Under sommaren 2019 kommer vi att publicera verk och texter under temat Reklam. Som en introduktionstext skriver temats huvudredaktörer Afrang Nordlöf Malekian och Hana Suzuki sina tankar kring hur kommersialismen och dess bilder styr våra kroppar och liv. Hur kan vi som plattform göra en annan politik när allt mer i världen styrs av reklamens logik?
I Kultwatchs kommande tema Reklam granskas bildens, textens, tankens och kroppens villkor utifrån reklam. Texterna och verken som vi ska publicera undersöker vilka relationer som möjliggörs respektive omöjliggörs av kommersiella system. Vad för slags idéer används för att sälja produkter, livsstilar? Hur förhåller sig konsumenter till skapandet av en bild? Utifrån vilka tankar och beteenden utför vi konsumtion? Med Jessy-Lin Santanas film, The Dice Is For Good Luck, letar vi efter rum som upplöser kapitalismens linjära tidsram, sammanhang konstruerade bortom profit.
I en text om Japonism analyserar Maya Nagano Holm och Hana Suzuki Ernström en reklamfilm från varuhuset Åhléns. Japonism, som kan beskrivas som en form av orientalism, framställs där som den stora trenden för hösten år 2018. Genom att historisera begreppet Japonism och ett samtal med bell hooks text Eating the Other – Desire and Resistance (1992), träder koloniala fantasier om Japan fram och ett begär efter att konsumera sig bort från ett vitt vardagsliv.
Den enda känsla som får finnas är begäret, fundamentet i det marknadsekonomiska samhället.
I artikeln Jag minns alla mina tinder-dejter och hur de inte berörde mig, skriver Alexandra Torsell Starud om dejtingappen Tinder och kapitalismens epidemi. Reproduktionen av näthandelns formspråk berövar användarna på sina mänskliga dimensioner till förmån för kapitalismens känsloförakt. Den enda känsla som får finnas är begäret, fundamentet i det marknadsekonomiska samhället.
När det kommer till produktion och konsumtion av reklam, innehar processen ofta arkitekturen av ett redigeringsrum, en plats där olika bilder, ljud, känslor och händelser kopplas samman för att skapa narrativ. Precis som ett filmklippningsprogram, där olika utvalda klipp sammanfogas av ett filmteam till en hel film, en helhet, eller en uppväxt där vuxenvärlden gör val åt ett barn, beslut som sedan blir gränser i barnets liv.
Enskilda reklambilder och tillblivelsen av narrativ, som skapas när vi rör oss genom en infrastruktur under belägring av reklam, bidrar till ett auktoritärt regisserande av våra liv. Det är bilder som är utvalda av någon annan för att möta oss, eller snarare, för att förföra oss. Dessa påtvingade möten resulterar i nya behov eftersom reklam ständigt säljer uppdaterade drömmar och på så sätt tillåts forma vår verklighet. Rörelser riktas och våra vägar kan inte bli något annat än linjära. Vi antar formen av en tidsvisare som rör sig genom en förutbestämd tidslinje.
Processen kring reklam kan också liknas vid ett redaktionellt arbete där material sammanfogas till bilder, berättelser och samtal. Det kan förstås som en slags redigeringsapparat för tänkanden som presenteras för offentligheten. Vi som är redaktörer på Kultwatch kontaktar, korrigerar, vägleder, diskuterar, publicerar och distribuerar, det vill säga att vi utför olika steg i en redigeringsprocess. Varje enskilt görande bär dock olika betydelser eftersom de är beroende av plats och tid. De är bundna till redaktionens arbetsprocess, som villkoras av pengar, kunskap, tid och maktstrukturer.
Vad som är normativt regleras av den redaktionella sammansättningen.
Att som redaktör verka med en ickenormativ redaktörskropp innebär, som alltid, att ständigt arbeta mot olika maktstrukturer. Det är ett redaktionellt arbete. Vad som är normativt regleras av den redaktionella sammansättningen. Att avvika från normen i ett redaktionellt sammanhang innebär att symbolisera främlingskap, den andra. Det kan leda till oönskade erfarenheter, exempelvis att lämna redaktioner för rasistiska företeelser. Redaktioner där ens namn sällan blir rättstavat, vägran för kommunikation eller vilseledande information.
Det redaktionella arbetet kommer därför med ett enormt ansvar, inte minst eftersom arbetet ska ta plats i offentligheten. Redigering blir politik när våra val av skribenter, konstnärer, redaktörer, bilder och ord utformar diskussionerna. Men vad för slags politik gör vi?
Vilka diskussioner ges utrymme i relation till ämnet, avsändaren, tid och plats?
På Kultwatch ser vi att platser, reella såväl som imaginära, bestämts utifrån relationer mellan kropp, tid, tematik och publik. Från vilken plats tillåts vem skriva om vad? Vilka diskussioner ges utrymme i relation till ämnet, avsändaren, tid och plats? På Kultwatch försöker vi därför låta arbetet och tänkandet ta lång tid för att kunna omarbeta dessa strukturer. Vi vill jobba utifrån en icke-kapitalistisk idé där hög och snabb produktion inte prioriteras. Det kan självklart ställas i relation till temat Reklam som undersöker kapitalistiska produktionsmetoder.
För det här temat är vi, Hana Suzuki Ernström och Afrang Nordlöf Malekian, huvudredaktörer för. Inledningsvis, i det redaktionella arbetet, skapade vi en gemensam kunskapsgrund, en plats där vi kan dela kunskap, referenser, idéer och tankar. En delad grund som vi tillsammans kan ta avstamp ifrån för ett gemensamt arbete. Det är ett försök till att utforma en arbetsprocess som bygger och utgår ifrån ett utbyte av kunskap. Det har inneburit att läsa texter, se filmer, redigera material, kontakta, diskutera och skapa schematiskt upplägg för publicering.
För hur tar vi oss till en plats, åker vi dit själva eller är det någon som bjuder oss till sitt hem?
På så sätt blir kunskapsutbytet en möjlig väg till det vi inte känner till men också en metod för att möta människor som inte känner till oss. Det blir en plats där kunskap inte konsumeras utan istället blir en förutsättning för möten och relationer. För hur tar vi oss till en plats, åker vi dit själva eller är det någon som bjuder oss till sitt hem? Kanske kan vi skapa förutsättningar för andra slags möten och samtidigt motarbeta samhällets imperialistiska strukturer?
Bild: Claire Bonnet: @clr_bonnet
