Förståelse, vi är tillsammans och vi behöver det sagda och det osagda, graffitin i våra vardagsrum och musiken i hissarna. Vi behöver fler röster än vi kan höra. Vi längtar efter fler språk än vi hinner lära varandra. Vi söker ständigt någon som kan säga emot oss.

Båtar trafikerar floder och världshav med ord, med varor, med människor båtar rider ut stormar, kryssar mellan isberg, båtar når hamn. Båtar går uppströms. Båtar ankrar mellan två kontinenter utanför industrihamnen i Istanbul. Båtar rundar Kap Horn. Båtar stävar genom Panamakanalen. Båtar söker väg genom Berings hav, som inte längre är oframkomligt.

Ömsesidighet, genom att underteckna Unescokonventionen om mångfalden av kulturella uttryck har Sverige som nation förklarat sig medveten om att kulturell mångfald utgör mänsklighetens gemensamma rikedom och att den bör omhuldas och bevaras till förmån för alla. Vi är konstnärer.

Båtar kapsejsar, bärgas, bogseras, läggs i torrdocka. Båtar kommer tillbaka, ständigt tillbaka, med det nya, det oväntade, det förskräckande, det provocerande, det tröstande, det lugnande som brinner i våra shoppingarkader och på scener över hela landet. Vi sitter på rikstäckande världsomfattande kaffe- och tankekedjor och dricker varmt vatten, vanilj och saffran och kardemumma. Medan båtarna plöjer cirklar runt jorden. 

Vi är de som skapar musik. Vi är de som målar. Vi är de som spelar. Vi är de som läser. Vi är de som ritar böcker. Som spelar poesi. Som sjunger konst. Vi är de som gör livet roligare. Vi undersöker. Svarar på frågor. Rör till det. Ställer frågor. Vi vill dela vårt bröd. Vi vill äta hos dig. Vi möts på bussen. Sjung för oss. Spela för oss. Visa oss dina sketcher. Visa oss ditt liv, din hud, din längtan.

Än så länge har vi inte frånträtt mångfaldskonventionen. Man får alltså anta att Sverige som nation fortfarande bär på dess insikt. Vi har förbundit oss att följa den. Det innebär till exempel att främja respekten för mångfalden av kulturyttringar och medvetenheten om kulturens värde på lokal, nationell och internationell nivå. 

Tillsamman har vi som en gemenskap bestående av 9 747 355 personer (31 december 2014 enligt SCB) skrivit under på att lika tillträde till en rik och varierad skala av kulturyttringar från hela världen samt tillträde för skilda kulturer till olika uttryckssätt och spridningssätt, är viktiga för att ta tillvara den kulturella mångfalden och främja ömsesidig förståelse.

Ömsesidig förståelse. Utan många är vi inga. Vi som skapar och vi som ser. Vi som hör varandra tala, klaga, fråga, påstå. Vi älskar böcker. Vi gillar teater. Vi ser samma serier på teve som du gör. 

Ge oss ett överflöd. Ge oss många spår att välja bland, att älska, förkasta och besvärja. Ge oss tusen bilder för varje ord som inte kommer över våra läppar. Ge oss en idol eller en granne som glänser på Youtube för varje bortglömd dröm.

Vi, i egenskap av nation, av demokrati, av parlamentarisk representation, det vill säga som stat, som regering, har förbundit oss att uppmuntra och utveckla förståelsen för vikten av att skydda och främja mångfalden av kulturyttringar. Ömsesidig förståelse genom program för utbildning och medvetandegörande.

Ge oss rum för våra tankar. Ge oss variationen. Ge oss nyheterna och minnena och det gamla bekanta. Det är vi som är kulturen. Det är vi som skapar kulturen. Det är vi som gör oss känsliga för varandras mörker, där avlägsna gatlyktor skimrar i hamnvattnet och fyrljuset sveper över oss, vi som samlats här, som ser ut över båtarna som ligger förtöjda vid piren.

Det är vi som är båtarna. Och havet. Och vinden.

Mats Söderlund är född 1965 i Sundsvall och uppvuxen i Skellefteå. Aktuell med essäboken Göra män om manlighet och kriget mot pojkarna (Ordfront).

Han debuterade 1992 och fick Katapultpriset för bästa skönlitterära debut. Söderlund har sedan dess publicerat ytterligare sju diktsamlingar och romanen Observatoriet (2013). Han var en av redaktörerna för antologin Våld till vardags (Ordfront 2008) och har skrivit essän Göra kärlek (Ordfront 2012).

Mats Söderlund är också socionom och har arbetat både med vuxna och barn inom socialtjänst och skola. Idag är han en framträdande samhällsdebattör. Han var tidigare ordförande i Sveriges Författarförbund (2005-2012).

Foto: fdecomite.