OM PLATSEN DÄR JAG BOR ÄR VÄRLDEN VEM ÄR DÅ JAG

 

*

 

Jag  behöver  vara  ensam  med  mina  tankar  lämna  mig  inte  ensam
Det  talas  om  språket  där  jag  vandrar  jag  vet  inte  vad  jag  ska  säga
Om  jag  behärskar  språket  vad  finns  det  att  behärska
Språket  är  en  mask  och  en  förhandling
Det  är  ord  på  ord  på  ord  men  meningen  med  allt  glömde  vi  någonstans  längs  vägen

 

*

 

Vägar  det  är  där  man  möts  vi  står  här  och  försöker  komma  nära  jag  och  orden  och
alla  andra  det  finns  många  som  vill  komma  nära  vi  vet  inte  hur  man  gör
Någon  sa  rädsla  det  betyder  inte  samma  sak  för  alla  människor
Inget  betyder  samma  sak  för  alla  människor
Det  kanske  är  det  svåra  att  finna
En  gemensam  betydelse  en  gemensam  innebörd  ett  gemensamt  språk
Vad  som  helst  som  är  gemensamt
Här  finns  gemenskapen  i  utanförskapet
Alla  är  med  i  ensamheten  i  drömmen  i  världen

 

*

 

Några  försöker  förändra  världen
Jag  trodde  också  att  jag  kunde  en  gång
Nu
Försöker  förändra  mig  själv
Ta  bort  mig  ta  bort  ilskan
För  att  vi  glömdes  bort  för  att  vi  får  slåss  hårdare
För  våldet  och  för  avsaknad  av  kärlek

 

*

 

Kärleken  till  orden  finns  rummen  är  svårare  att  kliva  in  i
Jag  hade  aldrig  befunnit  mig  i  litterära  rum
Jag  hade  aldrig  befunnit  mig  i  skogen
Jag  gick  på  dagis  en  gång
Jag  visste  vem  jultomten  var  jag  hade  ingen  egen
Det  finns  barn  som  tomten  glömmer
Barn  som  inte  varit  stygga
Tomten  glömmer  samma  barn  som  världen  glömt

 

*

 

Världen  glömmer  mycket
Också  språket  och  historian
Världen  tycker  om  att  upprepa  sig
Också  språket  och  historian
I  dikten  finns  åtskilliga  upprepningar
Och  jag  upprepar  mig  mycket
Upprepar  sorgen
Upprepar  smärtan
Upprepar  snedstegen
Dikten  lär  sig  aldrig
Inte  jag  heller

 

*

 

Vem  är  jaget
Vem  är  jag
Ibland  någon  som  inte  vill  beskrivas
Det  finns  karaktärer  som  inte  kan  skrivas  fram  sanningar  och  spöken
Ord  är  inte  tillräckliga
Det  finns  många  men  jag  har  bara  lärt  mig  några
Språket  är  ingenting  man  föds  med
Jag  föddes  för  ett  annat
Språket  mitt  är  splittrat
Som  jaget

 

*

 

Identitet  är  överskattat
Världen  är  beskaffad  på  falska  grunder
Allt  är  stulet  man  kan  inte  stjäla  till  sig  ett  jag
Man  kan  köpa  ett  skal  en  stil
Jag  köper  avslappning  på  CD  eller  på  spa
Jag  köper  spänning  i  substanser  eller  på  en  scen
Man  kan  inte  köpa  ett  språk  men  man  kan  köpa  böcker
Det  köper  jag
Ett  kapital  för  varje  livskris
Letar  fortfarande  efter  orden  vet  inte  under  vilka  stenar  språket  är  dolt

 

*

 

>>Vilket  språk  pratar  du<<
Det  är  ingen  som  frågar  mig  det
Man  frågar  vart  jag  kommer  ifrån
Jag  kan  inte  svara
Jag  kommer  från  risken
Från  hopplösheten  som  ledde  till  risken
Jag  kommer  från  gråten  och  hungern
Jag  kommer  från  ett  torrt  och  hett  landskap
Där  är  jag  nu  en  främling
Här  också
Men  här  är  det  kallt
Ibland  fuktigt
Kanske  kommer  jag  från  en  kärlek

 

*

 

Kärleken  är  förklädd  i  smärtan
Det  är  en  vacker  ombonad  utan  element
Vintrarna  är  långa
Inte  ens  björnar  kan  sova  i  dem
I  sömnen  kommer  påminnelser  om  allt  som  inte  står  rätt  till
Tar  sig  ut  genom  urinen
Gråten  också
Ibland
Tårar  gör  att  det  skimrar  på  kinderna
Som  frost  på  fönster
Det  är  fint  att  försöka  tänka  på  sorg  som  något  vackert
Om  det  fungerar  är  det  ännu  finare

 

*

 

Det  fina  följer  med  smärtan
Visst  gör  det  ont  när  knoppar  brister
Visst  gör  det  ont  när  lögner  sprättas  upp  likt  kuvert  fyllda  med  salta  tårar
Fönster  kan  krossas
Tänk  om  kroppen  hade  fönster  och  vi  kunde  se  igenom
Vi  letar  efter  det  som  gör  ont  men  det  finns  för  många  gömställen
Mörkret  är  genomträngande  ogenomträngligt
I  kroppen  och  i  rummet

 

*

 

Jag  ska  skapa  ett  rum  för  min  kropp  men  jag  har  inte  lärt  mig  att  bygga
Vet  inte  vilket  material  jag  ska  använda
När  rummet  är  klart  kanske  du  får  plats
Annars  kan  jag  göra  rum  för  dig  i  mig
Som  att  skapa  bakelser  av  krig
De  jag  delat  världen  med  har  gått  vidare
Jag  sitter  fast
Inte  ens  vintern  vill  vara  med
Snöflingorna  stannar  i  himlen

 

---

Arazo Arif  mottog tredje pris i 2015 års upplaga av Tensta Konsthalls Textpris med motiveringen:

“Med formstark diktning och insiktsfulla reflektioner för Arazo Arif in läsaren i en språkvärld där inget riktigt existerar utanför formuleringen och där den väl avlyssnade metaforen gör att vi får syn på en komplicerad verklighet som blir självklar först när den formuleras.”

Mer om tävlingen och dess syfte finns att läsa här