

Tukt.

Transformerar oss till en bäck ett bäcken och ett vårdavtal vi aldrig kommer att sakna.

Transformerar mig till den där. En likriktning och en puppa som kläcks om morgonen.

Selektiv avel.

Räven smyger ur sin lya och tråcklar en människodräkt.

Gläfser och rabblar människomeningar.

*

Sörlänning blir smålänning.

Norrlänning blir upplänning.

Drar med linjal och krita runt.

Alla egenskaper som blandas.

Vi sorterar och rensar.

Mätinstrumenten.

Det klingande ljudet av metall mot sten.

Mäter skallar omformar dem till andra skallar. Händer söker över kranier, en nordisk vana.

Här är det klang och jubel.

Fostran.

Det är i övergångarna vi finner.

I mellanrummet sitter vi och väntar.

En ytspänning av ord som sen brister.

Dödvatten.

*

det är inte den fysiken det är deportation

befolkning register och nu skrivs en

vitbok det skälver i anleten inte den

konstitutionen i lekamen lyte skadedjur

i tabellerna kroppskulturen rister och

vränger byggnaden är trasig det är revor rapporter

avstånden som förs in mellan hand och mun

det är maskstungna mantalsskrivningar

beräknar det är orena skalbaggar kryper utbredning

vandringsvägarna det är årsgamla barnhänder

i din hand det är vingbruten en skevhet vi

sorterar och sorterar hållning fel avstånd

så mycket muskler rör sig värker ut svulster

förteckningen förvar kartläggning står i vrån

det läcker det besmittar vi mäter och väger samlar

skallar lämningar och ben inventering

nu är det slukhål som ropar nu är det duggregn

nu är det varmt nu är det gryning

nu är det repression

*

Det här är hemvård vid våra fötter du brakar ut och blommar du är inte dig och du viskar om en stillnad kamp och kalla fötter du är ett dagligt bröd och vi ger dig en ny cirkulation och nya strategier ditt språk är umbärligt i din mun men du spottar i koppar det flyter iväg och du ropar efter.

Lemmar som utväxlas.

Tyngden från kroppen när den fylls av lera och vatten.

Syr ihop.

Stammar en maning om räfst och rättarting. Kontrollerar över vår hudyta.

Varje centimeter ögnas.

Som en päls att fördra.

Att förlänga med krakar och en fjäderskrud att plockas.

Ersätter med hala glaskroppar och groende puppiller.

Varnagel som en mistlur i ditt öra.

*

VILL DU HA DET SOM LIGGER OCH RYCKER?

*

Omvandlingen till nya lätet går bra.

Letar efter en kräva.

Här finns mycket att hämta.

Rotar med händer under furans grenverk.

Sprider förna i vinden. Som tistelfjun bort över åkern.

Är saprofyt.

Tränger in sporer i dina veck.

Ett ökande.

Översätt nu det här muskelminnet.

*

Alla kroppar alla dina varma munnar alla som skrek lika för lika men fortsatte räkna och skriva i dokumenten.

Alla kartläggningar.

Sida efter sida med anlag och mellanmänskliga band.

Salta och buckliga.

Nu råmar du över bygden.

Alla allmänningar som rister.

En språkdräkt att ikläda sig. Den rinner och trilskas.

Snattrar och piper.

Ett pickande.

Översätt nu en hand mot en ryggtavla.

Fastnar i skägglaven.

Vanart. Ett samlingsnamn

*

Ett revben och en sten.

Frustande veckades skalet ut. En könslig glans. Skörlevnad.

Metamorfosen har avstannat. Griporganet fladdrar ryckigt.

Upprepningar

Grävling infrusen i bäcken.

Ur ryggen min värker en rottråd fram.

De uteslutna står i skogsbrynet. Elden prasslar genom fjolårsgräset.

Lägg ut åtel och ropa.

Petra Mölstad kom ut med diktsamlingen Införsel 2013 på förlaget Glas. Hon skriver på grund av en politisk sorg, hon skriver för att använda orden och termerna vi blivit givna. Ibland som dagsverser efter nyheter om vaktövervåld eller register. Det är ihopsmältningar. Allt hör ihop. Ni vet linjaler, gränser och det mjuka kroppsliga som växer och uppfattar. Kroppen och dominansen. Arterna. Det odomesticerade. Rösterna. Domningarna. Funktionerna. Fraktionerna.

Petra Mölstad har även publicerats i antologier och tidskrifter, exempelvis Ord & Bild, Serum, Kom Ut och Ett lysande namn, samt forum som tex Queers Mot Kapitalism och Riksteaterns Ny text. Deltar i uppläsningar. En gång aktivist alltid aktivist.

Foto: Petra Mölstad